rkännande, hvarför de också brukades i stor
nängd, men då fredens afslutande år 1805
örminskade deras efterfrågan, lades machinen
sido. Vid samma tid tilldrog sig ångbåts-
arten hans uppmärksamhet. Han byggde ett
f de största Ramsgateångfartygen och tilläm-
ade på dem, så vidt man vet, principen af
lubbelmachiner. Likaledes förmådde han ge-
om sina uppmaningar amiralitetet att bygga
ionom ett ångfartyg, för att bogsera fartyg till
sjös, hvaraf möjligheten då bestreds. Han yen
selsatte sig med många andra föremål af all-
män nytta, men vår korta skildring af hans
ånga, verksamma lefnad tillåter icke att här
vidröra desamma. Då ryske kejsaren Alexan-
ler efter fredens afslutande ankom till Eng-
and, framlade Brunel för honom en plan till
n tunnel under Nevafloden, öfver hvilken det
har många svårigheter att slå en bro, i anse-
nde till isens hopning och den hastighet, med
vilken den lossnar om våren. Detta var upp-
vinnelsen till hans plan att gräfva en tunnel
under Themsen, hvilket försökts två gånger
förut, men utan lycka. Ar 1824 bildade sig
för planens förverkligande ett sällskap, som
understöddes utaf hertigen af Wellington, hvil-
ken mycket lifligt interesserade sig för försla-
vet. I sällskapet inträdde många vetenskaps-
män, bland hvilka den nu aflidne doktor Wal-
laston var den mest framstående och hvilkens
broder i lång tid förblef en af företagets mest
verksamme befordrare. Arbetet började år
1824, men afstadnade flera gånger genom vatt-
nets inträngande och än mera genom uttöm-
mandet af sällskapets penningetillgångar, som
aldrig öfverstego 2180,000 pund sterling. Se-
dan arbetet många år ståttstilla, öppnades om-
sider för detsamma ett lån genom en särskild
parlamentsakt. Skatthammar-kommissarierna
försträckte de nödiga summorna till arbetets
fullföljande, och trots de många sakkunniga
röster, som höjde sig emot dess verkställbar-
het, dels på grund af lösheten i det jordlager,
genom hvilken tunneln gräfdes, och dels på
grund af vattenmassans tryckning, fulländades
det och öppnades för publiken år 1843. Ur
vetenskaplig synpunkt skall detta arbete städse
vittna om en utomordentlig sakkännedom, om
en kraft i viljan, en uthållighet, en fruktbar-
het på uppfinningar och hjelpkällor, under, så-
som det syntes, oöfvervinneliga vanskligheter,
hvilka evigt betrygga åt Jobn Brunel en hög
plats bland Englands ingeniörer. Då lord Mel-
burne var minister, erhöll hr Brunel riddare-
värdigheten, dertill anbefald af den förre lord
Spencer, nu lord Althorp. Brunel var vice-
president i den kongl. vetenskapsföreningen,
korresponderande medlem af franska institutet
och vicepresident i civilingeniörernas sällskap.
Han var derjemte riddare af hederslegionen.
Hans karakter var öppen, oförställd, anspråks-
lös och vänskaplig; han var lika villig att göra
godt som att glömma en förnärmelse., Han af-
led 81 år gammal efter en långvarig sjukdom,
som första gången angrep honom efter tun-
nelns fulländande. En oafbruten sinnesspän-
ning, bekymmer, kropps- och själsansträng-
ningar framkallade ett lätt anfall af apoplexi,
hvarifrån han likväl aldrig fullkomligt till-
frisknade. Han efterlemnar enka, en son den
utmärkte ingeniören af samma namn, och tvenne
döttrar.
