Vi skola rörande denna sak fatta oss så kort om möjligt. När ändteligen sent omsider sjelfva Posttidlingen hunnit komma under fund med österikarnes totala nederlag, tror väl läsaren att won då söker godtgöra sina grofva misstag red tt lemna en sanningsenlig historik öfver hänlelserna, hvilket likväl publiken hade full rätt tt fordra? Nej, långt derifrån! I stället att ullgöra denna pligt, kastar hon sig med viIrig bitterhet öfver polackarna som bidragit ill ungrarnas seger. Se här ett profstycke på len fina och anständiga tonen, uti en i Post.idningen eiter ett Wienerblad meddelad godbit: Till de mänga svårfattliga fenomener i närvarande tid hörer äfven den slöa likgiltighet (?) hvarsmed äfven den bättre och mera rättänkande delen af den tidningsläsande publiken mottager underrättelsen om de revolutionära polackarnes deltagainde i hvarje omstörtning, hvarje uppror, hvarje borgerligt kriy i Europa, liksom om det bvore en vatiurtilldragelse eller ett oundvikligt öde. Ett nytt vandrande lönmördaresamfundea (hvilken fin takt förråder sig icke i dessa valda uttryck !?) strömma de fram och tillbaka öfver Europa, sätta hvarje ställe i fara der minsta tecken till horoande symptomer visar sig, kasta sig likt eu pinflamerande sjukdomsämne på hvarje sår; (här ser det ut som om referentens hjerna varit en smula inflamerad vid nedskrifvandet af dessa ,hecktiskt fanatiska utfall) föra kriget öfver alla Europeipska samhällen och hota hela fosterlandets kultur med mord och brand, med ruin ochförstöprelse. — — I detta ögonblick förfärtas den föregifva ungerska nationalitetens sak hufvudsanrligen af en liten politisk skara fribytare huru hyfsadt!) hvilka til sitt ursprung äro polackar; men med fullkomlig opartiskhet och oegenuytta egna sig ät omstörtningens, förstörelsens och plundringens sak i alla fem verldsdelarne. (Läsaren finner att författaren är klent bevandrad i bistoria och geografi. Det vore bra intressant att veta hvilka de der fem verldsdelarne äro, som omstörtas, förstöras och plundras af Polackarnep!) Femlontusen Polackar utgöra kärnan af den Ungerska insurrektionsarmen. Nästan alla högre officerare äro Polackar (idel grofva misstag!) De infödde magyarerna hafva med få undanlag trädt tillbaka eller tjena den nationala angelägenheten, endast i underordnade befattningar under dessa fältherrar. (Ater en dikt!) Uader det de polska emigranierna, lika en svärm bålgetingar (huru sublimt!) surra öfver hela Europax lan de öfriga fyra verldsdelarna då?) har konungariket Polen sjelft blifvit förskonadt från denna landsplåga (bu, kära Posttidning! det der är ju allt för ruskigt i ett officielt hlad?) och besväras icke det ringaste af de utvandrandes stämplingar. Att upprepa alla de smädelser hvarmed Kossuth blifvit öfverhöljd, skulle erfordra ett halft dussin dryga Aftonbladsspalter. När man ej haft annat att andraga, så har man helt simpelt afsatt honom. Denna operation har försiggått i åtskilliga repriser. Den 24 Februari försiggicx i Posttidningen, under fetstilssignalemang, en dylik ceremoni: Kossuth afsatt från diktaturen, och den 17 Mars hette det ,Från Debreczin erfara vi, att dervarande regering afsatt Ungerns primas såsom. landsförprädare,, Man vet att de reaktionäre hade föga heder af alla dylika smädeliga dikter om Kossuth — deras onda tungor ech ilskna pennor förmådde ej nedtysta bela det ungerska folkets kärlek och tillgifvenhet för presidenten. (Forts.) sasse iu