Grätz tagit staden i besittning och nedsatt en
blodsdomstol, samt upprest sina galgar och
schavotter, aflemnades såväl till bonom som
till Jellacic tacksägelseadresser från börsen och
kommunalrådet. Wiens rä:idare, som enligt
kejsarens egna ord blifvit sänd för att för-
shaffa den konstituerande riksdagen alla möj-
liga garantier för fortfarande ostörda öfver-
näggningar,), lät genom furst Schwarzen-
berg tillsäga riksdagen, att den måste åtskiljas,
emedan den blott utgjorde ett partikotteri.
Då de deputerade likväl icke läto afskräcka
sig, utan infunno sig till den utsatta samman-
komsten, afvisades de med vapenmakt. Blods-
domstolen började derpå att uppsöka sina offer.
Ett bland de första var :deputeraden från
Franukfurter-parlamentet, Robert Blum. Den
zidderlige kommendanten Messenhauser inställ-
de sig frivilligt för undersökningskommissionen,
och arkebuserades kort derefter i vallgrafven.
Alla de demokratiska bladens redaktörer för-
följdes med yttersta hätskhet. Från detta
ögonblick existerade i Wien ingen annan tid-
ningspress, än den diktatoriska maktens orga-
ner, de gamla hofbladen, samt några få tid-
ningar, hvilka underkastat sig guvernörens god-
tyckliga censur. Detta är en vigtig omständig-
het, vid betraktande af det sätt, hvarpå Wie-
nertidningarne allt ifrån denna stund skildrade
de kommande tilldragelserna i Ungern.
Reaktionen bade genom Wiens intagande och
Oktober-revolutionens fullständiga qväsande
vunnit en stor triumf och beredde sig nu
att med lifvade krafter och fördubbladt mod
inskörda alla de frukter, som deraf vore att
vinna. Ungerska revolutionens underkufvande
var naturligtvis. det första och vigtigaste ar-
bete som förestod, ty man kunde ej anse de-
mokratiens hydra fullkomligt krossad, förr än
det frihetsdruckna magyariska folket blifvit
väckt ur sina drömmar om oafhängighet och
såsom en af Österrikes godtycke beroende va-
sall fått plikta för sina förmätna anspråk.
Men att man icke ansåg detta arbete särdeles
lätt att utföra, bevisas bäst af de siora och
långvariga tillrustningar, som företogos, innan
det nya fälttåget mot Ungern öppnades, hvil-
ket skedde först i medlet af December, såle-
des hela sex veckor efter Wiens eröfring.
Låtom oss nu ett ögonblick med vår upp-
märksamhet följa Ungerns bemödanden att värja
sig mot det hotande slaget.
Efter den förlorade drabbningen vid Schwe-
chat, den 30 Oktober, drog sig den ungerska
hären tillbaka öfver gränsen och förenade sig
med 8,000 Polackar under Dwernicki, som
från Galizien kom Mosagyarerna till hjelp. Så-
väl Böhmens som Galiziens befolkning visade
ett lifligt deltagande för Magyarerna och gyn-
nade på allt sätt de i dessa länder stationerade
ungerska regementers flykt.
Kossuth, som redan den 9 Oktober på riks-
dagen i Pressburg enhälligt utropades till Un-
gerns president, arbetade på att bilda en regulier
ungersk armå, nog manstark att motstå det stun-
dande anfallet. Hvad som härvid till en bör-
jan mölte största svårigheterna var anskaffan-
det af ett tillräckligt förråd ammunition och
vapen, emedan tillförsel utifrån var mycket
försvårad genom gränsens spärrning.
Under Kossuths fanor strömmade nu en
mängd frivillige från Böhmen, Mähren, Gali-
2ien; kanongjuterier, faktorier och krutbruk
voro natt och dag i verksamhet för att förse
armen med vapen och ammunition, och tvenne
nya gevärsfaktorier anlades. Presidentens ut-
omordentliga energi väckte allmän beundran;
Ungrarne började inse den kraft, som ett fritt
folk förmår utveckla, då det gäller att strida
för frihet och sjelfständighet, och från detta
ögonblick ansåg man striden mot Österrike
för ett heligt korståg. En mängd fremlingar
infunno sig äfven vid den ungerska hären,
hvaribland Polackarne Bem och Dembinski.
(Forts.)
) Då kejsaren lemnade Wien, afsände han från
Florisdorff följande svar på riksdagens adress,
hvaruti den önskade hans återkomst till hufvud-
staden:
Af den mig öfverlemnade adressen från riks-
dagen finner jag med förnöjelse, att densamma
haft alla den österrikiska monarkiens folkstam-
mars väl för ögonen; och riksdagens bemödan-
den, alt motverka den hotande anarkien, er-
hålla mitt fullkomliga erkännande. JIag skall
å min sida uppbjuda allt, för att återställa huf-
vudstadens lugn och säkerhet, samt förskaffa
den konstituerande riksdagen alla möjliga
garantier för fortfarande ostörda öfverlägg-
ningar. Florisdorff den 46 Oktober 41848, kl.
2 eftermiddagen. Ferdinand.
EET
GER oa FORTS ER SV