tndersåtare, så är hans krigshär, enligt denna
sigt, förbunden att lyda. Om en negerslaf
våra kolonier får af sin herre befallning att
öfva eiler mörda i granngårdarne, eller att
vegå någon annan omoralisk gerning, så kan
an vägra, och lagen beskyddar honom och
mans vägran. Legoknektens slafveri är sålunda
värre än negerns (Ja! Ja!). Och mot hvem
ir det som dessa män, i värre träldom än
egerns, föras ut? Månne mot vilddjuren?
Månne mot vildar, grymmare än vilddjur? ...
Efter hvad jag vet, — säger Thomas QCar-
yle — bo och arbeta i brittiska byn Dum-
drudge vanligen omkring femhundra menni-
sko. Bland dessa utväljas under ett franskt
krig, af vissa fiender till Frankrike, omkring
retio starka karlar. Dumdrudge har på egen
kostnad närt dem, har icke utan möda och
bekymmer uppfödt dem till deras mannaålder,
och lärt dem åtskilliga yrken; så att en kan
väfva, en annan bygga, en tredje smida, och
den minst händige bära sitt halfva skeppunds
börda, om så påfordras. Icke dess mindre ut-
väljas de under mycken gråt och svordom;
de klidas alla i rödt och utskeppas på allmän
bekostnad ett par tusen miles, eller kanske
blott till södra Spanien; man föder dem sedan
der, tills de behöfvas. At samma håll i Spa-
nien skickas tretio dylika franska arbetare.
från något franskt Dumdrudge; de vandra, dag
ut och dag in, tills slutligen, efter ändlös möda,
begge flockarne befinnas midt emot hvarandra;
de tretio med ansigtet åt de tretio; hvar och
en med eit gevär i handen. Nu ropas: fyr!
och de blåsa ut själen på hvarandra; och i
stället för sextio raska och nyttiga arbetskar-
lar, har verlden sextio lik, som den måste
jorda, och de öfverlefvande begråta. Voro dessa
menniskor i gräl med hvarandra? Ack nej —
i trots af all djefvulens ifver — icke det min-
stal (Hör, hör!) De föddes och lefde fjerran
från bvarandra; de voro fullkomligt obekanta
för hvarandra; men, så vid verlden än är, så
ägde ändå, medelst handeln, till och med nå-
got ömsesidigt bistånd rum dem emellan. Hvad?
frågar ni förundrad. Enfaldigt frågadt....
Deras herrar hade blifvit osams, och i stället
för att skjuta på hvarandra sjelfva, voro de
slipade nog att skicka dessa arma dumhufvu-
den ut att skjuta och skjutas i stäliet.
Månne dylikt fordras för nationalförsvarei?
(Nej! Nej!) Jag tror det icke. Men om så
vore: om vi på detta sätt skola förvärfva na-
tionalära: om detta är nationa!försvar låtom
oss hafva den der äran för billigare pris! Två-
bundra femtio pund är för mycket betalt blott
för nedskjutningen af enda karl, han må vara
från ett franskt Dumdrudge eller något annat.
O, hvilken brist likväl på allmän moralitet,
som tvingar oss att efter Pounds, Shillings och
Pences uppskatta en sådan fråga! Den tid
stundar dock snart, då den kommer att be-
handias som ett enkelt rättsanspråk. (Hög-
ljudt bifall).