stus och andra Religionsstiftare och Visa, visande huru hos ingendera af d sednare den andliga förlossniag, som genom Christendomen verkas, är att finna. Framsällde derpå, buru, så framt det skall kunna bidraxa till att verka denna förlossning, det gudomliga och smenskliga i hvarje moment af hans lif mäste vara förenadt. Betraktade derpå särskildt der behof af upplysning med hänsigt till själens vigtigaste frågor, af kraft att blifva trogen den erkända sanningen, ef utsigt till en för menskligheten gagnelig verksamhet, som hvar och en har, samt huru bl it genom Christus hvarje dylikt behof tillfredsstä :es. Vid frågan om upplysningen ingick talaren härvid uti en vederläggning af det påståendet, att christna sanningen skall vara höjd öfver allt menskligt förnuft, samt visade, huru genom detta antagande menniskoanden förslafvas och christendomen till sitt sanna väsende i grund förderfvas. Derpå öfverblickades de momenter i Christi lif. hvari det nskliza liksom träder tillbaka, hans födelse, unrk och uppståndelse. Sedan visades, huru de ällande dogmerna om hans person fått sin utg Derefier afnandlades läran om hans pråtns, hvarpå talaren, med anledning af det vidta allegoriska bruk, hvaruti orden Christus och Son stundom förekomma. ingick i en kort veisegning af Strauss? christologi. Få den fierde föreläsningen om den Heliga Ande gaf tataren först en teckning af de olika betydelser mass under olika tider gifvit åt detta ord, bvarvid han sjelf slöt sig till den af Schleiermacher gifna defiaiiionen: sämfundsbejreppet i ett christligt sam (hvilt ket också öfvercasstämmer med definitionen i vår tredje trvsartikel, af en helig christelig kyrka de heligas samfund). Härvid anördes tillika det toriska datum af den Heliga Andes upptagande såsom person i trosläran genom ett kyrkomöie i slutet af fjerde århundradet. Det abstrakta ij treenighetsbegreppet eller den Heliga Andes förenios med Fadren och Sonen — cen af de mest om stridda punkter i vår dogmatik, åskådliggjordes härefter på ett sätt, hvarigenom talaren säkert för åhörarne i allmäshet tillfredsställande förenade bjertats behof af ett faltligt begrepp med den positiva lärans bud. I enlighet med hela den riktning, som ifrån början blifvit följd vid des-a föredrag, utvecklade br Ignel härpå huru, med särskild anledning af frågan om den Helige Ande, religionens bestämmelse att inverka genom det religiösa lifvets inträngande och uppenbarelse äfven i menniskans verldsliga handlingar, för att dermed realisera den sanna christendomens utbredande öfver menskligheten. Vid denna sednare del af föredraget förekom en väl uppfattad historisk skildring af förföljelserna mot de första chri och det andliga lifvets räddning ecnom slutna ösa samfund, hvilka dock sede tade, när den rådande kyrkan bemäktigade sig inrättningen såsom medel för sin egen makt och att verka på massans vidskep2lse, till dess reformationen, till on det, fastän ganska ofullkomligt, uppenbarade sig såsom en protest till förmån för ett renare andligt !if. som dock först kan vinnas genom en fortfarande utveckling af den grundtankan, att det ehristliga sinnet och den gudomliga kärleken skall utbreda himmalrikaet äfven Hå jorden.