nas stora, med murar omgifna städer, såsom t. ex. Tuggurt, Uaregla, Gardeia och Mellili, hvarest de karavaner, bilda sig, hvilka ämna sig till det inre af Afrika. Dessutom drifves en betydlig och mycket liflig handel mellan städerna i Algerien och invånarne i de tvenne första bältena af öcknen, hvilka äro mycket folkrikare än man trott. På den tid då krig och anarki ödelade Algerien, under den långa striden mot Åbdel-Kader, vågade Saharas invånare sig icke mer till marknaderna i det inre landet och på gränsen: deras karavaner gingo till Tunis eller Marocco för att sälja sina varor och för att köpa den säd och de europeiska slöjdalster som de behöfde. Sedan det franska herraväldet fått. fast fot samt ordning och laglighet börjat herrska, kommo dessa stammar åter till våra marknader, emedan de äro belåtna med det beskydd de der åtnjuta och synnerligen med att icke längre vara utsatta för de fordna beyernas och deras soldaters godtyckliga utpressningar. En ofantlig mängd franska manufakturvaror, isynnerhet bomullstyg, jernkramvaror, verktyg och redskap af alla slag, afsändas nu från alla sjöstäder i Algerien till det inre af Tell, och derifrån vidare till de aflägsnaste kharer och slutligen till Sudan. Men för att denna handel kan fortfara att trifvas och nå all den utveckling, som är möjlig, måste Frankrike med kraft upprätthålla freden och sitt herravälde i oas-regionen; det måste serskildt strängt straffa hvarje förbrytelse af sådana röfvarestammar, som Ouled-Nails, hvilka söka sin utkomst i plundring af karavaner, och hos hvilka en dugtig röfvare åtnjuter det största anseende, till och med bland stamhöfdingar. Således får affären vid Zaatcha en högre betydelse: det gäller icke blott att underkufva en usel by, det gäller ett vigtigt handelsintresse. Om denna bys uppror icke blefve däm padt, skulle det snart sprida sig till hela det bälte, som gränsar till Tell, afbryta handeln och måhända uppvigla stammarne i det egentliga Algerien. Man ser ock af ruiner från romarnes tid, hvilka finnas längs efter Oued-Djedi, 3 dagsmarcher söder om Biskara, att de insett nödvändicheten att göra sig till herrar öfver denna trakt., Efter dessa allmänna upplysningar meddelar Journal des Dåebats en öfversigt öfver upprorets utbrott i Juni månad, berättar om den expedition, som i Augusti företogs för att dämpa det, ehuru utan framgång och slutligen om den regelmässiga belägringen, som begynte d. 11 Okt., afbröts den 20 och ännu fortfor. Samma tidning antager emedlertid att fråga icke kan vara om att sända flera trupper till Afrika, och att upproret i alla fall snart skall kunna dämpas, oaktadt de mindre fördelaktiga förhållanden, som möta de franska trupperna derstädes. Fullkomligt lugn rådde i provinserna Algier och Oran.