och jag återtager min tjenare, som man stulit ifrån mig... Hör Antoninil, Antonini reste sig och hoppade raskt i båten med Fabiano. Kaptenen, förbluffad, såg dem göra så, i det han vände sin röda mössa emellan händerna. Med tjugo årtag anlände båten till Villa-Bianca. En gammal man öppnade villans portar för sin herre och drog sig tillbaka. pHör, sade Fabiano till Antonini, du skall ej lemna detta hus under tio dagars tid. Minns att du tillhör mig, att du har mig att tacka för ditt lif, att jag har din hemlighet. Du är fintlig, tapper, ung, jag skall föra dig långt. Från detta ögonblick. skall din roll ändras. Du har godt minne; du erinrade dig mitt namn och min boning, som du endast hört en gång, för fjorton dagar sedan, när du kom ner från Villa-Braschi med denna enda egenskap, skulle du göra din lycka. Se der mitt bibliotek, du skall utantill lära dig titlarne på dessa arbeten; endast titlarne, gör dig ej möda att öppna böckerna. Du skall låta dina mustascher och dina baffi Vexa, såsom en Kalabres. Du skall vänja dig vid utmärkta ställningar, genom att betrakta dessa porträtter. Du skall i mitt kabinett välja dem af mina kläder som anstå dig; och du skall öfva dig att bära dem utan tvång. Förstår du?p Ja, fullkomligt, monsignore; ni skall bli nöjd med mig. . : Du har ingenting gjort i hela din lefnad?, Ingenting, ers höghet. Godt! Det är just det som fordras för att kunna något bra... Hur gammal är du? Tjugufem år. Hvar har du tillbragt din ungdom. I Rom. Jag var San-Pietrino.n Du har då arbetat?, Nej, monsignore, . Man gaf mig två paul om dagen, och jag borstade lejonen på Cle mens XIII:s gref. Ett riktigt dagdrifvaryrke. Och hvarföre öfvergaf du det? Emedan jag tyckte att det. var ledsamt at borsta de stora lejonen hvarje dag:Z Öclveme dan engelsmännen gjorde spe afsmig :