Er pistol är laddad, sade generalen till de Mersanes. Det är en mycket sorglig sak jag nu gör, men jag kan ingenting neka en fransman. Octavien gaf den andra pistolen till Fabiano, som tog den, smekte den och tog emot den med Achilles glädje vid Scyros. De tvenne stridande intogo sina platser och riktade pistolerna. General, sade Fabiano, vid er signall General, sade de Mersanes, har en ung flicka denna morgon blifvit återgifven sin mor? Jan, svarade generalen, och gaf tecknet. Fabiano tog fyra steg i ett enda och gaf eld. Träffad! sade Anatole; och han var redan på yttersta gränsen så nära Fabiano att Octavien bortvände hufvudet, för att ej se sin vän mördas nästan med geväret för bröstet. aDenna unga flicka räddar ert lif, grefve Fabiano!, utropade de Mersanes, och han afsköt sin kula i hafvet. Fabiano bugade sig och sade: Au revoir då, mina herrarl, Ne), min herre, icke au revoir! utropade generalen, ni lemnar på ögonblicket Toscana, ty ni är anklagad för buono governo, och den enda gunst vi kunna bevilja er, är att beskydda er flykt eller afresa., Octavien, som var en man, sammansatt af godt och ondt, förband Anatoles blessyr; lyckligtvis var den ganska lindrig, kulan hade snuddat vid högra axeln, utan att försvåra armens rörelser. Ah, grefve de Mersanes! sade Fabiano i det han närmade sig, det är så, som ni håller ert ord!... Ni har anklagat mig.n