och jag återtager min tjenare, som man stulit
ifrån mig... Hör Antoninil,
Antonini reste sig och hoppade raskt i bå-
ten med Fabiano. Kaptenen, förbluffad, såg
dem göra så, i det han vände sin röda mössa
emellan händerna. Med tjugo årtag anlände
båten till Villa-Bianca. En gammal man öpp-
nade villans portar för sin herre och drog sig
tillbaka.
pHör, sade Fabiano till Antonini, du skall
ej lemna detta hus under tio dagars tid. Minns
att du tillhör mig, att du har mig att tacka
för ditt lif, att jag har din hemlighet. Du är
fintlig, tapper, ung, jag skall föra dig långt.
Från detta ögonblick. skall din roll ändras.
Du har godt minne; du erinrade dig mitt namn
och min boning, som du endast hört en gång,
för fjorton dagar sedan, när du kom ner från
Villa-Braschi med denna enda egenskap, skulle
du göra din lycka. Se der mitt bibliotek, du
skall utantill lära dig titlarne på dessa arbe-
ten; endast titlarne, gör dig ej möda att öppna
böckerna. Du skall låta dina mustascher och
dina baffi Vexa, såsom en Kalabres. Du skall
vänja dig vid utmärkta ställningar, genom att
betrakta dessa porträtter. Du skall i mitt ka-
binett välja dem af mina kläder som anstå dig;
och du skall öfva dig att bära dem utan tvång.
Förstår du?p
Ja, fullkomligt, monsignore; ni skall bli
nöjd med mig. . :
Du har ingenting gjort i hela din lefnad?,
Ingenting, ers höghet.
Godt! Det är just det som fordras för att
kunna något bra... Hur gammal är du?
Tjugufem år.
Hvar har du tillbragt din ungdom.
I Rom. Jag var San-Pietrino.n
Du har då arbetat?,
Nej, monsignore, . Man gaf mig två paul
om dagen, och jag borstade lejonen på Cle
mens XIII:s gref. Ett riktigt dagdrifvaryrke.
Och hvarföre öfvergaf du det?
Emedan jag tyckte att det. var ledsamt at
borsta de stora lejonen hvarje dag:Z Öclveme
dan engelsmännen gjorde spe afsmig :