protehållare och rekryter, vilkoren varda, så vidt ske
okan, återförda till hvad-genom ofvån högstberörda
nådiga förordning (om det ständiga knecktehållet i
Helsingland och Grestrikland af d4 47 Jan. 1687)
är föreskrifvet. Det kunde visserligen hända, att
de äfven framdeles skulle, likasom för det närva-
Tande, se sig af omständigheterna tvingade att be-
kosta fullständig mundering åt hvarje i tjensten in-
trädande rekryt, men de ville dock icke tillåta att
beklädnedsskyldigheten blefve en ilag dem föreskrif-
ven pli ty komme den en gång dit, så komme
den också sannolikt att der alltid qvarstå.
De fruktade att åtaga sig denna utgift, emedan de
befarade, 2tt den lätteligen kunde växa med tiden.
Alldenstund soldaten vid Helsinge regemente är ge-
nom ofvan citerade 4:e och 35:e punktörne i kongl.
förordningen af d. 47 Jan. 1687 lagligen förpligtad,
att under vistelsenv hemma i landet ständigt sjelf hålla
sig kläder, utom vid generalmönstring och regements-
möten, — och säkerligen fullgör detta lagliga ålig-
gande, så mycket mera som han nu, i den kongl.
skrifvelse, som anbefallt rotehållarnes hörande uti
ifrågavarande ämne, till och med säges utan skyl-
dighet dertill i betydlig mån med egna tillgångar
hittills bidragit till underhållet af sin beklädnad, —
och emedan beklädnadsdirektionen enligt Kgl. Maj:ts
nådiga instruktion för densamma af d. 7 Maj 1842,
S 7, erhåller slitningsersättning för hvarje dag sol-
daten är kommenderad utom regementets stånd; så
återstå endast generalmönstring och regementsmöten,
der direktionen är skyldig att utan ersättning hålla
soldaten kiäder, således ungefär 3 veckor, högst en
månad om år. Kan nu direktionen med den åtton-
dedel af munderingens värde, som den enligt nyss-
nämnde 4842 års instruktion, 7, årligen af statens
medel erhåller, icke fullgöra denna sin skyldighet, så
syntes det rotehållarne sannolikt, att den skulle ännu
mindre med det tillskott af en sextondedel af mun-
deringens värde, som begärts, hålla soldaten kläder
alla söndagar och andra tillfällen, då soldaten måste
bära uniform, under hela den tid af året, då rege-
mentsmöte icke hålles. Uppkomme då brist, såsom
rotehållarne befarade, så måste beklädnadsdirektio-
nen derom göra underdånig anmälan, och skulle san-
nolikt icke hafva bättre hjelpmedel att föreslå än en
ny kongl. hemställning till rotehållarne om nödvän-
digheten för dessa att fördubbla sin årliga bekläd-
nadsafgift till likhet med hvad af armeens öfrige ro-
tehållatre erlägges eller till en åttondedel af soldat-
munderingens värde.
Rotehållarne kunde emellertid icke undertrycka en
viss förundran öfver beklädnadsdirektionens klagan
öfver svårighet att med sina nuvarande tillgångar
vidmakthålla regementets beklädnad i komplett och
fullt tjenstbart skick. Då beklädnadsdirektionen år-
ligen uppbär af statens medel en åttondedel af sol-
datmunderingens värde, så bör den dermed kunna
bekosta soldaten en ny mundering, om icke hvart
åttonde, likväl hvart tionde år. När nu denna mun-
dering, efter hvad visadt är, begagnas utan särskild
ersättning endast vid regementsmöten, således endast
8 -veckor, högst en månad om år; så gör detta på
40 år 8, högst 40 månader, och så länge förmodade
rotetållarne densamma böra räcka, då Kongl. Maj:ts
nådiga bref d. 44 Nov. 4808 förklarat det en sol-
-datmundering, under dagligt bruk i krig skall räcka
pi fullt 2:ne år, och detta godkännes i kongl. för-
ordningarne d. 4 Febr. 1812 och d. 30 Dec. 1819.
Dessutom bade det visat sig, att — ehuru kongl.
brefvet d. 30 Juli 48314 stadgar att beklädnadsdi-
rektionen vid Helsinge regemente skall åligga att
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga bref
d. 30 December 1819 anskaffa och underhålla rote-
pkistemunderingen med den tillgång, som direktio-
nen årligen från statsverket erhåller, men icke den
så kallade andra munderingen, — denna direk-
tion likväl tillförene förmått hålla icke blott rote-
kistemunderingen utan äfven den så kallade andra
munderingen, och ännu i denna stund hade den 2:ne
.munderingar, en ny och en gammal och sliten, för-
varade på hvarje soldatrote.
Vore emedlertid förökade anslag till regementets
beklädnad nödvändiga, så kunde likväl rotehållarne
icke medgifva det vara deras pligt att fylla bristen,
utan borde denna skyldighet åligga staten. Jord-
brukaren borde icke ensamt vidkännas tungan af
militärväsendet, utan statens alla samhällsklasser
borde lika, i mån af deras krafter, deri deltaga, ty
i farans stund påkallade alla deraf lika värn och
skydd till person, egendom och näring.
. Bönderna Lars Eriksson i Berga, Erik Eriksson i
Östanå och Sven Eriksson i Westtjärn valdes och
befullmäktigsdes att i morgon afton i prestgården på
socknens samtelige rotehållares vägnar justera och
.underskrifva det nu förda protokoll.
Tid och ställe som ofvan. Pehr Walldin,
Komminister i Ilsbo,
sockenstämmans ordförande.
Det Kongl. bref, som till sitt innehåll rela-
teras i början af detta sockenstämmoprotokoll,
torde förtjena uppmärksamhet i mer än ett
afseende. Det vill för insändaren synas, som
det hade något syskontycke med det ryktbara
Kongl. cirkulärbrefvet den 4 Nov. 1835 om
sockenstämmors hållande öfver hela riket för
menigheternas börande huruvida de skattskyl-
dige ville ingå gemensam ansvarighet för kro-
no-utskyldernas utgörande, men som det der-
emot stode i strid med det vackra Kongl. bref-
vet den 6 Okt. 1841, genom hvilket landshöf-
dingen i Gefleborgs län och chefen för Hel-
singe regemente anbefalldes, att uppmärksamt
tillse och bevaka, att, vid afslutandet af kon-
trakt mellan rotehållare och rekryter, vilkoren
varda, så vidt ske kan, återförda till: hvad ge-
nom förordningen om det ständiga knektehbål-
let i Helsingeland och Gestrikeland af den 17
Jan. 1687 är föreskrifvet; ty 4:de och 5:te
punkterna i denna förordning befria uttryck-
ligen rotehållarne i dessa landskap ifrån all
beklädnadsskyldighet.
Enligt dessa punkter åligger det soldaten vid
Helsinge regemente att af sin lön och öfriga
förmåner sjelf anskaffa och underhåHa släp-
kläderne eller den så kallade andra munde-
ringen, utan något bidrag dertill af staten eller
rotehållaren; men deremot åligger det staten
ensam att anskaffa och underhålla Liveries-
kläderne, som i sednare författningar kallas
ömsom lifmunderingar, rotekistemunderingar
och första munderingen ; hvilket åliggande också
bestämdt erkännes i Kongl. förordningen den
4 Febr. 1812, i hvars början Kongl. Maj:t ytt-
rar: De Indelte Infanteri-Regementerne af
gamla Roteringen hafva hittills blifvit med
Lifmunderingar af Oss och Kronan förseddex,
och längre fram i samma förordning säger sig
Kongl. Maj:t funnit kronan icke kunna un-
GSR OTSNENSNNENETSETEEEEEOEEEEEEEEEEES