Algerien och expeditionen mot Zaatcha. irnal des DEbatsv meddelar följande uppgar i anledning af expeditionen mot Zaatcha, sova för ögonblicket synes hafva blifvit medelpunkten för en betydlig förbindelse mellan de arabiska stammarne i Algerien: ,Zuatcha är en af oaserna i Sahara-regionen, som ligger söder om Tell. Man vet att Tell är sädesregionen, och Sahara dadelpalmarnes region. Den sydliga delen af Algerien är af naturen indelad i 3 bälten. Det första är bergslätternas bälte, som ligger mellan Tell och Sahara, och hvarest finnas några få jordstycken som äro lämpliga för åkerbruk och gräsväxt, men spridda öfver en stor sträcka, som i det hela är ofruktbar. Emot söder siuttar landet nedåt och alla vattendrag sydlig riktning, hvaremot de inom alla norrut. Denna bergslätternas region sluter sig till en lång kedja af berg och höjder, som sträcka sig från öster till vester med mycke: olika höjd. De högsta punkterna äro Uen-Nuza emeflan Hamza och Bazada, och Djebel Aures emellan Batna och Biskara. Det andra bältet är det Algeriska Sahara. Detta bälte innehåller en stor mängd spridda oaser, åtskilde af förfärliga ödemarker, dock icke någorstädes så stora, att man hehöfver tåga mer än i tre dagar, förr än man finner vatten. Det är detta område som merendels kallas den lilla öcknen. Det innehåller omkring 100 bofästade småstäder eller byar, sådana som Zaatcha, hvilka alla RHgga midt i någon oas af större eller mindre omfång, hvilken vattnas utaf en och annan af de små åar, som upprinna på de sydligaste utgreningarne från de yttersta bergsarmarne i Tell, och hvilkas Tell vatten försinar i sanden. Den del af oasen,! som ligger byarne närmast, är indelad i en mängd irägårdar, omgifna med murar af obrändt tegel. Man odlar der fruktträn och åtskilliga köksväxter. Utanför trädgårdarne finnes en skog af palmträn. Hela oasen vattnas genom diken, som äro förenade med mycken konst. Hvarthän man icke kan leda vattnet, der är ingen vegetation, der begynner ödemarken. Emed lertid finnas dock på några ställen, efter höstregnet, e!1 slags gräs, som begagnas till foder! för boskapen, men som förbrännes af solen under sommaren. Hornboskap finnes icke i dessa trakter; men invånarne äga hundratals kameler och tusentals getter, förutan hästar tilll krigsbruk och ett slags åsnor, som äro mycket stora. Alla dessa byar äro omgifna med murar och grafvar. En sådan befästal ort kallas Ksar, i pluralis Ksur. En eller flera stammar hafva en gemensam ksar, hvarest de bevara sina handelsvaror, sin ull och den säd, som de köpt i Tell. Invånarne i dessa byar sysselsätta sig med diverse industrigrenar; de hålla butiker, till hvilka nomaderna komma för att göra sina inköp. En ksar har ingen makt öfver det närgränsande distriktet; det är tvertom nomadstammarne, som äga herraväldet öfver dess invån?re: dessa l. stammar äro liksom grundägare af oasen, och byns invånare deras förpaktare, emedan man anser byarne såsom ursprungligen anlagda af nomaderna för att af dem begagnas såsom magasiner och tillflyktsorter. nDet tredje bältet, som går längre söderut, har långt färre oaser och städer eller byar; man kan der få tåga temligen många dagar, utan att finna vatten; men de få oaser, manj träffar på, äro af en större utsträckning och städerna äro betydligare. Söder om detta bälte begynner den egentliga stora öcknen, hvilken sträcker sig ända till negrernas land och hvilken karavanerna icke kunna genomtåga på mingre tid än 530 dagar. Det Algieriska Sahara ligger under samma breddsgrad, som den syriska öcknen, nemligen från den 30:de till den 36:te breddsgraden i en ofantlig sträcka, tre gånger så stor som Tell, som från norr till söder endast är 40 franska mil i diameter. Det bälte, hvarest ksarerna finnas, är underkufvadt af Frankrike och styres af franska auktoriteter, hvilka utnämna kaiderna, aghas och stammarnes höfdingar. Det tredje sydligaste bältet har icke varit besökt af den franska armåen. Det är icke nödvändigt för Frankrike att: utöfva något direkt inflytande på denna trakt, emedan den icke har något inflytande på förhållandena i Algerien i anseende till den ofantliga ödemark, som skiljer den derifrån, så att t. ex. den aflägsnaste oasen, Metlili, ligger 250 franska mil från Algier. Sådant är deremot icke fallet med det andra bältet. Om stammarne i bergsslätternas region och invånarne i närgränsande trakter af Sa-l hara, !. ex. stammarne Angad, Hamian, Khaib, Moktar, Naib och flera andra, icke höllos il tygeln, så skulle de plundra det egentliga Algeriens område och uppvigla de-varånde stammar till uppror. Det är för att hålla dem i tygeln som man anlagt befästade läger utefter den sydliga gränsen, nemligen i Sebdon,Datida, Saida, Tiaret, Teniet-el-Håd, Boghar, Sourel-Ghezlan (Aumale) och Batna, läger som efter hand blifva städer. -Det är i samma afsigt som man lagt en fast garnison i Biskara, hufvudstaden i en oas-region, som kallas Zibanerna och hvartill Zaatcha hörer. En annan sak, som är af största betydelse för Algeriens välstånd samt för de:s och Frankrikes handel, nödgar oss att beherrska den tillstötande delen af Sahara och stundom föra krig på ett afstånd af 120 franska mil från kusten, som är den egentliga basen för vårt herradöme. Detta är nemligen den indirekta, men mycket betydliga handeln mellan Algier och Sudan samt det öfriga central-Afrika, handeln med konungariket Haussa (Sultan Bellous rike) och med Tombuktu, som endast ligger en dagsresa från Djoliba (Nigerfloden). Sakatu, hufvudstaden i Sudan, ligger under Konstantiachs meridian, och Tomhuktu undar Osane