— Doet, Martin Luthers Lilla Katekes och Ol Svebilii af J.A. Lindblom förbättrade förklaring, utg. af J. Herm. Ekendal, hos J. Beckman, har nyligen utkommit. Detta arbete innefattar vida mer än blott ett aftryck af katekesen. Hr E. har anmärkt på en gång hvad han kallar vofullständigheten och pöfverflödet i flere delar af lärobyggnaden, sådan den befinner sig i den antagna läroboken i christendomen; och han har genom sitt arbete sökt afhjelpa i synnerhet den förra. Han bar gjorl det genom åtskilliga tillagda frågor i texten och meddelade upplysningar i noterna, för det mesta efter Luthers större katekes. I uppställningen har han tillåtit sig styckenas omflyttning och förande under vissa g2mensamma öfverskrifter. Det bristande sammanhanget mellan texten och dess förklaring har hr E., genom förklaringens införande omedelbart efter motsvarande stycken i texten, sökt återknyta, så vidt det kunnat ske, Man må icke föreställa sig att hr E. genom allt detta åsyftat något klander af vår primära lärobok i christendomen. Tvertom. I öfvertygelse, säger han, att Luthers lilla katekes är det bästa underlag för christendomsundervisningen och utvecklingen af ett christligt lif bland folket, har denna katekes blifvit rådfrågad mera sill ursprungliga skick än i de öfversättningar, som under århundraden utkommit; och der afvikelser egt rum, hafva dessa blifvit anmärkta i noterna. Detta har verkställts ej blott till förklaring af dennä rvarande u:an äfven, och ännu mera, med afseende på behofvet af en förbättrad text för framtiden. — Man bör således lyckönska hr E. till företaget, om det ock kan kallas något vågadt. Han har vid slutet vidfogat ett litet bibang, innehållande en ny, förbättrad öfversättning af vår kyrkas förnämsta bekännelseskrifter, och ämnat det hela till ledning för lärare och föräldrar vid christendomsundervisningen i skolan och hemmet. Editionen utmärker sig fördelaktigt till tryck och papper. — Eloa eller Englarnas Syster af Alfred de Vigny, känd såsom författare till romanen CinqMars och flere utmärktare poemer (Moses, Dolorida, Servitude et Grandeur Militaires etc.), har för någon tid sedan utkommit i svensk öfversättning af Rud. Cederström. Det hela utgör, såsom redan titeln anger, ett slags mystiskt poem, hvilket i vissa fall ansluter sig till Milton och Klopstock, ehuru likväl upplösningen i Paradise Lost, liksom af sången om engeln Abbadona i Messias är annorlunda tänkt, genomförd och utvecklad än i Eloa. Till vidden är okså det sednare vida insränktare, såsom blott utgörande tre sånger. Den svenska öfversättningen är väl icke öfverallt hvad man brukar kalla rätt flytande, men dock på det hela god. Versformen är alexandrinsk, hvilket icke må betraktas som ett fel då det öfverensstämmer med originalets både form och ämne. VWVi anföra som ett prof följande vackra skildring : Så sker, i skogars vidd, uti Louisiana, Att länge vaggad mildt af slingrande liana, Det gyldne ägget bryts, och lekande och fri Ur blomsterboet flyr en glädtig colibri; Smaragdens gröna färg uppå dess hufvud blänker, Kring rygg och vingars par sitt skimmer purpurn stänker; En stålblå pansarskrud tycks ge dess bröst försvar; Och fågeln, segerviss, mot luftens strider far... I solens glada sken han skyndar att sig höja: Sin granna fjäderprakt han älskar der att röja; An dufvan i dess bo ur hvilan skrämmer opp, Ån gör ett djerf besök i palmens bögsta topp. Men slätten, med dess doft, han snart dock öfvergifver; Alc och lönn han flyr, allt mera dristig blifver, Och tror sig högsta fröjd få sluta i sin bam Vid dadelpalmens sköt och på cypressens arm. Men skogen tröttar ren den späda fågelns vingar; Sitt blomsterhem han flytt; men snart sig gladt han svingar Ned på en grön savann, att blommor söka der; För gömda -ormars hugg han ingen fruktan bär; Han känner faran ej; den bryr då honom föga. Floridas flodjasmin ger njutning åt hans öga; I gräset smakande. ett doftrikt smultronbär, Af blomstrens rika glans han lifligt lockad är... Så Eloa, sväfvands igenom luftazuren, På silfvervingars par med lätta vingslag buren, Vid vintergatans gräns, hvars altarlågors prakt Inför den Högstes thron ger hyllning åt Hans magt, Två späda stjernor hon uti sin flygt berörde, Till någon djerf comet hon sen sin bana förde; Och ensligt spanande de väsen, ej hon kännt, Till himlens sista rymd sin färd hon slutligt vändt. Öfversättaren har bifogat sitt arbete Anteckningar öfver den franske författarens karakter och lefnadsöden, samt några anmärkningar om Eloa, som icke sakna intresse.