tor Hvitfeldt, hvilken deremot, medelst embetsprofvets afläggande, en månad före doktor Söderström vunnit fullständig legitimation. Vid tjensteförslags upprättande inom sundhetskollegium uppföras de sökande i den ordning, som efter aflagd medicine licentiatexamen vunna tjensteår bestämma. D:r Söderström, ehuru underlägsen d:r Hvitfelt, såväl i effektiv tjenstetid, som i tjensteI grad, erhöll således, på grund af sin 25 dagar längre ljenstetid såsom licentiat, första rummet ä förslaget, derå dvktor Hvitfeldt uppfördes i det andra. Detta var fullkomligt öfverensstämmande med gällande författningar. Men nu bar sundhetskollegium, jemlikt Kongl. Ibrefvet den 13 Juni 1822, och ett särskildt förständigande af den 44 September 4839, förbindelser att vid ett dylikt förslags ingifvande, för Kongl. Maj:t jemväl anmäla den, som kollegium anser till tjensten vara skickligast, dervid kollegium särskildt är anbefalldt, att hufvudsakligen fåsta afseende på ide befattningar och tjenster, hvilka varit de sökande förut uppdragna, och sättet på hvilket desamma blifvit af dem bestridda. Detta åliggande fullgjorde kollegium vid det ifrågavarande tillfället sålunda, att de 3:ne å förslaget !uppförda förklarades lika skicklige, under det doktor Söderström förordades till fullmakts erhållande, betraktande deraf att han största delen of sin tjensteltid varit vid regementet anställd. Hade nu detta sundhetskollegii omdöme innehållit, hvad Kongl. Maj:t i nyss anförde Kongl. bref påtagligen åsyftat och än tydligare i förberörde förIständigande anbefallt, nemligen ett bestämdt utlåtande, hvilkendera af de föreslagne kollegium, i sin dubbla egenskap af embetsmyndighet och vetenskap: lig domstol, ansåge till tjensten skickligast; så är det otvifvelaktigt, både att Kongl. Maj:t ansett sig böra utnämna och att högstdensamma jemväl utnämnt den som kollegium till tjensten förordat. Men då förhållandet med kollegii förord icke var sådant, utan kollegium, genom att framställa samtlige de föreslagne, såsom i skicklighet med hvarandra jemngode, i och med detsamma erkänt, att det för sjukvärdens behof inom regementet var fullkomligen likgiltigt, hvilken af de föreslagna K. M:t till den lediga tjensten behagade utnämna; så icke allenast beröfvade kollegium derigenom sitt eget förord den morali ka kraft och verkan, som K. M:t med detsammas infordrande åsyftat, och annars alltid tillersänner de utlåtanden, hvilka af kollegium, såsom vetenskaplig embetsmyndighet, afgifvas; utan kollegium frammanade derjemte inom Konungens konselj en serskild pröfning af det motivs giltighet, hvilket för det afgifna förordet blifvit åberopadt. Detta är så klart, att det af ingen lärer kunna bestridas; och det är under sådana förhållanden icke möjligt, att Sundhetskollegii egna ledamöter skulle kunna anse det under dylik form afgifna förordet för annat, än en antydan af hvad kollegium uti ifrågavarande fall, då skickligheten var enahanda, förmenade böra bestämma förordet till fullmakt. Men om nu den Konungens rädgifvare, till hvars föredragning ifrågavarande befurdringsärende hörer, i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit antydt, icke obetingadt kunde biträda Sundhetskollegii åsigt i afseelde på motivet för förordet utan ansett sin pligt fordra att tillse och pröfva hvad som, utöfver den af kollegium vitsordade medicinska skickligheten, kunde förefinnas såsom grund för de tvenne öfriga föreslagnes anspråk på den sökta befattningen, hvilket kollegium i sitt utlåtande märkvärdigt nog alldeles förbigått, så frågas billigt, om han icke derigenom snarare gjort sig förtjent af hvarje rättsinnad medborgares högaktning för ådagalagd embetsmannasjeifständighet och oväld, än af det personligen kränkande anfall, hvarmed Östgötha Correspondenten honcm behedrat. Och vidare, om denne samme Konungens rådgifvare, vid granskningen af ansökningshandlingarne, kommit till den öfvertygelse, att en annan sökande än den, endast på grund af bataljonsläkare-tjenstgöringen vid regementet förordade, hade framför honom företrädet, både af en flerårigare tjenstgöring såsom militärläkare ) och af en vigtigare och mödosammare, men svagt aflönad tjenstebefattning ) i en aflägsen landsort, der den enskilda praktiken icke kan vara serdeles inbringande; samt att han dessutom genom mångårig tjenstgöring såsom lasarettsläkare varit i tillfälle att praktiskt utbilda den för en militärläkare icke oväsendtliga förmågan att administrera, så frågas ytterligare, om man icke vid sådant förhållande bör hålla denne Konungens rådgifvare räkning, icke allenast för det han fullständigt utredt förhållandena, utan äfven för det han inför thronen oväldigt dem framställt, hvilket, att döma efter befordringsmålets utgång, otvifvelaktigt mäste antagas hafva varit fallet. —N— ) Östgötha Correspondentens påstående, att hr Söderström bland de sökande skulle vara den äldste militär-läkaren, är ett missteg. Dr Hvitfelt blefl: nemligen redan den 43 Mars 1835 bataljonsläkare med lön på stat vid Westerbottens regemente; hvaremot dr Söderström först den 47 Nov. 1837 förordnades till en dylik befattning vid Jemtlands regemente, derifrån han den 3 Juli 1840 till Andra Lifgrenadier-regementet transporterades. I öfrigt skulle en medsökande kunna haft åtskilligt! att anmärka emot den tjenstårsberäkning af öfver 2Y, år, som kommit dr Söderström till godo i och för hans anställning vid Wermlands fältjägare, enär det förefaller besynnerligt, att en i Österfötbland bosatt bruksläkare kunnat under så lång tid vara militärläkare med tjenstårsberäkning i det 400 mil derifrån belägna Jemtland. Ö. C., för hvilken Grundlagens bud gälla mera än gamla vrelationer, är naturligtvis alldeles obekant med huru härmed hänger tillsammans, annars hade den helt säkert, genom en sammanställning mellan åtnjuten permissionstid och tillgodogjord tjenstetid, sökt att till sitt sanna värde reducera de 235 tjenstedagar, som förskaffat dr Sö-! derström förslagsrum framför dr Hvitfelt. ) Man bör härvid erinra sig, dels att dr Hvitfelt! var såsom regementsläkare anställd vid en corps, : der ingen bataljonsläkare finnes, och att hans. mera än 8 åriga regementsläkare-tjenstgöring således jemväl omfattat bataljons-läkarens tjenstebestyr, och dels att han, oaktadt denna dubbla tjensigöring, var lägre aflönad än regementsläkare: vid armeens indelta regementen, der likväl batal-l. jonsläkare på stat äro anställde regementsläkaren till biträde vid sjukvården. ; EE — Såsom ett prejudikat och en god början tilll rättelse i det länge öfverklagade missbruket, att kronobetjeningen belastar fjärdingsmännen med eu stor del bestyr, hvilka de egentligen Ar: oo less s As uwmaddala så hö föl