vodet, samt derigenom likasom gjorde den ena
begäran beroende af den andra, så kunde så-
ledes icke utan orättvisa eller kränkande af
den held fullmakten lemnar, den ena delen
al begäran bifallas och den andra afslås 2). —
Men der fanns, säger man, en tredje utväg,
den newligen, att afslå ansökningen i sin hel-
het. Dei återstår då att tillse, dels om detta
varit rättvist, dels med statens sanna fördel
öfverensstämmande.
Då lotsdirektören Lundstedt utnämndes till
embetet, ombesörjdes det s. k. svenska sjökarte-
verket af viceamiralen G. al Klint, som der-
med fortior till sin död, hvarefter det öfver-
togs af bans son, kaptenen vid flottan af Klint,
hvars tidiga bortgång ändade hans verksamhet
äfven i detta fall. Icke utan sannolikhet hade
amiral af Klints arfvingar då med fördel kun-
nat till utländningen afyttra de vigtiga samlin-
garne, tillhörande berörde verk, men af foster-
iändskt nit föredrogo de deras qvarblifvande
inom laudet. Samlingarnes inköp för allmän
räkning medförde nödvändigheten af kartever-
kets upprätthållande genom statens försorg. —
Amiral af Klint och hans efterträdare i om-
sorgen kirom hade derför årligen erhållit af
kronan 1,666 rdr 32 sk. banko. Då denna
omsorg öfvertogs af staten jemte författandet
af dermed i sammanhang stående kustbeskrif-
vingar vödvändigheten att i möjligen största
utsträckning tillhandahålla de sjöfarande så välj
kartor som beskrifningar, den härför nödiga
korrespondens och kontroll, så torde med skäl
kunna frågas, huruvida hela denna nya detalj,
med. iaktiagande af rättvisa, kunde utan vidare
omständ:;aeier öfverflyttas på lotsdirektören 3),
såsom tillika chef för det förra sjökartearkivet?
Kunde sådant icke ske åtminstone utan veder-
gällning, derom alla torde vara ense, så vore
det ock i och med detsamma hvad man säger
hugget som stucket. Om åter någon sådan
icke ansågs behöfva ifrågakomma, så innefattar
fullmakten och uppfyllda åligganden ingen sä-
kerhet att få behålla sin tjenst, emedan man
i sådant fail kunde påbörda innehafvaren så
många nya bestyr och omsorger, att han skulle
nedtryckas eller nödgas lemna tjensten, tvif-
velsutan mycket beqvämt för att göra sig af
med en person den man ville blifva qvitt,
men för ingen del rättvist 2).
Men ej nog med orättvisan deri, det vore icke!
heller nyitigt och ändamålsenligt, emedan tjen-
sten komme derigenom att lida: under de sista
20 åren har svenska fyr- och båkväsendet till
den grad gått framåt, att det ej torde finnas
någon gren af den allmänna förvaltningen, som
gjort sådana framsteg. Sverige står i berörde
afseende nu i jemnbredd med dem af utländ-
ningen, som gått längst. Förtjensten deraf är!
tvifvelsutan i första rummet deras. som lemnat
anslagen, men att icke tillerkänna nuvarande
lots-direktören, som i 47 år bestridt embetet,
en betydlig del i framgången, vore ej rättvistj
— vackra anstalier för lots-barnens undervis-
ning hafva under tiden äfven kommit till verk-
ställighet och bära goda frukter. Om nu genom
det tillkomma stora antalet af nya fyrar, dessas
ändamålsenligare inrättning med flera omsorger
Lots-direktörens embetshandläggning blifvit fle-
ra hundra procent utvidgad, hvarigenom den
numera kan anses upptaga en mans hela verk-
samhetsförmåga, vore det väl då i administra-
tivt afseende klokt, att ytterligare hopa på sam-
ma man nya maktpåliggande omsorger? Måste
det ej förutsättas alt, äfven med största ansträng-
ning och bästa vilja, krafterna, serdeles hos en
äldre man, skola svika, och tjensten på ett eller
annat håll deraf lida?)
Saken företer dock ännu en sida: enligt den
för kongl. förvaltaingen af sjö-ärendena utfär-
dade instruktion, är lots-direktören ledamot
af förvaltningen, med skyldighet att, utom del
hans detalj tillhörande ärenden, äfven vid del
2 militärledamöternas förfall, handlägga hvad!
dem åligger. De militära ledamöterne hafva,l
utom lönerna vid flottan, årliga arfvoden af 800!
rdr bko hvardera. Den ena militärledamoten
har lika lön som lots-direktören. Vore det väll
då billigt att borttaga det arfvode af 600 rdr
lots-direktören hittils åtnjutit, på den grund,
att han ej medhinner sköta nya men nödvän-
diga detaljer, under det berörde militärledamot,
med lika lön på stat som han, derutöfver upp-
bär 800 rdrs arfvode, och detta serdeles då
lots-direktörens embets-handläggning är vida
1) Det är just naturen af arfvode, som gör att)
denna del af lotsdirektörens inkomst icke kan an-).
ses vara en honom personligen tillförsäkrad löne-
inkomst, bvilken vid uppdragets upphörande skulle
fortfarande åtnjutas. (Red. anm.)
) Detta medgifves; ehuru det synes vara olämpligt,
att dylika vilkor få inflyta i ansökningen om af-
sked elter endtlediganden från uppdrag eller för-
-ordnanden. Den som gör en dylik ansökan har
antingen rätt till pension, eller icke. I förra fal-I
let endast kan han göra till villkor att få åtnjuta
pensionen — i det sednare är vilkoret opassande.
(Red. anm.)
3) Vi betvifla att af hela detta räsonnemang någon-
ting återstår, om man granskar hvari lotsdirektö-
rens personliga göromål ökats. Det är säkert de
underordnade som fått den drygaste andelen för
sig. Det är imedlertid eget att se, huru man vill
åberopa tillökning och fullständiggörande af ar-
kiven, såsom skäl till förhöjande af chefernas in-
komst. På det viset skulle ju, efter alla dylika
samlingar vanligen årligen ökas, äfven chefslönerna
årligen förböjas. (Red. anm.)
) Då insändaren erkänt att öfverste
lotsdirektörsbefattningen, sedan med den
emot ett visst arbete förenadt chefskapet
kartearkivet, så förfaller ju hela detta räsonnemang,
i fall vår förra anmärkning har skäl för sig. In-
sändarens förutsättning, att en Regering skulle handla
så illa emot sina embetsmän, synes vara alltför
öfverdrifven. (Red. anm.) L a .
; ingå i en undersökning om de emolu-
Nr sön för lotsdireksören blifvit en följd af
de i och för lots- och fyrväsendet företagne resor
m. m., vilje vi bär blott erinra, att all den an
märkning vi gjort mot öfverste Lundstedts ansprå
att få behålla ef arfvode såsom pension, grun-
Aades derp3, art han sjelf begärt att blifys Sbe.
Lundstedt sökt
blifvit
för sjö-