1 Sstanet tor denna preUunuca Teguid JUTtS . — t-
gare, — i stället för detta non mi ricordo (jag
kommer ej ihåg), skulle Tiden — som, man säge
hvad man vill, är M; B:s vän — föreslå följande
knipslugare expedient.
M. B:s redaktion består — enligt officiell uppgift
— af minst tvenne personliga väsenden: det ena är
en ansvarig, hvars namn är Johan Petter Svensson,
den andra en supponerad medarbetare, som icke
har något namn. Den ansvarige är en) Nobody, en
man af folket — kanske ur Bildningscirkeln — och
alltså troligen behäftad med de demokratiska incli-
nationerna. Den supponerade, åter är aristokrat,
hofman, gentleman, fashionabel, ömtålig och nervöst
retlig som en hof-fröken, föröfrigt kittslig, men in-
gen man bakom ett ord, snarare, rent ut sagdt,
en smula feg.
Slutligen råder Tiden Morgonbladet att skjuta
skulden för de demokratiska far-uterna på Johan
Petter Svensson. Hvarför icke förklara dem för
Svenssonska fratser, — ja hvarföre icke för framti-
den träffa det arragementet, att — liksom Dagligt
Allehanda fordom hade sin Vinter-afdelning — upp-
låta en eller par spalter åt merberörde Johan Petter,
för att der efter behag grassera och drifva demo-
krati? Då undvekes all misstanke om vingelaktig-
het — om komedi med allmänheten; men den för-
sökta incarnationen hos samma. subject af tvenne
motsatta, evigt oförenliga Bestrebelser,, är en falsk
och orimlig position, lika opassande, som blusen of-
vanpå hofuniformen — och lika stötande som Janus
med sina tvenne ansigten.
Den omnämnda insända artikeln lyder så-
lunda:
Emot slutet af gamla året följde med tid-
ningarne ett profblad af den nya tidning som,
i likhet med det nu mera bortkastade orenlig-
hetsfulla Synglaset, under namn af Morgon-
bladet, visar sig vilja strida för samma åsigter
och grundsatser, som förfäktats af det beklag-
ligen icke nog kraftigt understödda snillefostret
Tiden från Upsala. :
För den möjligen inträffande sorgliga hän-
delsen, att nämnde nya tidning skulle komma
att i förtid upphöra, har densammas utgifvare
anskaffat borgen af 3:ne bofaste män, att mot-
svarande andel af prenumerationsmedlen kan
hos dem återbekommas, men hvarvid äfven
förklarats, att de för öfrigt ej vilja . hafva nå-
got att skaffa med tidningens redigerande och
utgifvande. Dessa hedersmän hafva derigenom
velat gifva vänner och gynnare tillkänna: 1:0
hvilket potitiskt parti som de tillhöra, och 2:0
att de skola finna sin bjertans lust uti att se
yxan gå med vilkor att icke sjelfva behöfva
hålla i skaftet.
Morgonbladet är annars märkvärdigt nog äf-
ven i det afseendet, att aristokratien i Svea
land, hvilkens förnämsta respirationsorgan sag-
de blad önskar få vara, tyckes hafva kommit
i mycket trångmål, då den antagit till sin sak-
förare och stridskämpe, jemte den från sin cell
nitiskt linkande Upsalaprofessorn P., en i hof-
uniform fjeskande pusslustig Pygmå.
I Morgonbladet finnes nu ytterligare, ända
till vämjelse omtuggadt det sanningslösa och
orimliga föregifvandet, att hr kapten Zachris-
son måste anses vara i hög grad brottslig.der-
före att. han .gjort. allmänt. bekant :ett honom
lemnadt ehskildt förtroende, hvarigenom stor
skahdal skall, synnerligast inom militären, upp-
kommit. Jag: ihågkommer -härvid en skandal
som inträffade under 41809 års riksdag.
Uti bondeståndet var då till notarie antagen
en civil embetsman af ovanligt stor stilistisk
förmåga, men som derefter -vunnit en bedröf-
lig ryktbarhet för sitt högst föraktliga uppfö-
rånde.
Denne fräcke och skamlöse person, som vid
protokollsjusteringen åtskillige gånger fått emot-
taga påkostande tillrättavisningar af en ibland
bondeståndets frimodige ledamöter, och deri-
genom blifvit bonom mycket gramse, företog
sig en gång vid en stor middag som gafs af
bondeståndets då varande sekreterare, att gå
fram till nämnde riksdågsfullmäktig och hviska
honom bhalfbögt i örat: du är en stor rackare.
Ogonblickligt följde derpå ett förmodligen icke
väntadt svar, tilldeladt af den kraftiga svenska
bondnäfven. Onekligen var-detta enstor skan-
dal som man gerna önskat att kunna hålla
hemlig; dock föll det ingen enda i det talrika
sällskapet in, att taga parti af den rättvist
agade, emot hans tuktomästare, med det på-
ståendet, att denne: sistnämnde hade förrådt
ett honom givet enskildt : förtroende; ty hos
sällskapet var icke rådande någon sådan esprit
de corps, att någon deribland ansett sig böra
våga det, i allt fall vanmäktiga : försöket att
förvrida omdömet hos det sunda oförvillade
menniskovettet. ee .
Af den emot kapten: Zachrisson så hätske
nötskrifvaren i Morgonbladet lägges det kap-
tenen äfven till last, att hafva yttrat omöf-
verste Heyl, att han vore en ganska hederlig
man med sjelfständig karakter, och att, sådant
oaktadt, likväl sedan hafva å honom yrkat laga
ansvar för hans brottsliga och lagstridiga be-
teende. Sannolikt skulle samma fördelaktiga
opinion -om öfverste Heyls moraliska karakter
som af kapten Zachrisson först blifvit yttrad,
ännu vara rådande, om icke hr öfversten sjelf
varit angelägen att ingifva allmänheten en sed-
nare föreställning om -sagde opinions oriktig-
het. Jemväl tillvitas det hr kapten Zachris-
son med mycken bitterhet och smädelse, att
hafva uppfört sig lågt och egennyttigt, då han
yttrade till general Arbin, att den oförrätt som
kaptenen tillfogats, skulle utan vidare påföljd
få passera, om han endast blefve förvissad om
att icke Vidare blifva orättmätigt förbigången
vid framdeles skeende befordran. För denna
af kaptenen visade fördragsamhet, anfalles han
på förutnämnde oförskämda sätt af notskrifva-
ren i Morgonbladet.
Gifves det väl ett mera nedrigt och förakt-
list sätt att söka förkättra den som man fö-
resatt sig att ilskefullt förfölja. . De hittills
märkbarast synliga resultaten af den behand-
ling somhr kapten :Zachrisson-af dehögt upp-
satte fått erfara, bestå deruti att tvenne kap-
tenens förmän blifvit afskedade, den ene utan