KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 29 Okt. 1849. Pariservintern har inträdt. Träden skifta i gult ch brunt, blomsterfälten hafva mistat sin färgprakt och sjelfva drufvorna börja taga afsked. Oaktadt juften ännu är klar och mild, tillslutas lustslotten, villorna öfvergifvas och palatserna i de fornäma förstäderna stå redan färdige att emottaga sina höga invånare. Profeten,, Meyerbeers opera, så otåligt väntad, har åter börjat en ny serie af triumfer och blifvit vid sin återkomst helsad med samma bifall som då den första gången uppfördes. Om några dagar öppnar Italienska operan sina inbjudande portar och med detsamma vaknar hos hela den eleganta verlden ett oemotståndligt begär att åter skynda till pstädernas stad det lefvande Paris, Alla vintrens nöjen förena sig för att locka tillbaka de guldsmyckade flyttfåglarne, hvilka vid sommarens ankomst så gerna skynda hän från den stora stadens qvalm och buller, för att njuta den friska landtluften, i egna lunder och parker, eller ock på en fremmande jord söka nya förströelser, nya bekantskaper. Våra glädtiga sommarbaler i det gröna, Mobille, Chateau Rouge, Chateau fleurs, m. fl. äro alla tillslutna; de nyrestaurerade vintersalongerna med stora bokstäfver bjuda, för hvarje afton, på soires dansantes. För sistå gången i år njöto viigår det nöjet att i Franconis vackra cirkus beundra de graciösa amazonerna, de skickliga ryttarne och de utmärkta hästarne, hvilka sistnärande jag nästan skulle vilja nämna i främsta rummet. — Man börjar redan tala om den första balen i stadshuset, hbvilken snarligen lärer komma att gifvas af prefekten. Engelska ambassadören har, såsom preludier till större festiviteter börjat med små-soireer, och m:me Mathilde Demidoff återtager sina vanliga emottagningar. Redan märkes en mängd rika fremlingar hvilka fixerat sig för att tillbringa vintern i Paris och man påstår att gräddan af den europeiska aristokratien i samma afsigt stämt möte härstädes. Kanske kommer detta att något tillfredsställa den eljest alltid så klagande och missnöjda faubourg St. Germain. Bland andra nyheter från scenen har i synnerhet en tilldragit sig allmänhetens uppmärksamhet, nemigen Graziella, hemtad ur Lamartines Confidences, och uppförd på Gymnase-teatern. Den utmärkte Iramatiska skådespelerskan Rose Cheri återger titelrollen på ett sätt som endast hon kan det. Försatt ill Italiens kuster, till den lilla ön Procida, så fanastiskt skildrad af vår tids snillrikaste penna, Djuter man och lider med Lamartine af hans ungdomsifventyr. Vid åsynen af Rose Cheri ser och fattar man fullkomligt poetens sköna ideal, man tjusas och svärmar med honom. Man ser Graziella och man iterläser, i minnet hela beskrifningen om författarens in zdontsöden.