Er pistol är laddad, sade generalen till de
Mersanes. Det är en mycket sorglig sak jag
nu gör, men jag kan ingenting neka en fransman.
Octavien gaf den andra pistolen till Fabiano,
som tog den, smekte den och tog emot den
med Achilles glädje vid Scyros.
De tvenne stridande intogo sina platser och
riktade pistolerna.
General, sade Fabiano, vid er signall
General, sade de Mersanes, har en ung
flicka denna morgon blifvit återgifven sin mor?
Jan, svarade generalen, och gaf tecknet.
Fabiano tog fyra steg i ett enda och gaf eld.
Träffad! sade Anatole; och han var redan på
yttersta gränsen så nära Fabiano att Octavien
bortvände hufvudet, för att ej se sin vän mör-
das nästan med geväret för bröstet.
aDenna unga flicka räddar ert lif, grefve
Fabiano!, utropade de Mersanes, och han af-
sköt sin kula i hafvet.
Fabiano bugade sig och sade:
Au revoir då, mina herrarl,
Ne), min herre, icke au revoir! utropade
generalen, ni lemnar på ögonblicket Toscana,
ty ni är anklagad för buono governo, och den
enda gunst vi kunna bevilja er, är att beskydda
er flykt eller afresa.,
Octavien, som var en man, sammansatt af
godt och ondt, förband Anatoles blessyr; lyck-
ligtvis var den ganska lindrig, kulan hade snud-
dat vid högra axeln, utan att försvåra armens
rörelser.
Ah, grefve de Mersanes! sade Fabiano i
det han närmade sig, det är så, som ni håller
ert ord!... Ni har anklagat mig.n