— Doet, Martin Luthers Lilla Katekes och
Ol Svebilii af J.A. Lindblom förbättrade
förklaring, utg. af J. Herm. Ekendal, hos J.
Beckman, har nyligen utkommit. Detta ar-
bete innefattar vida mer än blott ett aftryck
af katekesen. Hr E. har anmärkt på en gång
hvad han kallar vofullständigheten och pöf-
verflödet i flere delar af lärobyggnaden, så-
dan den befinner sig i den antagna läroboken
i christendomen; och han har genom sitt ar-
bete sökt afhjelpa i synnerhet den förra. Han
bar gjorl det genom åtskilliga tillagda frågor i
texten och meddelade upplysningar i noterna,
för det mesta efter Luthers större katekes. I
uppställningen har han tillåtit sig styckenas
omflyttning och förande under vissa g2men-
samma öfverskrifter. Det bristande samman-
hanget mellan texten och dess förklaring har
hr E., genom förklaringens införande omedel-
bart efter motsvarande stycken i texten, sökt
återknyta, så vidt det kunnat ske, Man må
icke föreställa sig att hr E. genom allt detta
åsyftat något klander af vår primära lärobok i
christendomen. Tvertom. I öfvertygelse, sä-
ger han, att Luthers lilla katekes är det bä-
sta underlag för christendomsundervisningen
och utvecklingen af ett christligt lif bland fol-
ket, har denna katekes blifvit rådfrågad mera
sill ursprungliga skick än i de öfversättnin-
gar, som under århundraden utkommit; och
der afvikelser egt rum, hafva dessa blifvit an-
märkta i noterna. Detta har verkställts ej blott
till förklaring af dennä rvarande u:an äfven, och
ännu mera, med afseende på behofvet af en
förbättrad text för framtiden. — Man bör
således lyckönska hr E. till företaget, om det
ock kan kallas något vågadt. Han har vid
slutet vidfogat ett litet bibang, innehållande en
ny, förbättrad öfversättning af vår kyrkas för-
nämsta bekännelseskrifter, och ämnat det hela
till ledning för lärare och föräldrar vid chri-
stendomsundervisningen i skolan och hemmet.
Editionen utmärker sig fördelaktigt till tryck
och papper.
— Eloa eller Englarnas Syster af Alfred de
Vigny, känd såsom författare till romanen Cinq-
Mars och flere utmärktare poemer (Moses, Do-
lorida, Servitude et Grandeur Militaires etc.),
har för någon tid sedan utkommit i svensk öf-
versättning af Rud. Cederström. Det hela ut-
gör, såsom redan titeln anger, ett slags my-
stiskt poem, hvilket i vissa fall ansluter sig till
Milton och Klopstock, ehuru likväl upplösnin-
gen i Paradise Lost, liksom af sången om engeln
Abbadona i Messias är annorlunda tänkt, ge-
nomförd och utvecklad än i Eloa. Till vid-
den är okså det sednare vida insränktare,
såsom blott utgörande tre sånger. Den sven-
ska öfversättningen är väl icke öfverallt hvad
man brukar kalla rätt flytande, men dock på
det hela god. Versformen är alexandrinsk,
hvilket icke må betraktas som ett fel då det
öfverensstämmer med originalets både form
och ämne. VWVi anföra som ett prof följande
vackra skildring :
Så sker, i skogars vidd, uti Louisiana,
Att länge vaggad mildt af slingrande liana,
Det gyldne ägget bryts, och lekande och fri
Ur blomsterboet flyr en glädtig colibri;
Smaragdens gröna färg uppå dess hufvud blänker,
Kring rygg och vingars par sitt skimmer purpurn
stänker;
En stålblå pansarskrud tycks ge dess bröst försvar;
Och fågeln, segerviss, mot luftens strider far...
I solens glada sken han skyndar att sig höja:
Sin granna fjäderprakt han älskar der att röja;
An dufvan i dess bo ur hvilan skrämmer opp,
Ån gör ett djerf besök i palmens bögsta topp.
Men slätten, med dess doft, han snart dock öfver-
gifver;
Alc och lönn han flyr, allt mera dristig blifver,
Och tror sig högsta fröjd få sluta i sin bam
Vid dadelpalmens sköt och på cypressens arm.
Men skogen tröttar ren den späda fågelns vingar;
Sitt blomsterhem han flytt; men snart sig gladt han
svingar
Ned på en grön savann, att blommor söka der;
För gömda -ormars hugg han ingen fruktan bär;
Han känner faran ej; den bryr då honom föga.
Floridas flodjasmin ger njutning åt hans öga;
I gräset smakande. ett doftrikt smultronbär,
Af blomstrens rika glans han lifligt lockad är...
Så Eloa, sväfvands igenom luftazuren,
På silfvervingars par med lätta vingslag buren,
Vid vintergatans gräns, hvars altarlågors prakt
Inför den Högstes thron ger hyllning åt Hans magt,
Två späda stjernor hon uti sin flygt berörde,
Till någon djerf comet hon sen sin bana förde;
Och ensligt spanande de väsen, ej hon kännt,
Till himlens sista rymd sin färd hon slutligt vändt.
Öfversättaren har bifogat sitt arbete Anteck-
ningar öfver den franske författarens karakter
och lefnadsöden, samt några anmärkningar om
Eloa, som icke sakna intresse.