tor Hvitfeldt, hvilken deremot, medelst embetsprof-
vets afläggande, en månad före doktor Söderström
vunnit fullständig legitimation.
Vid tjensteförslags upprättande inom sundhetskol-
legium uppföras de sökande i den ordning, som ef-
ter aflagd medicine licentiatexamen vunna tjensteår
bestämma. D:r Söderström, ehuru underlägsen d:r
Hvitfelt, såväl i effektiv tjenstetid, som i tjenste-
I grad, erhöll således, på grund af sin 25 dagar
längre ljenstetid såsom licentiat, första rummet
ä förslaget, derå dvktor Hvitfeldt uppfördes i det
andra.
Detta var fullkomligt öfverensstämmande med gäl-
lande författningar.
Men nu bar sundhetskollegium, jemlikt Kongl.
Ibrefvet den 13 Juni 1822, och ett särskildt förstän-
digande af den 44 September 4839, förbindelser att
vid ett dylikt förslags ingifvande, för Kongl. Maj:t
jemväl anmäla den, som kollegium anser till tjen-
sten vara skickligast, dervid kollegium särskildt
är anbefalldt, att hufvudsakligen fåsta afseende på
ide befattningar och tjenster, hvilka varit de sö-
kande förut uppdragna, och sättet på hvilket de-
samma blifvit af dem bestridda.
Detta åliggande fullgjorde kollegium vid det ifrå-
gavarande tillfället sålunda, att de 3:ne å förslaget
!uppförda förklarades lika skicklige, under det dok-
tor Söderström förordades till fullmakts erhållande,
betraktande deraf att han största delen of sin
tjensteltid varit vid regementet anställd.
Hade nu detta sundhetskollegii omdöme innehål-
lit, hvad Kongl. Maj:t i nyss anförde Kongl. bref
påtagligen åsyftat och än tydligare i förberörde för-
Iständigande anbefallt, nemligen ett bestämdt utlå-
tande, hvilkendera af de föreslagne kollegium, i sin
dubbla egenskap af embetsmyndighet och vetenskap:
lig domstol, ansåge till tjensten skickligast; så är det
otvifvelaktigt, både att Kongl. Maj:t ansett sig böra
utnämna och att högstdensamma jemväl utnämnt den
som kollegium till tjensten förordat. Men då förhål-
landet med kollegii förord icke var sådant, utan
kollegium, genom att framställa samtlige de före-
slagne, såsom i skicklighet med hvarandra jemngode,
i och med detsamma erkänt, att det för sjukvärdens
behof inom regementet var fullkomligen likgiltigt,
hvilken af de föreslagna K. M:t till den lediga tjen-
sten behagade utnämna; så icke allenast beröfvade
kollegium derigenom sitt eget förord den morali ka
kraft och verkan, som K. M:t med detsammas in-
fordrande åsyftat, och annars alltid tillersänner de
utlåtanden, hvilka af kollegium, såsom vetenskaplig
embetsmyndighet, afgifvas; utan kollegium framma-
nade derjemte inom Konungens konselj en serskild
pröfning af det motivs giltighet, hvilket för det af-
gifna förordet blifvit åberopadt.
Detta är så klart, att det af ingen lärer kunna
bestridas; och det är under sådana förhållanden icke
möjligt, att Sundhetskollegii egna ledamöter skulle
kunna anse det under dylik form afgifna förordet
för annat, än en antydan af hvad kollegium uti
ifrågavarande fall, då skickligheten var enahanda,
förmenade böra bestämma förordet till fullmakt.
Men om nu den Konungens rädgifvare, till hvars
föredragning ifrågavarande befurdringsärende hörer,
i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit antydt,
icke obetingadt kunde biträda Sundhetskollegii åsigt
i afseelde på motivet för förordet utan ansett sin
pligt fordra att tillse och pröfva hvad som, utöfver
den af kollegium vitsordade medicinska skicklighe-
ten, kunde förefinnas såsom grund för de tvenne
öfriga föreslagnes anspråk på den sökta befattningen,
hvilket kollegium i sitt utlåtande märkvärdigt nog
alldeles förbigått, så frågas billigt, om han icke deri-
genom snarare gjort sig förtjent af hvarje rättsinnad
medborgares högaktning för ådagalagd embetsmanna-
sjeifständighet och oväld, än af det personligen krän-
kande anfall, hvarmed Östgötha Correspondenten ho-
ncm behedrat. Och vidare, om denne samme Ko-
nungens rådgifvare, vid granskningen af ansöknings-
handlingarne, kommit till den öfvertygelse, att en
annan sökande än den, endast på grund af batal-
jonsläkare-tjenstgöringen vid regementet förordade,
hade framför honom företrädet, både af en fleråri-
gare tjenstgöring såsom militärläkare ) och af en
vigtigare och mödosammare, men svagt aflönad tjen-
stebefattning ) i en aflägsen landsort, der den en-
skilda praktiken icke kan vara serdeles inbringande;
samt att han dessutom genom mångårig tjenstgöring
såsom lasarettsläkare varit i tillfälle att praktiskt
utbilda den för en militärläkare icke oväsendtliga
förmågan att administrera, så frågas ytterligare, om
man icke vid sådant förhållande bör hålla denne
Konungens rådgifvare räkning, icke allenast för det
han fullständigt utredt förhållandena, utan äfven för
det han inför thronen oväldigt dem framställt, hvil-
ket, att döma efter befordringsmålets utgång, otvif-
velaktigt mäste antagas hafva varit fallet.
—N—
) Östgötha Correspondentens påstående, att hr Sö-
derström bland de sökande skulle vara den äldste
militär-läkaren, är ett missteg. Dr Hvitfelt blefl:
nemligen redan den 43 Mars 1835 bataljonsläkare
med lön på stat vid Westerbottens regemente;
hvaremot dr Söderström först den 47 Nov. 1837
förordnades till en dylik befattning vid Jemtlands
regemente, derifrån han den 3 Juli 1840 till An-
dra Lifgrenadier-regementet transporterades. I
öfrigt skulle en medsökande kunna haft åtskilligt!
att anmärka emot den tjenstårsberäkning af öfver
2Y, år, som kommit dr Söderström till godo i
och för hans anställning vid Wermlands fältjägare,
enär det förefaller besynnerligt, att en i Öster-
fötbland bosatt bruksläkare kunnat under så lång
tid vara militärläkare med tjenstårsberäkning i
det 400 mil derifrån belägna Jemtland. Ö. C.,
för hvilken Grundlagens bud gälla mera än
gamla vrelationer, är naturligtvis alldeles obe-
kant med huru härmed hänger tillsammans, an-
nars hade den helt säkert, genom en samman-
ställning mellan åtnjuten permissionstid och till-
godogjord tjenstetid, sökt att till sitt sanna värde
reducera de 235 tjenstedagar, som förskaffat dr Sö-!
derström förslagsrum framför dr Hvitfelt.
) Man bör härvid erinra sig, dels att dr Hvitfelt!
var såsom regementsläkare anställd vid en corps, :
der ingen bataljonsläkare finnes, och att hans.
mera än 8 åriga regementsläkare-tjenstgöring så-
ledes jemväl omfattat bataljons-läkarens tjenste-
bestyr, och dels att han, oaktadt denna dubbla
tjensigöring, var lägre aflönad än regementsläkare:
vid armeens indelta regementen, der likväl batal-l.
jonsläkare på stat äro anställde regementsläkaren
till biträde vid sjukvården. ;
EE
— Såsom ett prejudikat och en god början tilll
rättelse i det länge öfverklagade missbruket,
att kronobetjeningen belastar fjärdingsmännen
med eu stor del bestyr, hvilka de egentligen
- Ar: oo less s As uwmaddala så hö föl