1 Sstanet tor denna preUunuca Teguid JUTtS . — tgare, — i stället för detta non mi ricordo (jag kommer ej ihåg), skulle Tiden — som, man säge hvad man vill, är M; B:s vän — föreslå följande knipslugare expedient. M. B:s redaktion består — enligt officiell uppgift — af minst tvenne personliga väsenden: det ena är en ansvarig, hvars namn är Johan Petter Svensson, den andra en supponerad medarbetare, som icke har något namn. Den ansvarige är en) Nobody, en man af folket — kanske ur Bildningscirkeln — och alltså troligen behäftad med de demokratiska inclinationerna. Den supponerade, åter är aristokrat, hofman, gentleman, fashionabel, ömtålig och nervöst retlig som en hof-fröken, föröfrigt kittslig, men ingen man bakom ett ord, snarare, rent ut sagdt, en smula feg. Slutligen råder Tiden Morgonbladet att skjuta skulden för de demokratiska far-uterna på Johan Petter Svensson. Hvarför icke förklara dem för Svenssonska fratser, — ja hvarföre icke för framtiden träffa det arragementet, att — liksom Dagligt Allehanda fordom hade sin Vinter-afdelning — upplåta en eller par spalter åt merberörde Johan Petter, för att der efter behag grassera och drifva demokrati? Då undvekes all misstanke om vingelaktighet — om komedi med allmänheten; men den försökta incarnationen hos samma. subject af tvenne motsatta, evigt oförenliga Bestrebelser,, är en falsk och orimlig position, lika opassande, som blusen ofvanpå hofuniformen — och lika stötande som Janus med sina tvenne ansigten. Den omnämnda insända artikeln lyder sålunda: Emot slutet af gamla året följde med tidningarne ett profblad af den nya tidning som, i likhet med det nu mera bortkastade orenlighetsfulla Synglaset, under namn af Morgonbladet, visar sig vilja strida för samma åsigter och grundsatser, som förfäktats af det beklagligen icke nog kraftigt understödda snillefostret Tiden från Upsala. : För den möjligen inträffande sorgliga händelsen, att nämnde nya tidning skulle komma att i förtid upphöra, har densammas utgifvare anskaffat borgen af 3:ne bofaste män, att motsvarande andel af prenumerationsmedlen kan hos dem återbekommas, men hvarvid äfven förklarats, att de för öfrigt ej vilja . hafva något att skaffa med tidningens redigerande och utgifvande. Dessa hedersmän hafva derigenom velat gifva vänner och gynnare tillkänna: 1:0 hvilket potitiskt parti som de tillhöra, och 2:0 att de skola finna sin bjertans lust uti att se yxan gå med vilkor att icke sjelfva behöfva hålla i skaftet. Morgonbladet är annars märkvärdigt nog äfven i det afseendet, att aristokratien i Svea land, hvilkens förnämsta respirationsorgan sagde blad önskar få vara, tyckes hafva kommit i mycket trångmål, då den antagit till sin sakförare och stridskämpe, jemte den från sin cell nitiskt linkande Upsalaprofessorn P., en i hofuniform fjeskande pusslustig Pygmå. I Morgonbladet finnes nu ytterligare, ända till vämjelse omtuggadt det sanningslösa och orimliga föregifvandet, att hr kapten Zachrisson måste anses vara i hög grad brottslig.derföre att. han .gjort. allmänt. bekant :ett honom lemnadt ehskildt förtroende, hvarigenom stor skahdal skall, synnerligast inom militären, uppkommit. Jag: ihågkommer -härvid en skandal som inträffade under 41809 års riksdag. Uti bondeståndet var då till notarie antagen en civil embetsman af ovanligt stor stilistisk förmåga, men som derefter -vunnit en bedröflig ryktbarhet för sitt högst föraktliga uppförånde. Denne fräcke och skamlöse person, som vid protokollsjusteringen åtskillige gånger fått emottaga påkostande tillrättavisningar af en ibland bondeståndets frimodige ledamöter, och derigenom blifvit bonom mycket gramse, företog sig en gång vid en stor middag som gafs af bondeståndets då varande sekreterare, att gå fram till nämnde riksdågsfullmäktig och hviska honom bhalfbögt i örat: du är en stor rackare. Ogonblickligt följde derpå ett förmodligen icke väntadt svar, tilldeladt af den kraftiga svenska bondnäfven. Onekligen var-detta enstor skandal som man gerna önskat att kunna hålla hemlig; dock föll det ingen enda i det talrika sällskapet in, att taga parti af den rättvist agade, emot hans tuktomästare, med det påståendet, att denne: sistnämnde hade förrådt ett honom givet enskildt : förtroende; ty hos sällskapet var icke rådande någon sådan esprit de corps, att någon deribland ansett sig böra våga det, i allt fall vanmäktiga : försöket att förvrida omdömet hos det sunda oförvillade menniskovettet. ee . Af den emot kapten: Zachrisson så hätske nötskrifvaren i Morgonbladet lägges det kaptenen äfven till last, att hafva yttrat omöfverste Heyl, att han vore en ganska hederlig man med sjelfständig karakter, och att, sådant oaktadt, likväl sedan hafva å honom yrkat laga ansvar för hans brottsliga och lagstridiga beteende. Sannolikt skulle samma fördelaktiga opinion -om öfverste Heyls moraliska karakter som af kapten Zachrisson först blifvit yttrad, ännu vara rådande, om icke hr öfversten sjelf varit angelägen att ingifva allmänheten en sednare föreställning om -sagde opinions oriktighet. Jemväl tillvitas det hr kapten Zachrisson med mycken bitterhet och smädelse, att hafva uppfört sig lågt och egennyttigt, då han yttrade till general Arbin, att den oförrätt som kaptenen tillfogats, skulle utan vidare påföljd få passera, om han endast blefve förvissad om att icke Vidare blifva orättmätigt förbigången vid framdeles skeende befordran. För denna af kaptenen visade fördragsamhet, anfalles han på förutnämnde oförskämda sätt af notskrifvaren i Morgonbladet. Gifves det väl ett mera nedrigt och föraktlist sätt att söka förkättra den som man föresatt sig att ilskefullt förfölja. . De hittills märkbarast synliga resultaten af den behandling somhr kapten :Zachrisson-af dehögt uppsatte fått erfara, bestå deruti att tvenne kaptenens förmän blifvit afskedade, den ene utan