Vi skola rörande denna sak fatta oss så kort
om möjligt.
När ändteligen sent omsider sjelfva Posttid-
lingen hunnit komma under fund med öster-
ikarnes totala nederlag, tror väl läsaren att
won då söker godtgöra sina grofva misstag red
tt lemna en sanningsenlig historik öfver hän-
lelserna, hvilket likväl publiken hade full rätt
tt fordra? Nej, långt derifrån! I stället att
ullgöra denna pligt, kastar hon sig med vi-
Irig bitterhet öfver polackarna som bidragit
ill ungrarnas seger. Se här ett profstycke på
len fina och anständiga tonen, uti en i Post-
.idningen eiter ett Wienerblad meddelad godbit:
Till de mänga svårfattliga fenomener i närvaran-
de tid hörer äfven den slöa likgiltighet (?) hvar-
smed äfven den bättre och mera rättänkande de-
len af den tidningsläsande publiken mottager un-
derrättelsen om de revolutionära polackarnes
deltagainde i hvarje omstörtning, hvarje uppror,
hvarje borgerligt kriy i Europa, liksom om det
bvore en vatiurtilldragelse eller ett oundvikligt öde.
Ett nytt vandrande lönmördaresamfundea (hvilken
fin takt förråder sig icke i dessa valda uttryck !?)
strömma de fram och tillbaka öfver Europa,
sätta hvarje ställe i fara der minsta tecken till
horoande symptomer visar sig, kasta sig likt eu
pinflamerande sjukdomsämne på hvarje sår; (här
ser det ut som om referentens hjerna varit en smula
inflamerad vid nedskrifvandet af dessa ,hecktiskt
fanatiska utfall) föra kriget öfver alla Europei-
pska samhällen och hota hela fosterlandets kul-
tur med mord och brand, med ruin ochförstö-
prelse. — — I detta ögonblick förfärtas den före-
gifva ungerska nationalitetens sak hufvudsanrli-
gen af en liten politisk skara fribytare huru
hyfsadt!) hvilka til sitt ursprung äro polackar;
men med fullkomlig opartiskhet och oegenuytta eg-
na sig ät omstörtningens, förstörelsens och plun-
dringens sak i alla fem verldsdelarne. (Läsa-
ren finner att författaren är klent bevandrad i bi-
storia och geografi. Det vore bra intressant att veta
hvilka de der fem verldsdelarne äro, som om-
störtas, förstöras och plundras af Polackarnep!)
Femlontusen Polackar utgöra kärnan af den
Ungerska insurrektionsarmen. Nästan alla hö-
gre officerare äro Polackar (idel grofva misstag!)
De infödde magyarerna hafva med få undan-
lag trädt tillbaka eller tjena den nationala an-
gelägenheten, endast i underordnade befattnin-
gar under dessa fältherrar. (Ater en dikt!) Ua-
der det de polska emigranierna, lika en svärm
bålgetingar (huru sublimt!) surra öfver hela Eu-
ropax lan de öfriga fyra verldsdelarna då?) har ko-
nungariket Polen sjelft blifvit förskonadt från denna
landsplåga (bu, kära Posttidning! det der är ju
allt för ruskigt i ett officielt hlad?) och besväras
icke det ringaste af de utvandrandes stämplingar.
Att upprepa alla de smädelser hvarmed Kos-
suth blifvit öfverhöljd, skulle erfordra ett halft
dussin dryga Aftonbladsspalter. När man ej
haft annat att andraga, så har man helt sim-
pelt afsatt honom. Denna operation har för-
siggått i åtskilliga repriser. Den 24 Februari
försiggicx i Posttidningen, under fetstilssigna-
lemang, en dylik ceremoni: Kossuth afsatt
från diktaturen, och den 17 Mars hette det
,Från Debreczin erfara vi, att dervarande re-
gering afsatt Ungerns primas såsom. landsför-
prädare,, Man vet att de reaktionäre hade
föga heder af alla dylika smädeliga dikter om
Kossuth — deras onda tungor ech ilskna pen-
nor förmådde ej nedtysta bela det ungerska
folkets kärlek och tillgifvenhet för presi-
denten. (Forts.)
sasse iu