het, som inom nationalförsamlingen alltid bade förgätit hans åsigter. Dix Decembre, den bonapartistiska hof-organen, berättar med smickrande ton, att då L. Bonaparte dagen efter ministerförändringen frågat någon hvad man i Paris sade derom, denne då hade svarat: Man säger, att Sixtus V kastat bort kryckorna och skall blifva en stor pålve. Följande historia berättas om det sätt, hvarpå Odilon Barrot fick underrättelse om sin afsättning: Den 31 Oktober, kl. 4 e. m., visste han ännu om ingenting, och i hans krets trodde ännu ingen, att ministerkrisen skulle drabba honom. Det ansågs så föga troligt, att man i justitieministerens hotell redan arrangerade om en stor middag, som Odilon Barrot följande lördag skulle gifva för Frankrikes förnämsta domarepersonal i anledning af den nyligen skedda installationen. Louis Bonaparte hade till och med sjelf lofvat att bevista middagen. Först omkring kl. 6 erfor emedlertid Odilon Barrot genom sina vänner, hvilka afhört budskapet, att han var entledigad, äfvensom att budskapet innehållit föga smickrande sidohugg mot den gamla ministeren. Odilon Barrot ville ännu icke rätt tro på underrättelsen, då han plötsligen erhöll ett bref från den nye justitieministern Rouher, som underrättade att han intagit Odilon Barrots plats och dessutom bad honom att icke kontramandera den stora middagen, emedan han ville betala kostnaderna derför. Nu upphörde ändtligen Odilon Barrots otro. Han utgöt sig i några ganska kraftiga utrop och tillade leende, sedan han något lugnat sig: Det här går dock verkligen för långt! Herrn kör bort mig och hans tjenare vill taga min middag! Sådana maner finnas blott hos folket i Elysteln Rouher hade sjelf blifvit inbjuden till middagen och hade i öfrigt städse visat sig såsom Odilon Barrots mest ödmjuka tjenare. Louis Bonaparte ville sedermera trösta Odilon Barrot derigenom, att han sände honom hederslegionens storkors, ehuru han dittills icke ens haft det enkla ordenskorset. Odilon Barrot afslog den erbjudna utmärkelsen med dessa ord: Jag tackar presidenten för hans välvilliga uppmärksamhet. Men jag känner mig icke på minsta sätt behöfva någon tröst Man berättar äfven en hop andra detaljer, som visa huru oväntadt hela krisen kom och gick öfver. Så heter det bland annat, att den nye krigsministern general dHautpoul vid en uppvaktning af sina underordnade yttrade med glädtighet : Jag tänkte så föga på att blifva minister, att mina ressaker i detta ögonblick äro på väg till Marseille. Men jag hoppas, att den öfverraskning, som presidenten beredt mig, skall hafva goda följder för armåäen., I öfrigt berättas, att Ferdinand Barrot redigerat budskapet. General Klapka befann sig i början af innevarande November i Paris, men skulle derifrån återvända till Hamburg. Den nye kejsaren af Hayti har inrättat en hederslegionsorden. Bland de först utnämnda medlemmarne af denna nya orden äro Thiers, Odilon Barrot, Francois Arago, Victor Hugo och general Oudinot. Nio officerare af ett linieregimente hafva blifvit arresterade och förde till kommendanturen, emedan de vid en beställd middag i Faubourg 5:t Antoine gålt till fönstret och under helsning på kommande kamrater ropat ut åt gatan: Lefve Henrik V! Ned med presidenten! Lefve konungen! 0. s. v. hvarvid en folkhop samlat sig utanför och besvarat de legitimistiska ropen med lifliga och starka Lefve republiken!, — I sammanhang härmed berättas, att de finnas som tro det en legitimistisk komplott verkligen existerar. I en korrespondens frän Paris af den 4 Nov. läses följande: Oron och fruktan för en nära förestående statskupp lemnar så småningom rum för ett lugnare bedömande af ställningen; man inser, att en personlig regering visserligen kan förbereda en statskupp, om den går slugt och försigtigt tillväga, men finner det ock vara alltför djerft att redan nu vilja våga sig på något sådant. Persigny har icke heller blifvit utnämnd till polisprefekt, såsom det i går sades. Om ock, såsom det i dag berättas, hertigen af Bassano hade erhållit denna plats, så skulle likväl denna utnämning hafva ungefär samma betydelse, emedan äfven familjen Bassano är lierad med Bonaparterna och isynnerhet med hertiginnan af Demidoff, som länge varit intim vän till Bassanos syster, en madame Baring. Märkvärdigt nog vore emedlertid om en son af den utmärkte polisministern Fouch skulle af Napoleons brorsson blifva utnämnd till polisprefekt., Med uppgiften i Kölner Zeit. att Bassano blifvit utnämnd till polisminister menades väl blott polisprefekt Emedlertid berättar en korrespondent, att fråga verkligen skulle vara att af denna prefektur bilda en ny minister för den allmänna säkerheten, hvartill ock skulle höra posten, telegraferna, teatern m. m. En sådan portfölj, tillägges det, skulle i händerna på en trogen tjenare icke våra så oäfven. ÖSTERRIKE. oa