Grätz tagit staden i besittning och nedsatt en blodsdomstol, samt upprest sina galgar och schavotter, aflemnades såväl till bonom som till Jellacic tacksägelseadresser från börsen och kommunalrådet. Wiens rä:idare, som enligt kejsarens egna ord blifvit sänd för att förshaffa den konstituerande riksdagen alla möjliga garantier för fortfarande ostörda öfvernäggningar,), lät genom furst Schwarzenberg tillsäga riksdagen, att den måste åtskiljas, emedan den blott utgjorde ett partikotteri. Då de deputerade likväl icke läto afskräcka sig, utan infunno sig till den utsatta sammankomsten, afvisades de med vapenmakt. Blodsdomstolen började derpå att uppsöka sina offer. Ett bland de första var :deputeraden från Franukfurter-parlamentet, Robert Blum. Den zidderlige kommendanten Messenhauser inställde sig frivilligt för undersökningskommissionen, och arkebuserades kort derefter i vallgrafven. Alla de demokratiska bladens redaktörer förföljdes med yttersta hätskhet. Från detta ögonblick existerade i Wien ingen annan tidningspress, än den diktatoriska maktens organer, de gamla hofbladen, samt några få tidningar, hvilka underkastat sig guvernörens godtyckliga censur. Detta är en vigtig omständighet, vid betraktande af det sätt, hvarpå Wienertidningarne allt ifrån denna stund skildrade de kommande tilldragelserna i Ungern. Reaktionen bade genom Wiens intagande och Oktober-revolutionens fullständiga qväsande vunnit en stor triumf och beredde sig nu att med lifvade krafter och fördubbladt mod inskörda alla de frukter, som deraf vore att vinna. Ungerska revolutionens underkufvande var naturligtvis. det första och vigtigaste arbete som förestod, ty man kunde ej anse demokratiens hydra fullkomligt krossad, förr än det frihetsdruckna magyariska folket blifvit väckt ur sina drömmar om oafhängighet och såsom en af Österrikes godtycke beroende vasall fått plikta för sina förmätna anspråk. Men att man icke ansåg detta arbete särdeles lätt att utföra, bevisas bäst af de siora och långvariga tillrustningar, som företogos, innan det nya fälttåget mot Ungern öppnades, hvilket skedde först i medlet af December, således hela sex veckor efter Wiens eröfring. Låtom oss nu ett ögonblick med vår uppmärksamhet följa Ungerns bemödanden att värja sig mot det hotande slaget. Efter den förlorade drabbningen vid Schwechat, den 30 Oktober, drog sig den ungerska hären tillbaka öfver gränsen och förenade sig med 8,000 Polackar under Dwernicki, som från Galizien kom Mosagyarerna till hjelp. Såväl Böhmens som Galiziens befolkning visade ett lifligt deltagande för Magyarerna och gynnade på allt sätt de i dessa länder stationerade ungerska regementers flykt. Kossuth, som redan den 9 Oktober på riksdagen i Pressburg enhälligt utropades till Ungerns president, arbetade på att bilda en regulier ungersk armå, nog manstark att motstå det stundande anfallet. Hvad som härvid till en början mölte största svårigheterna var anskaffandet af ett tillräckligt förråd ammunition och vapen, emedan tillförsel utifrån var mycket försvårad genom gränsens spärrning. Under Kossuths fanor strömmade nu en mängd frivillige från Böhmen, Mähren, Gali2ien; kanongjuterier, faktorier och krutbruk voro natt och dag i verksamhet för att förse armen med vapen och ammunition, och tvenne nya gevärsfaktorier anlades. Presidentens utomordentliga energi väckte allmän beundran; Ungrarne började inse den kraft, som ett fritt folk förmår utveckla, då det gäller att strida för frihet och sjelfständighet, och från detta ögonblick ansåg man striden mot Österrike för ett heligt korståg. En mängd fremlingar infunno sig äfven vid den ungerska hären, hvaribland Polackarne Bem och Dembinski. (Forts.) ) Då kejsaren lemnade Wien, afsände han från Florisdorff följande svar på riksdagens adress, hvaruti den önskade hans återkomst till hufvudstaden: Af den mig öfverlemnade adressen från riksdagen finner jag med förnöjelse, att densamma haft alla den österrikiska monarkiens folkstammars väl för ögonen; och riksdagens bemödanden, alt motverka den hotande anarkien, erhålla mitt fullkomliga erkännande. JIag skall å min sida uppbjuda allt, för att återställa hufvudstadens lugn och säkerhet, samt förskaffa den konstituerande riksdagen alla möjliga garantier för fortfarande ostörda öfverläggningar. Florisdorff den 46 Oktober 41848, kl. 2 eftermiddagen. Ferdinand. EET GER oa FORTS ER SV