tagit 300. och ett kreditbref på lika stor
summa, vidare två banknoter, hvardera på 200
, tillsammans utgörande 1000 z.
P. Lowter, Oxford-street, London.,
Robert grep ifrigt efter sin portfölj, den han
fann tom. Derpå gick han till bordet, läste
qvittot ännu en gång, gnuggade sig i ögonen
och visste icke om han drömde eller var vaken;
Det var ban!: ropade;han slutligen. Det
är omöjligt aut taga miste på hans stil! Han
ville endast ge mig en lektion... Men hur fan
har han burit sig åt att han, kommit hit före
mig ?
En af hotellets uppassare inträdde.
När kom den herrn; som bebodde det här
rummet ? frågade Stevenson. i
Uppassaren såg förvånad. på! honom. Steven-
son förnyade sin fråga.
Om det är herr Lowter, som ni menarp,
Svarade han slutligen, så har han bott här nå-
got öfver ett år. I
Robert stod .som förstenad. -
Då kan det icke vara han, mumlade han
efter en lång stunds tystnad.. Då. måste. det
vara fan sjelfl i ;
Något tröstad af denna kloka slutsats räk-
nade han efter hur mycket han hade qvar: i
sin börs; det var jemt och nätt tillräckligt att
kunna återvända till England.
. Herr Lowters hus i London. var. ett verk-
ligt palats; Bottenvåningen intogs-af ofantliga
byråer, som voro ganska prydligt inredda och
uppfyllda afen mängd kontorister...I första.
våningen var bankirens kabinett beläget, som
Stevensoa redan skildrat för oss. Ena sidan i
detta kabinett ledde till det rum mrs Lowtier
fordom bebott och hvilket Thomas Bage nu
innehade. Mrs Lowter hade med sin dotter
flyttat upp i andra våningen.