het, som inom nationalförsamlingen alltid bade
förgätit hans åsigter.
Dix Decembre, den bonapartistiska hof-or-
ganen, berättar med smickrande ton, att då L.
Bonaparte dagen efter ministerförändringen
frågat någon hvad man i Paris sade derom,
denne då hade svarat:
Man säger, att Sixtus V kastat bort kryc-
korna och skall blifva en stor pålve.
Följande historia berättas om det sätt, hvarpå
Odilon Barrot fick underrättelse om sin af-
sättning:
Den 31 Oktober, kl. 4 e. m., visste han
ännu om ingenting, och i hans krets trodde
ännu ingen, att ministerkrisen skulle drabba
honom. Det ansågs så föga troligt, att man i
justitieministerens hotell redan arrangerade om
en stor middag, som Odilon Barrot följande
lördag skulle gifva för Frankrikes förnämsta
domarepersonal i anledning af den nyligen
skedda installationen.
Louis Bonaparte hade till och med sjelf
lofvat att bevista middagen. Först omkring
kl. 6 erfor emedlertid Odilon Barrot genom
sina vänner, hvilka afhört budskapet, att han
var entledigad, äfvensom att budskapet inne-
hållit föga smickrande sidohugg mot den gamla
ministeren.
Odilon Barrot ville ännu icke rätt tro på
underrättelsen, då han plötsligen erhöll ett bref
från den nye justitieministern Rouher, som un-
derrättade att han intagit Odilon Barrots plats
och dessutom bad honom att icke kontraman-
dera den stora middagen, emedan han ville
betala kostnaderna derför.
Nu upphörde ändtligen Odilon Barrots otro.
Han utgöt sig i några ganska kraftiga utrop
och tillade leende, sedan han något lugnat sig:
Det här går dock verkligen för långt! Herrn
kör bort mig och hans tjenare vill taga min
middag! Sådana maner finnas blott hos folket
i Elysteln
Rouher hade sjelf blifvit inbjuden till mid-
dagen och hade i öfrigt städse visat sig såsom
Odilon Barrots mest ödmjuka tjenare.
Louis Bonaparte ville sedermera trösta Odi-
lon Barrot derigenom, att han sände honom
hederslegionens storkors, ehuru han dittills
icke ens haft det enkla ordenskorset. Odilon
Barrot afslog den erbjudna utmärkelsen med
dessa ord: Jag tackar presidenten för hans
välvilliga uppmärksamhet. Men jag känner
mig icke på minsta sätt behöfva någon tröst
Man berättar äfven en hop andra detaljer,
som visa huru oväntadt hela krisen kom och
gick öfver. Så heter det bland annat, att den
nye krigsministern general dHautpoul vid en
uppvaktning af sina underordnade yttrade med
glädtighet :
Jag tänkte så föga på att blifva minister,
att mina ressaker i detta ögonblick äro på väg
till Marseille. Men jag hoppas, att den öfver-
raskning, som presidenten beredt mig, skall
hafva goda följder för armåäen.,
I öfrigt berättas, att Ferdinand Barrot redi-
gerat budskapet.
General Klapka befann sig i början af inne-
varande November i Paris, men skulle der-
ifrån återvända till Hamburg.
Den nye kejsaren af Hayti har inrättat en
hederslegionsorden. Bland de först utnämnda
medlemmarne af denna nya orden äro Thiers,
Odilon Barrot, Francois Arago, Victor Hugo
och general Oudinot.
Nio officerare af ett linieregimente hafva blif-
vit arresterade och förde till kommendanturen,
emedan de vid en beställd middag i Faubourg
5:t Antoine gålt till fönstret och under hels-
ning på kommande kamrater ropat ut åt gatan:
Lefve Henrik V! Ned med presidenten! Lefve
konungen! 0. s. v. hvarvid en folkhop samlat
sig utanför och besvarat de legitimistiska ro-
pen med lifliga och starka Lefve republiken!,
— I sammanhang härmed berättas, att de fin-
nas som tro det en legitimistisk komplott verk-
ligen existerar.
I en korrespondens frän Paris af den 4 Nov.
läses följande:
Oron och fruktan för en nära förestående
statskupp lemnar så småningom rum för ett
lugnare bedömande af ställningen; man inser,
att en personlig regering visserligen kan för-
bereda en statskupp, om den går slugt och
försigtigt tillväga, men finner det ock vara
alltför djerft att redan nu vilja våga sig på
något sådant.
Persigny har icke heller blifvit utnämnd
till polisprefekt, såsom det i går sades. Om
ock, såsom det i dag berättas, hertigen af Bas-
sano hade erhållit denna plats, så skulle lik-
väl denna utnämning hafva ungefär samma be-
tydelse, emedan äfven familjen Bassano är lie-
rad med Bonaparterna och isynnerhet med
hertiginnan af Demidoff, som länge varit intim
vän till Bassanos syster, en madame Baring.
Märkvärdigt nog vore emedlertid om en son
af den utmärkte polisministern Fouch skulle
af Napoleons brorsson blifva utnämnd till po-
lisprefekt.,
Med uppgiften i Kölner Zeit. att Bassano
blifvit utnämnd till polisminister menades
väl blott polisprefekt Emedlertid berättar
en korrespondent, att fråga verkligen skulle
vara att af denna prefektur bilda en ny mi-
nister för den allmänna säkerheten, hvartill
ock skulle höra posten, telegraferna, teatern
m. m. En sådan portfölj, tillägges det, skulle
i händerna på en trogen tjenare icke våra så
oäfven.
ÖSTERRIKE.
oa