5taden, inhöljd i ljus, tycktes nedstiga från sin
amfiteater för att bada sig i viken och svalka
lagens brand. Grefve de Mersanes gick öfver
ästningslinien under porten Pilla; ingen, en
enda man undantagen, skulle kunnat ana må-
et för hans gång, då man såg honom gå i
lenna rigtning. Herden i Albaros dal, fransi-
skaner-allmose-insamlaren, den plundrande söl-
laten, de enda innevånarne i dessa öde regio-
ner, betraktade med stor förvåning denne be-
synnerlige pilgrim, i baldrägt, som öfverklätt-
rade berget med stengetens vighet. Hvad ho-
nom sjelf angick, såg han ingenting; han kände
sig lätt förd till höjderna som om han satt
foten i en luftballong. Stundtals öppnade ban
len älskades bref, såsom sjömannen rådfrågar
sitt sjökort, och störtade med ännu mer ifver
på klippstenarne. i
Emedlertid förmörkade en sky aforo hastigt
len unga mannens ansigte; han märkte till ven-
ster, tre beväpnade män, som. följde samma
väg, och som betraktade honom med serdeles
uppmärksamhet.
De äro utan tvifvel jägare, sade han i tan-
karne, men jägare vid middagstiden i Juni
månad på ett berg, äro ganska sällsynta sakerlx
Han fördubblade sina steg för att aflägsna
sig från dem, men de tycktes ej vilja aflägsna
sig från honom. Han stannade, de stannade;
ban satte sig, de satte sig.
Grefve de Mersanes, uppretad af dessa mäns
ironiska rörelser, gick rakt fram till dem med
den stolta gång, som ofta uppväger den bästa
värja, och sade med bestämd ton;
Har ni för afsigt att länge följa mig så?
Nej, sade en af dessa män, i det han reste
sig: vi arrestera er i konungens namn.,
De två andra fattade grefven med en vig-
het, som bevisade att Viani och Fabiano väl
valt sina män.
Årrestera mig! sade grefve Anatole, oeh
bvem har gifvit er rätt dertill?
Ni skall snart få veta det. . cr Deere.
Intet motstånd, det är onyttigt, och till
och med farligt för er. Se der ännu tre af