ryckpapper, dervid det naturligtvis är honom
betaget att sjelf an. ifva värdet under det vilkor,
som i allmänhet gäller för varor, hvilka för-
ullas efter simma grund, nemligen att af an-
lra kunna inlösas med 10 procents förhöjning.
— —t— ——-
— Aftonposten yttrade för några dagar se-
dan sin fägnad öfver den mera humana ton,
som på någon tid inträdt i polemiken mellan
densamma och Aftonbladet, och hoppas att
den må kunna fortfara äfven i framti-
den. I det vi af allt bjerta dela denna fägnad
och detta hopp, synes det emellertid vara til-
låtligt att bedja Aftonposten icke förbise, hvil-
kendera parten varit den som förut hufvud-
sakligen felat mot humanitetens fordringar,
emedan man af ordställningen tycker sig kunna
sluta till den meningen hos ÅA. P. att felet le-
gat på Aftonbladets sida. Det kunde måbända
anses partiskt å vår sida, äfvensom det blefve
tröttande för publiken, att åberopa de massiva
omdömen och beskyllningar, som i A.P. före-
kommit dels om Aftonbladets motiver, dels om
dess förläggare eller en och annan medarbetare
personligen. Men vi hafva händelsevis just
för tillfället kommit i besittning af ett annat
vitsord, som är tillräckligt upplysande om
A. P:s ton: det hestår af åtskilliga utdrag, som
Örebro Tidning för i lördags meddelat ur Af-
tonpostens yttranden om de i Örebromötet
deltagande deputerade för reformsällskaperna.
Då Örebrotidningen i öfrigt härvid icke ripo-
st-rat med några skarpare uttryck om Afton:
posten tillbaka, så synes ett reproducerande
af ett utdrag ur dess artikel icke behöfva upp-
tända någon slocknande gnista, utan endast
tjena att sätta saken i dess rätta dager. Öre-
brotidningens artikel har egentligen till syfte-
mål att befria dess redaktion från tillvitelsen
att hafva vid ett föregående tillfälle orättvist
beskyllt Aftonposten att, genom mer eller min-
dre afsigtliga förvrängningar hafva velat svärta
och nedsätta OreBbromötet, i hvilket hänseende
Ö. T. nu yttrar bland annat följande:
Se här några af Aftonpostens yttranden:
Under den 22 sistl. Juni heter det: Mötet måste
på detta sätt — — — nedsjunka till det tomma
skådespelet af en omröstningsceremoni., Saken var
nemligen, menar A. P., på förhand afgjord. Detta
är icke sannt, såsom vi flera gänger förut upplyst,
och hvarom äfven protokollerna vittna. Saken var
verkligen så litet afgjord på förhand,, att mer än
en af deputerade kom till Örebro med andra åsig-
ter än dem, till hvilka han sedan, öfvertygad af
motskälen, öfvergick. — I samma nummer yttrar
A. P. i afseende å d:r Bergmans anförande:
Förtryckare, bedragare, cbarlataner hafva i alla
tider vågat neddraga kristendomen från dess rena
ointresserade höjd och söka deraf göra täckmantlar
för sina infall, sina lystnader eller sin skalkbet. I
alla tider har det varit så; men i vår tid synes det
vidriga och snart hädiska ofoget vilja mera taga far:
än någonsin. — — — Detta skenheliga prat har
blifvit modernt och det är icke underligt, om några
politiska jonglörer tillegna sig det nästan i första
rummet 8c. e.
Alla som känna d:r Bergman veta huru de skola
betrakta en dylik smädelse mot honom och det säll-
skap som, mer eller. mindre, af Å.P. ställes i kate-
gorien af politiska jonglörer och charlataner. — I
sammanhang härmed må erinras, att Å. P., scnare,
troget följt Tidens tilltag att förvexla d:r Bergman
med hr Bergman från Mariestad; och på denna fr-
vezlirg — som ej kunnat ske derest någon gnista
af uppmärksamhet och eftertanke funnits — byggt
beskyl!ningen om dubbelhet och vacklande tvetalan.
A. P. har mer än en gång yrkat, att reformmötet
skule varit tilistäldt och från början annonseradt
såsom ett möte af radikaler,. Vi hafva bevisat,
och grefve Anckarsvärd — hvars erkännande väl!
inför A. P. borde häruti äga vitsord — har uttryck-
ligen erkänt helt annat; men beskyliningen har dock
ej blifvit återtagen.
A. P. har yrkat, att deputerade varit af instruk-
tioner hindrade att votera efter öfvertygelse. Af 24
reformsällskaper, som skickat deputerade, hade dock
endast 3 gifvit instruktion, och detta ensamt i en
punkt: om det hvyilande förslagets förkastande.
A. P. har talat om de braskande förberedelserna
till mötet, men ej gittat säga hvaruti dessa — obe-
kanta för alla, både deltagare och tillställare — skulle
hafva bestått. :
Mycket skulle kunna tilläggas — och särskildt
skulle de snygga historierna om anledningen till
åtskillige inbjudnes uteblifvande, förtjena sitt eget
kapitel —; men det anförda torde vara nog. Eller
skulle vi väl behöfva erinra Å. P. om alla dess ut-
fall mot Örebromötet och dess grundsatser samt mot
de många, som i mötet deltagit — huru dessa fåt
i A. P. gå och gälla än såsom narrar, fantaster,
okunniga varelser,, än för röd-republikaner,, re-
volutionärer, fiender till samhälle och äganderätt?
Vi kunna ej föreställa oss annat, än att ÅA. P. sjelf
insett orimligheten af dessa sina uttryck. De kunna
således visserligen ej kallas annat än afsigtliga lög-
ner och förvrängningar.; men vi upprepe hvad vi
flere gånger tillförene yttrat, att vi ej trott på några
orent egennyttiga afsigter hos ÅA. P. och de grån
med dessa utfall. Med den kännedom vi äge om
de fleste i Aftonpostens redaktion deltagande, har det
aldrig kunnat vara vår afsigt att angripa denna re-
daktions heder. Men dess af oss och flere anmärkte
beteende i denna fråga visar, huru äfven män af
heder och rättskänsla kunna, af öfverilning och parti-
sinne, låta förleda sig till afsteg från hvad rätt och
anständighet fordre.n
en
— Rörande fortgången af Läroverksreformen
läses följande i Linköpingsbladet för den 1
Decemher:
Till följe af Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af d.
6 sistl, Juli, och i öfverensstämmelse med detsamma,
arrangerades genast i börian af nu snart förflutna
läsetermin undervisningen vid stiftets skolor och
ES Br
TT AA af harärda nådian