tndersåtare, så är hans krigshär, enligt denna sigt, förbunden att lyda. Om en negerslaf våra kolonier får af sin herre befallning att öfva eiler mörda i granngårdarne, eller att vegå någon annan omoralisk gerning, så kan an vägra, och lagen beskyddar honom och mans vägran. Legoknektens slafveri är sålunda värre än negerns (Ja! Ja!). Och mot hvem ir det som dessa män, i värre träldom än egerns, föras ut? Månne mot vilddjuren? Månne mot vildar, grymmare än vilddjur? ... Efter hvad jag vet, — säger Thomas QCaryle — bo och arbeta i brittiska byn Dumdrudge vanligen omkring femhundra mennisko. Bland dessa utväljas under ett franskt krig, af vissa fiender till Frankrike, omkring retio starka karlar. Dumdrudge har på egen kostnad närt dem, har icke utan möda och bekymmer uppfödt dem till deras mannaålder, och lärt dem åtskilliga yrken; så att en kan väfva, en annan bygga, en tredje smida, och den minst händige bära sitt halfva skeppunds börda, om så påfordras. Icke dess mindre utväljas de under mycken gråt och svordom; de klidas alla i rödt och utskeppas på allmän bekostnad ett par tusen miles, eller kanske blott till södra Spanien; man föder dem sedan der, tills de behöfvas. At samma håll i Spanien skickas tretio dylika franska arbetare. från något franskt Dumdrudge; de vandra, dag ut och dag in, tills slutligen, efter ändlös möda, begge flockarne befinnas midt emot hvarandra; de tretio med ansigtet åt de tretio; hvar och en med eit gevär i handen. Nu ropas: fyr! och de blåsa ut själen på hvarandra; och i stället för sextio raska och nyttiga arbetskarlar, har verlden sextio lik, som den måste jorda, och de öfverlefvande begråta. Voro dessa menniskor i gräl med hvarandra? Ack nej — i trots af all djefvulens ifver — icke det minstal (Hör, hör!) De föddes och lefde fjerran från bvarandra; de voro fullkomligt obekanta för hvarandra; men, så vid verlden än är, så ägde ändå, medelst handeln, till och med något ömsesidigt bistånd rum dem emellan. Hvad? frågar ni förundrad. Enfaldigt frågadt.... Deras herrar hade blifvit osams, och i stället för att skjuta på hvarandra sjelfva, voro de slipade nog att skicka dessa arma dumhufvuden ut att skjuta och skjutas i stäliet. Månne dylikt fordras för nationalförsvarei? (Nej! Nej!) Jag tror det icke. Men om så vore: om vi på detta sätt skola förvärfva nationalära: om detta är nationa!försvar låtom oss hafva den der äran för billigare pris! Tvåbundra femtio pund är för mycket betalt blott för nedskjutningen af enda karl, han må vara från ett franskt Dumdrudge eller något annat. O, hvilken brist likväl på allmän moralitet, som tvingar oss att efter Pounds, Shillings och Pences uppskatta en sådan fråga! Den tid stundar dock snart, då den kommer att behandias som ett enkelt rättsanspråk. (Högljudt bifall).