Article Image
het; denna skärpa måste undvikas vid föreställnin-
gen af i grunden ädla karakterer, på det att icke
karakteren skall vanställas.
Herr Dahlqvist såsom Olof var helt och hållet
på sin plats; hans egendomliga fält är framställnin-
gen af de ungdomliga, himmelsstormande passioner,
som bjuda ödet spetsen för att våga en väldig strid
på lif och död; herr Söderberg (såsom munk), herr
om konung) och herr Svensson (såsom
sina roller ganska väl; dock hade vi
ire karrikatyr hos herr Söderberg, hos
ery samma fasthet i språkuttrycket som
i den yttre hållningen, och hos herr Svensson mera
schattering i rösten.
Fru iVennbom (som abbedissa) har visserligen en
ganska klangfull organ, men gör sitt bästa att spela
sin roll med femligen falsk pathos.
Fru Strandberg passade med bästa vilja icke rätt
väl för Agdas) roll, emedan organen sviker henne;
om man säger om Raphael, att han skulle
hafva blifvit en stor målare äfven om han varit född
utan händer, så är fru Strandberg, äfven utan
organ, en stor skådespelerska, och derifrån hennes
förträfliga spel såsom Fenella i den Stumma.
Ph. I. M.
Thumbnail