Men de som från den 1 Febr. till den 14 April inställt sig, kunna blott, efter undersökning vid krigsrätt, åter inträda i tjenstgöring. Af flyktingarna vid Widdin hafva ett större antal, såsom det uppgifves 2—3000, önskat återvända hem och öfverlemna sig uti de Österrikiska myndigheternas händer. Från Pressburg skrifves, att general Haynau, efter granskning af undersökningshandlingarna, frigifvit och benådat en mängd mindre graverade arrestanter af civilståndet, nemligen alla som biifvit dömde till mindre straff än 1 års fängelse. De i Pressburg frigifnas antal uppgifves till 36. Den servila tidning som berättar detta tillägger helt rörd: Fälttygmästar Haynau begifver sig nu, efter att här hafva pnåtergifvit så många familjer sina fängslade anförvandter, till Pesth, för att äfven der spendera med sin nåd. De särskilda tull-linierna mellan de olika kronländerna bafva blifvit upphäfde genom ett kejserligt patent. Afrättningarne börja nu äfven i Siebenbärgen. Den 18 afrättades i Causenburg major Tamös och Ladislaus Sandor. Dessutom hade 30 domar, mest öfver studenter, afkunnats. Då för någon tid sedan kejsaren i sällskap med sin moder, erkehertiginnan Sofie, lemnade teatern, framträdde uti hoflogens korridor en man och vände sig till erkehertiginnan med Hvar är kejsaren?, ÖOfverraskad af den es häftighet i tonen, svarade kejsarens Schönbrunn! Mannen försvann. — fton infann sig vid Schönbrunn en person som begärde audiens hos kejsaren. Han erhöll löfte att den följande dagen vinna sin önskar. Då han nu dagen derpå infann sig på den bestämda tiden, visade det sig att mannen var vansinnig; han hade förut varit intagen på ett dårhus, men blifvit derifrån utskrifven såsom tillfrisknad. Den arma dåren, som hette Darvar, återfördes direkte från den kejserliga audienssalen till dårhuset. TURKIET, Såsom förut är nämndt, har paschan af Bosnien slutat vapenhvila med sina underlydande och derefter marcherat ur fästningen der han d af insurgenterna. Med sultanens ; nedsattes derefter till granskning af mål en kommitte, i hvilken de misse fingo förkasta de af sultanen utmöter som icke behagade dem. bref, hvari Bem tillkännagaf sin afsigt ;tver till islam, var af följande lydelse: jestät! Jag har beständigt stridt mot kejsaren af Ryssland, ers majestäts och min fiende. Sednast har jag stridt mot honom i Ungern, ständigt drifven af samma känsla. Ers majestät känner de händelser som gjort slut på våra vapens framgång. Jag kommer fördenskul! nu att ställa mina svaga krafter och min tillgifvenhet till ers majestäts tjenst, och för att gifva en underpant af mitt nit och min uppriktighet förklarar jag att jag vill antaga islam., General Bem. CHINA. Angående mordet å portugisiska guvernören i Macao berättas ytterligare, att då han, Dom Ferraira do Amaral, hade ridit ut med en adjutant och kommit nära den barrier som skiljer portugisiska området från det chinesiska, blef han förolämpad af en ung chines och medan han förföljde denne, plötsligt omringad af 6, 7 till 2 personer som hade lagt sig i bakhåll och med långa bambukäppar ryckte honom af hästen samt afhöggo hans hufvud och venstra hand. Adjutanten blef äfven kastad af hästen och fariigt sårad, men han lyckades undkomma genom några personers hjelp. Mordet satte hela staden i rörelse. De förnämsta autoriteterna, jemte de fremmande nationernas representanter, rådgjorde samma afton och öfverenskommo att anmoda de på redden liggande engelska och amerikanska örlogsfartyg om skydd mot en möjligen inträffande öfverrumpling. Fredagen derefter marscherade portugisiska garnisonen, törstande efter hämnd, med två kanoner emot chinesiska barriören och bemäktigade sig den. Kinesiska fästet Pac-sa-Lien, beläget på en höjd ej långt ifrån, öppnade en häftig eld emot dem; men pärtugisarne togo det med storm, nedhöggo 60 chineser, förnaglade 30 kanoner, skuro hufvudet och händerna af kommendanten samt buro de blodiga segertecknen på ett spjut till Macao. Vid underrättelsens afgång hade man uppmanat de chinesiskasduktoriteterna att efterforska mördarne. s: