stus och andra Religionsstiftare och Visa, visande
huru hos ingendera af d sednare den andliga för-
lossniag, som genom Christendomen verkas, är att
finna. Framsällde derpå, buru, så framt det skall
kunna bidraxa till att verka denna förlossning, det
gudomliga och smenskliga i hvarje moment af hans
lif mäste vara förenadt. Betraktade derpå särskildt
der behof af upplysning med hänsigt till själens vig-
tigaste frågor, af kraft att blifva trogen den erkända
sanningen, ef utsigt till en för menskligheten gagne-
lig verksamhet, som hvar och en har, samt huru
bl it genom Christus hvarje dylikt behof tillfreds-
stä :es. Vid frågan om upplysningen ingick talaren
härvid uti en vederläggning af det påståendet, att
christna sanningen skall vara höjd öfver allt mensk-
ligt förnuft, samt visade, huru genom detta anta-
gande menniskoanden förslafvas och christendomen
till sitt sanna väsende i grund förderfvas. Derpå
öfverblickades de momenter i Christi lif. hvari det
nskliza liksom träder tillbaka, hans födelse, un-
rk och uppståndelse. Sedan visades, huru de
ällande dogmerna om hans person fått sin ut-
g Derefier afnandlades läran om hans pråt-
ns, hvarpå talaren, med anledning af det vid-
ta allegoriska bruk, hvaruti orden Christus och
Son stundom förekomma. ingick i en kort ve-
isegning af Strauss? christologi.
Få den fierde föreläsningen om den Heliga Ande
gaf tataren först en teckning af de olika betydelser
mass under olika tider gifvit åt detta ord, bvarvid
han sjelf slöt sig till den af Schleiermacher gifna de-
fiaiiionen: sämfundsbejreppet i ett christligt sam-
(hvilt
ket också öfvercasstämmer med definitio-
nen i vår tredje trvsartikel, af en helig christelig
kyrka de heligas samfund). Härvid anördes tillika
det toriska datum af den Heliga Andes uppta-
gande såsom person i trosläran genom ett kyrko-
möie i slutet af fjerde århundradet. Det abstrakta
ij treenighetsbegreppet eller den Heliga Andes före-
nios med Fadren och Sonen — cen af de mest om
stridda punkter i vår dogmatik, åskådliggjordes här-
efter på ett sätt, hvarigenom talaren säkert för åhö-
rarne i allmäshet tillfredsställande förenade bjertats
behof af ett faltligt begrepp med den positiva lärans
bud. I enlighet med hela den riktning, som ifrån
början blifvit följd vid des-a föredrag, utvecklade br
Ignel härpå huru, med särskild anledning af frågan
om den Helige Ande, religionens bestämmelse att
inverka genom det religiösa lifvets inträngande och
uppenbarelse äfven i menniskans verldsliga handlin-
gar, för att dermed realisera den sanna christendo-
mens utbredande öfver menskligheten. Vid denna
sednare del af föredraget förekom en väl uppfattad
historisk skildring af förföljelserna mot de första
chri och det andliga lifvets räddning ecnom slut-
na ösa samfund, hvilka dock sede
tade, när den rådande kyrkan bemäktigade sig in-
rättningen såsom medel för sin egen makt och att
verka på massans vidskep2lse, till dess reformationen,
till on det, fastän ganska ofullkomligt, uppenbarade
sig såsom en protest till förmån för ett renare and-
ligt !if. som dock först kan vinnas genom en fort-
farande utveckling af den grundtankan, att det ehrist-
liga sinnet och den gudomliga kärleken skall utbreda
himmalrikaet äfven Hå jorden.