RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Den ör stölden hos handlanden Leja arrestea Ericsson var i dag åter till förbör inställd i poliskammaren. Den koffert, innehållande diverse toilsttsaker m. m., som af Ericsson blifvit inlemnad till en skräddaregesäll, och som Ericsson vid sista förhöret uppgaf sig hafva köpt på assistansauktion, de inneliggande effekterna i diverse köpmansl dar, hade af hr Lejas yngre son blifvit, jemte större delen af de öfriga effekterna, igenkänd såsom sig frånstulen. Till bevis härpå företedde hr Leja ett bref, hvars sigill äfven fanns anbragt å kofferten, hvilket vid jemförelse var fullkomligt lika med brefvets. Ericsson, tillfrågad om han ville er2reppet, påstod fräckt att han var egare till såväl kofferten som de öfriga sakerna, hvilka hafva köpt på förut uppgifna ställen, han sade s samt utöste det plumpaste ovett emot hr Leja, i trots af polismästarens tillsägelse att han skulle hålla sig tyst. M:let remitterades till domstol. — Hviiken farlig lektion de mera vana tjufvarne gifva de nylåringar, som hafva den olyckan att bliffickur, hvilket sednare han pantsatt, hvartill han dock nekade, ehuru han vid arresteringstillfället ännu innehade assistanssedeln derå, var åter i dag uppförd till förhör, sedan uret nu genom öfverståtts åtgärd blifvit utlöst från pantlåne: edan klockan af målseganden blifvit igenkänd, tillfrågades B. ånyo om han ville erkänna tillgreppet, hvilket ytterligare bestyrktes genom en uret åtföljande skrifv underteck sad af Bryngelsson, men B. kunde icke påtaga sig siölden; icke heller visste han hvem som bea eller ens hvem som var egare till denMålet remitterades till domstol. — De sjömän, som enligt berättelse i Aftonbladet för sistl. thvrsdag hållit oväsen på och utanföre en krog i Ske änden, pliktfälldes i går, 8 till antalet, att för oljuc ta 4 rdr 32 sk. hvardera, hvarjemte en bland dem, som igenkändes hafva varit anförare för de öfrige samt oqvädat polisbetjeningen, dessutom dömdes att böta 3 rdr 46 sk. bko. — Dräncen Anders Andersson från Sollentuna socken hade en morgon på Hötorget stannat med sitt lass i hörnet af Holländaregatan så att andra af allmogen, som skulle upp på torget, ej sluppo fram. Han blef gånger af polisuppsyningsmannen Enberg tillsagd att köra upp på torget, men härpå svarade han :ket trankilt ja ja! de ä inte så brott me hä. De förevisade si ä tiss nog i morron bitti! och då E. t tienstetecken, ytirade han: Sånt der strunt har jag sett förr, o.s.v. Då E. slutligen såg att goda ord voro förgäfves tog han slutligen i betslet på häs:en för att leda honom längre upp, men nu sprang Andersson, under flera oqvädinsord på E: och ga! honom flera knuffar för bröstet. — Vid polisförhöret hade modet likväl betydligt fallit; han bad nu gr:iande om nåd och lofvade att aldrig göra så mer. FE. afstod äfven från sitt ansvarspåstående, så att han slapp med att böta för fylleri och oqvädinsord, tillsammans 6 rdr 32 sk., hvilka i brist af tillgång skulle afsittas med vatten och bröd. (Dagbl.)