de Stocka holms stad, och följaktligen ej var berätti-
gad att å stadens sjukhus intagas, hade han endast
de ömr mande omständigheter, hvari han sig befann,
att tacka för dec plats han derstädes erhöll. Under
sju minaders tid försöktes mot hans åkomma den
behandling, hvilken ansågs änpdamålsenligast, men
utan framgång; såret var och förblef oförändradt. —
Nu iaträffade den tidpunkt, då tilloppet af uslingar
är som störst, och då läkaren, för utrymmes vin-
nande, såttes i den obehagliga nödvändigheten att
företaga den årliga utgallringen af dem, hvilkas å-
r, oaktadt en med ihärdighet fortsatt kur,
rotsa hvarje bemödande — en åtgärd, all-
deles ousdgänrglig, så framt sjukhuset, ifrån att vara
en inrättning för botlige sjuke, ej skall förvandlas
till ett försörjningshus — och Sundholm, som olyck-
ligtvis befann sig i de obotliges klass, måste dela
öde med flera andra — att utskrifvas, för att ge-
nom vederbörande remitteras till lämpliga anstalter
för vaxföre och obotlige. Detta skedde ock, hvad
Sundbo 1 beträffar, ingalunda oförberedt eller ge-
nom nåcon öfverraskning, utan efter förutgången
tillsäge- e och derjemte formlig skrifvelse till öfver-
ståthållarsembetet i polisärender med anhållan, att
den obotlige patienten måtte till sin födelsebygd var-
da hecförpassad.
Någo- anhållan eller bön till mig rörande patien-
agda vistande på sjukhuset framfördes af
dotter ej förr än samma dag Sundholm
ens försorg från sjukhuset redan blifvit
afhemtad, och den biljett i samma syftning, hvilken
hade hr kammarjunkaren Pontia till författare, kom
mig tillhanda först dagen derefter; hvadan det med
bästa vilja varit mig omöjligt att villfara deras önsk-
Hvad i öfrigt beträffar de tillmälen för osnygghet
rd, hvilka i Morgonblads artikeln göras
sa sjukhuset, så anser jag här icke stället
2ga desamme; utan föreslår deremot re-
daktionen, att genom ett besök på nämnde sjukhus
sjelf sätta sig i tillfalle inse, hurusom den genom
dels allisles falska, dels öfverdrifna uppgifter blifvit
förledd till kolporterandet af de mest obefogade och
kränkaud3 beskyllningar; om hvilket förhållande man
sedermera af red:s sanningskärlek borde kunna hop-
pas att allmänheten i sin ordning vunne en behörig
upplysning.
Stockholm den 42 December 1849.
0. A. Svalin.
Häraf finner nu visserligen, den som vill
jemföra, huru oblygt sanningslös Morgonbladets
angifvelse varit till vissa delar, hvad patien-
tens behandiiaz vid provisoriska sjukhuset be
träffar. Det må emellertid sättas i fråga, hu-
ruvida detta kan anses tillräckligt. Den igår-
dagsbladet omförmälda Morgonbiadsberättelsen
innehål! er flera direkta och positiva beskyll-
ningar äfven angående den sjukes behandling
vid lasarettet, af så graverande, ja man kan i
förevarande fall nästan säga infamerande art,
kryddade och förtyngda af Morgonbladets egna
reflexioner, att det knappt synes tänkbart att
vederbörande för sin egen heder skull borde
låta saken stanna på den punkten der den nu
befinner sig, så mycket hellre som Morgonbla-
rligen icke låtit af hr doktor Svalins
tillrätta visning förmå sig att återtaza något af
hvad det i sak yttrat, eller förklarat någon
ledsnad öfver sitt ohemula, för läkarnes goda
namn cch rykte komprometterande anfall, utan
fastmer citerat en vacker strof utur Geijers
skrifter 2ngående pligterna mot de svage, och
säger att redaktionen, städse handlande efter
den grundsats som der uttryckes, ansett sig
icke böra vägra utrymme i bladet för ifråga-
varande berättelse, ehuru det är konstateradt,
att hr Pontin, som dirigerar Morgonbladet, äf-
ven skrifvit berättelsen. - Vi skole kanhända
en annan dag litet närmare granska hvad ifrå-
gavarande artikel innehåller, helst red. enskildt
erhållit upplysningar, som visa att hela den
färg sjelfva saken fått genom berättelsen, är
lögnaktig.