Tidn. för den 5 Aug. 1817, om fältm. grefve
Tolls begrafning. Enligt tillkännagifvandet i
Förordet skall sednare delen uteslutande (med
blott ett enda undantag) innehålla bref till
grefve Toll från de historiska personer, som
tillhörde hans samtid och till hvilka han stod
i närmare förhållanden. Uppräknandet af alla
dessa bref (från trenne svenska konungar, en
kronprins, en kejsare, jemte en stor mängd
personer af statens högsta värdigheter) skulle
taga för mycket utrymme; vi omfara det så-
ledes, efter att blott i förbigående på detta
sätt hafva fästat uppmärksamheten derpå.
Hvad som tillkommer förf:n såsom sådan,
är sjelfva den verket inledande lefnadstecknin-
gen af grefve Toll.
denna teckning ursprungligen varit ämnad för
Biografiskt Lexikon,, och beräknad att blifva
af inskränktare omfång. Men då förf. ånyo
kom att genomgå de anteckningar, de skrifter
och den brefvexling, grefve Toll efterlemnat,
blef han öfvertygad, att de rika materialier
till en sjelfbiografi, som deri finnas, skulle vida
bättre teckna personen, då de i någon större
utförlighet framlades för allmänheten, än nå-
gon fremmande och ofullkomlig penna för-
mådde göra det. Förf. beslöt derföre, väl att
till någon del utvidga och göra tillägg till
manuskriptet, sådant han ställt det till redak-
tionens af Biografiskt Lexikon disposition,
men att låta sin författareåtgärd dervid stadna.
Det är också hvad han gjort; men i stället åt-
följes biografien af uppsatser, memoirer, be-
tänkanden och bref af gr. Toll, samt andra
handlingar och upplysningar, hörande till hans
historia. Detta har gjort att arbetet vuxit ut
till tvenne delar.,
Vi hafva anfört detta sistnämnda, för att
visa denna skrifts förhållande till hvad i Bio-
grafiskt Lexikon finnes infördt om grefve Toll,
och från samma penna.
Sjelfva den biograG vi här läsa (123 sid.
stark) tilidrager sig läsaren genom stilens vär-
dighet, lugn och klarhet. Att framställningen
andas kärlek för den person, som skildras, är,
synes det oss, en förtjenst till, så fort den icke
urartat till förkärlek eller partiskhet. Detta
finna vi ingenstädes. Förf:s utmärkta impar-
tialitet sträcker sig äfven till kon. Gustaf II,
hvilken öfverhufvud ställes i en vacker dager,
men likväl icke göres till mål för någon apo-
theose.
Efter åtskilliga kortare berättelser om Tolls
barndom och första lefnadsbana, blir biografien
utförligare vid behandlingen af förberedelserna
till 1772 års revolution, och Tolls uppträde i
Christianstad. Kapt. Abr. Hellichius (seder-
mera adlad till Gustafsköld) var visserligen här
den synliga hufvudmannen för uppresningen
mot ständernas välde; men Toll väckte hos
Hellichius tanken härpå och synes under hela
företaget hafva inspirerat honom. Vid denna
tillställning spelade också hertig Carl af Sö-
dermanland en hufvudroll. Anländ till Skåne,l!
samlade han trupper i Landserona, under plau-
sibel förevändning att med dem gå emot upp-
rorsmakarne i Christianstad; men egentligen
för att, sedan en liten armå på detta sätt blif-
vit samlad, med den gå öfver till Christianstad
och der göra gemensam sak med Hellichius,
Toll och den uppviglade garnisonen. Huru
fullkomligt detta lyckades och konungens sou-
veränetet infördes, vet man af historien. Men
Man ser af Förordet, att )
under sjelfva tilldragelsen förekommo flere en-
skilda drag, som icke torde för alla vara be-
kanta, och af hvilka åtskilliga till och med
falla in i det komiska. Vi skola citera från
sid. 153 följ:nde om öfverståthållaren baron Rud-
beck och prosten i Christianstad:
Tvenne uppträden i Christianstad under
revolten.
Ett par timmar efter revoltens början inkom rap-
port från den oflicer, som med ett detachement blif-
vit ställd utanför den s. k. Långebro, för att spärra
kommunikationen med staden, att öfverståthållaren
friherre Rudbecks förbud blifvit anhållet, och att
Rudbeck, som reste i Sekreta utskottets ärenden,
inom en timma skulle komma efter. Konklav hölls
nu emellan Toll och officerarne huru man skulle för-
hålla sig, och beslutet blef att öfverståthållaren skulle
afvisas, truppen förbjudas svara på någon hans fråga,
och befälhafvaren för posteringen anbefallas, att ej
med honom inlåta sig i något samtal, som kunde
gifva ringaste upplysning om hvad som förehades i
fästningen, utan att i allt förebära okunnighet.
Knappt hade befålhafvande officerarn framför
Långebro,, berättar Toll, erhållit dessa ordres, och
hunnit framför den nyss påbegynte linien utsätta
en korporal med 42 man, förrän Rudbeck kom i
full fart åkande, så att han på posteringens anrop
ej kunde stanna, förrän de främste hästarne kitt-
lade sig på de fällde bajonetterne, blefvo skrämde,
veko till sidan och drogo sig sjelfve, jemte medler-
sta paret, öfverända. Rudbeck, som satt slumrande
i vagnen, vaknade, ropade åt dess betjening att de
skulle skynda sig, men blef häpen och sänkte sin
förnäma röst, då han såg en stark patrull med
fällda bajonetter vara hindret för dess fortkomst.
Han frågade hvad som vore å färde, sade sig skola
fram, nämnde hvem han var, och åberopade Se-
kreta utskottets befallning till sin resa, hvarföre
han trodde sig ej kunna något ögonblick hindras
utan dens betydliga äfventyr, som dertill vore or
sak; men patrullen, som bestod af blott tyska sol-
dater, visste ej hvad Sekreta utskottet ville säga;
den efterlefde endast sina ordres. Korporalen vin-
kade blott på hufvudet vid allt hvad Rudbeck sade:
de öfrige stodo med fällda bajonetter, orörlige; och
perhöll öfverståthållaren på alla sina remonstratio-
ner till korporalen omsider af honom det svar;
Hier kommt niemand durch, wenn es auch der
Teufel wäre. — Rudbeck stod en lång stund tyst
och i djupa betraktelser, fick se den officern, som
var sysselsatt med arbetet, vinkade länge på honöm,
Soch begaf sig officern änteligen till stället der pa-
trullen stod, då Rudbeck gjorde honom dessa frå-
gor: om något fästningsarbete vore för händer, som
ingen finge köra igenom? om fienden vore i lan-
det? om uppror påstod? hvem som hade befallt ho-
nom dit? hvem som hade högsta befälet i staden?
hvem han vore? hans namn, och änteligen om ban
var klok eller vanvettig? jemte åtskilliga, andra frå-
g0r; och man kan lätteligen föreställa sig huru
narraktigt I varit; ty officern efterlofde
nAga ee Jarno alt h
hå
- —- Fn —-
f
)
))
f
mA vom I RA
(
Å
—-
I
VR
l
i