Tidn. för den 5 Aug. 1817, om fältm. grefve Tolls begrafning. Enligt tillkännagifvandet i Förordet skall sednare delen uteslutande (med blott ett enda undantag) innehålla bref till grefve Toll från de historiska personer, som tillhörde hans samtid och till hvilka han stod i närmare förhållanden. Uppräknandet af alla dessa bref (från trenne svenska konungar, en kronprins, en kejsare, jemte en stor mängd personer af statens högsta värdigheter) skulle taga för mycket utrymme; vi omfara det således, efter att blott i förbigående på detta sätt hafva fästat uppmärksamheten derpå. Hvad som tillkommer förf:n såsom sådan, är sjelfva den verket inledande lefnadsteckningen af grefve Toll. denna teckning ursprungligen varit ämnad för Biografiskt Lexikon,, och beräknad att blifva af inskränktare omfång. Men då förf. ånyo kom att genomgå de anteckningar, de skrifter och den brefvexling, grefve Toll efterlemnat, blef han öfvertygad, att de rika materialier till en sjelfbiografi, som deri finnas, skulle vida bättre teckna personen, då de i någon större utförlighet framlades för allmänheten, än någon fremmande och ofullkomlig penna förmådde göra det. Förf. beslöt derföre, väl att till någon del utvidga och göra tillägg till manuskriptet, sådant han ställt det till redaktionens af Biografiskt Lexikon disposition, men att låta sin författareåtgärd dervid stadna. Det är också hvad han gjort; men i stället åtföljes biografien af uppsatser, memoirer, betänkanden och bref af gr. Toll, samt andra handlingar och upplysningar, hörande till hans historia. Detta har gjort att arbetet vuxit ut till tvenne delar., Vi hafva anfört detta sistnämnda, för att visa denna skrifts förhållande till hvad i Biografiskt Lexikon finnes infördt om grefve Toll, och från samma penna. Sjelfva den biograG vi här läsa (123 sid. stark) tilidrager sig läsaren genom stilens värdighet, lugn och klarhet. Att framställningen andas kärlek för den person, som skildras, är, synes det oss, en förtjenst till, så fort den icke urartat till förkärlek eller partiskhet. Detta finna vi ingenstädes. Förf:s utmärkta impartialitet sträcker sig äfven till kon. Gustaf II, hvilken öfverhufvud ställes i en vacker dager, men likväl icke göres till mål för någon apotheose. Efter åtskilliga kortare berättelser om Tolls barndom och första lefnadsbana, blir biografien utförligare vid behandlingen af förberedelserna till 1772 års revolution, och Tolls uppträde i Christianstad. Kapt. Abr. Hellichius (sedermera adlad till Gustafsköld) var visserligen här den synliga hufvudmannen för uppresningen mot ständernas välde; men Toll väckte hos Hellichius tanken härpå och synes under hela företaget hafva inspirerat honom. Vid denna tillställning spelade också hertig Carl af Södermanland en hufvudroll. Anländ till Skåne,l! samlade han trupper i Landserona, under plausibel förevändning att med dem gå emot upprorsmakarne i Christianstad; men egentligen för att, sedan en liten armå på detta sätt blifvit samlad, med den gå öfver till Christianstad och der göra gemensam sak med Hellichius, Toll och den uppviglade garnisonen. Huru fullkomligt detta lyckades och konungens souveränetet infördes, vet man af historien. Men Man ser af Förordet, att ) under sjelfva tilldragelsen förekommo flere enskilda drag, som icke torde för alla vara bekanta, och af hvilka åtskilliga till och med falla in i det komiska. Vi skola citera från sid. 153 följ:nde om öfverståthållaren baron Rudbeck och prosten i Christianstad: Tvenne uppträden i Christianstad under revolten. Ett par timmar efter revoltens början inkom rapport från den oflicer, som med ett detachement blifvit ställd utanför den s. k. Långebro, för att spärra kommunikationen med staden, att öfverståthållaren friherre Rudbecks förbud blifvit anhållet, och att Rudbeck, som reste i Sekreta utskottets ärenden, inom en timma skulle komma efter. Konklav hölls nu emellan Toll och officerarne huru man skulle förhålla sig, och beslutet blef att öfverståthållaren skulle afvisas, truppen förbjudas svara på någon hans fråga, och befälhafvaren för posteringen anbefallas, att ej med honom inlåta sig i något samtal, som kunde gifva ringaste upplysning om hvad som förehades i fästningen, utan att i allt förebära okunnighet. Knappt hade befålhafvande officerarn framför Långebro,, berättar Toll, erhållit dessa ordres, och hunnit framför den nyss påbegynte linien utsätta en korporal med 42 man, förrän Rudbeck kom i full fart åkande, så att han på posteringens anrop ej kunde stanna, förrän de främste hästarne kittlade sig på de fällde bajonetterne, blefvo skrämde, veko till sidan och drogo sig sjelfve, jemte medlersta paret, öfverända. Rudbeck, som satt slumrande i vagnen, vaknade, ropade åt dess betjening att de skulle skynda sig, men blef häpen och sänkte sin förnäma röst, då han såg en stark patrull med fällda bajonetter vara hindret för dess fortkomst. Han frågade hvad som vore å färde, sade sig skola fram, nämnde hvem han var, och åberopade Sekreta utskottets befallning till sin resa, hvarföre han trodde sig ej kunna något ögonblick hindras utan dens betydliga äfventyr, som dertill vore or sak; men patrullen, som bestod af blott tyska soldater, visste ej hvad Sekreta utskottet ville säga; den efterlefde endast sina ordres. Korporalen vinkade blott på hufvudet vid allt hvad Rudbeck sade: de öfrige stodo med fällda bajonetter, orörlige; och perhöll öfverståthållaren på alla sina remonstrationer till korporalen omsider af honom det svar; Hier kommt niemand durch, wenn es auch der Teufel wäre. — Rudbeck stod en lång stund tyst och i djupa betraktelser, fick se den officern, som var sysselsatt med arbetet, vinkade länge på honöm, Soch begaf sig officern änteligen till stället der patrullen stod, då Rudbeck gjorde honom dessa frågor: om något fästningsarbete vore för händer, som ingen finge köra igenom? om fienden vore i landet? om uppror påstod? hvem som hade befallt honom dit? hvem som hade högsta befälet i staden? hvem han vore? hans namn, och änteligen om ban var klok eller vanvettig? jemte åtskilliga, andra fråg0r; och man kan lätteligen föreställa sig huru narraktigt I varit; ty officern efterlofde nAga ee Jarno alt h hå —Fn —f ) )) f mA vom I RA ( Å —I VR l i