(Insändt.)
Fragmentariska uppsatser öfver architek-
tur m.m.
Architektur är en sublim förening af vetenskap
och: konst. Dermed menas konsten att bygga så-
som fulländad konstruktör och art:st. Ett-plank,
ett skjul, en-simpel imur etc. är icke architektur.
Hittills benämnes vanligen den förre af desse funk-
tionärer: civilingeniör och den sednare: architekt.
De fu böra vara en. Så ofta detta ej är fallet miss-
lyckas också utöfningen. Missfoster frambringas. —
Hela verlden vet det.
Annu fördelas architekturen i ecclesiastik, mili-
tär, naval :och civil, men med tiden sammanfalla
de till en enda: civil, eiler architektur rätt och slätt.
Af den navala återstår då endast hvad som rörer
deplacementet eller konstruktion af skeppets bärande
del. Seglande fartyg försvinna, de framföras då med
machineri och kunna öfver vattengången byggas likt
andra hus. — Speciell kyrkbyggnadskonst eller eccle-
siastik architektur upphör när presten får sin rätta
bestämmelse: moralisk (theoretisk och praktisk) pro-
fessor — när Guds EHus) blir moraliskt auditorium,
och ceremonierna — ,Prestlistens uppfinningar —
bannlysas. Militär-architektur upphör med krigen.
Dessa utträngas af civilisationen. I så princip som
utöfning: Gudlösa kunna de icke äga bestånd. Hvad,
som i liten skala begånget är ett afskyvärdt brott,
kan omöjligen genom orättvisornas och gräsligheter-
nas mångdubblande förbytas till dygd. Denna sats
kräfver ej ytterligare bevis.
Hade icke geologerne redan bevisat jordens höga
ålder, skulle architekturens urkunder — de äldsta
monumenterna och deraf dragna konklusioner —
antyda dess existens vida längre än bibelöfversätt-
ningen medgifver. Den hittills negligerade Sanscri-
tiska litteraturen torde också framdeles bevisa detta
påstående.
En betydlig grad af kultur måste råda i ett sam-
hälle innan architekturen kan vinna insteg. Att de
första samhällen dertill behöfde en ofantlig tidrymd
är säkert — då intet fanns att låna.
Ett lands eller folks architektur bär prägeln af
dess historia.
Architekturens historia är berättelsen om dess
uppkomst, utveckling och närvarande ståndpunkt på
jorden.
Bildningen och konsterna uppstodo samt utgingo
först från östern, derefter från södern. Utgå nu
hufvudsakligast från norden, men sannolikt snart
från vestern.
Från de äldsta tider hafva folken i byggnadsväg
följt hvart och ett sin bestämda vurm. Gör man
en kronologisk uppställning befinnes att:
Under Assyriernas och Babyloniernas välde syssel-
satte man sig förnämligast med:
kanaler, gigantiska torn och stads-
murar.
Under Egyptiernas — — — med: kanaler, pyramider
och tempel.
Under Hinduernas — — — med: pagoder.
Under Grekernas — — — med: tempel.
Under Romarecnas — — — med: tempel, militärvä-
gar, amfiteatrar och bad.
Under medeltidens — — — med: borgar, kyrkor och
kloster.
Under nyare tidens — — — med: palatser, kyrkor och
kanaler.
Under nutidens — -— — med: hamnbyggnader och
jernvägar. N
Hvarifrån Assyrierna och Babylonierna erhöllo den
cultur, som de i så förvånande grad wlbildade, är ännu
icke utredt — ehuru ledtråden helt nyligen blif-
vit funnen — troligen mera österut. Dessa folk-
slag inympade sin cultur på Perser, Pelasger m. fl.,
bland dessa Phenicier, som vid byggandet af Jeru-
salems tempel öfverflyttade sina konster till judarne;
ty hvad dessa hade lärt i Egypten hade de glömt
under irrandet i Arabiska Öknarna.
Egyptens och Hindostans culturkällor äro likale-
des icke rätt bekanta, man förmodar att de lågo åt
samma håll hvarifrån Åssyrierna räknade sina.
Egyptier, Pkenicier och Pelasger gåfvo sin före-
nade bildning åt Grekerne.
Pelasgerne, från Mindre Asien, koloniserade Tta
lien och kallade sig der Etrusker. — De gjorde också
expeditioner till Pyreneiska halfön. — Desse i för-!
ening med Grekerne hyfsade Romarne, som till en!
början utgjorde Etruriens drägg.
Romerska kulturen utgick öfver hela den kända;
verlden — en reaktion ägde rum åt öster. Sålänge
Rom stod, utöfvade det sitt inflytande i konsterna.
Med Roms fall upphörde detta inflytande i Europa,
konsterna förintades der nära nog. o
Vid Constantinopels fall skedde en reaktion åt
vester: konsterna pånyttföddes. )
Folkvandringarne hade dessförinnan till medlersta
Europa medfört frön af orientalisk konstruktion,
hvilken sedermera der utbildades, erhöllo egendom-
lighet, och under namn af Göthisk architektur sprid-
de sig öfver hela den kristna verlien. Frimurare-
orden har man att tacka för utbildningen deraf, äf-
vensom för skyndsamheten och liktidigheten af spri-
dandet, .
Den under samma tid i Orienten rådande archi-
tektur utfördes till Afrika och vestra Europa af
Saracenerna samt nådde i Spanien sin högsta full-
ändning. En afart inträngde i Ryssland och när-
gränsande länder.
Rom uppstod på nytt ur gruset och blef, efter
att hafva förbytt svärdet till-bok, verldens föredöme
äfven i konsterna, samt fortgick dermed till nära
slutet af förra seklet. Greklands: klassiska monu-
menter blefvo vid denna tid kända och konstandan
blef så Grekisk.
Nyligen har den Romersk-Italienska architektu-
ren, samt sednast den Göthiska, vunnit insteg och
erhållit lika talrika om ej flere beundrare än den
Grekiska.
Jemte dessa praktiseras för närvarande alla möj-
liga kända och okända arter architektur. Resulta-
tet blir säkert frambringadt af en ny, mera origi-
nell byggnadskonst, värdig vårt upplysta och märk-
värdiga tidehvarf.
ön
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
I dag hade en stor mängd menniskor samlat sig
i förmaket till kämnersrättens 4:de afdelning, troli-
gen för att begapa trenne korrektionister, hvilka fast-
läcta vid hvarandra med an iarnkadia anh fjarnvin