0 fp ON VA AA MM AM ARRA TA renhet vi skulle kunna åberopa från sjelfva Carlberg, vore mycket deremot att invända, Jom hvad till och med på en tid vållade rätt lofördelaktiga resultater. Vi nöja oss här med latt anföra hvad i tidskriften sid. 176 yttras b (efter en talare i Ped. För:n) emot den s. k. I periodiska läsningen, nemligen: att de af lärljungarne, som under tiden ingenting repeterat, afglömt en stor del af hvad de lärt; vidare, att man genom allmänna repetitioner och (på grund blott af dem) anställda examina icke :Ivunne lika säker kontroll på kunskapens fullIständighet, som under en jemn tillökning af kunskapsämne, hvarvid det efterföljande vanligen innefattade en repetition af det föregå: ende; att de flesta läroämnen äro af den beIskaffenhet, att framstegen i dem ömsesidigt unIderlätta hvarandra; att de alla på olika sätt Imedverka till de intellektuella förmögenheternas utbildning, men att deras ständiga samicke förorda detta system, och med den erfaverkan är behöflig till åstadkommande af likformighet och harmoni i denna utbildning; samt slutligen, hvad särskildt nybegynnaren. angår, att fåtaligheten af de ämnen, han har; att lära, fordrar deras ständiga omvexling med:! hvarandra, om man vill undvika en enformig-! TOO Re Jomhandlade sak, emedan en särskild omstän-; dighet ger en viss vigt deråt, just ur refor-; TImistisk synpunkt. Det är nemligen just denna s. k. periodiska läsning, som utgör en afskillnaderna mellan läsesystemet vid krigsakademien på Carlberg och vid Nya ElementarskoIlan i Stockholm, der en sådan läseordning icke Ibrukas. Då man en lång tid sammanblandat dessa begge läroanstalter, på grund af den likhet (ämnesläsning, vexelundervisning, fri flyttning m. m.) de begge förete, och ofta anförde Iresultaterna vid Carlberg, i en hänsyn för, i Jen annan mot det nya skolsystemet (d. v. s. INya Elementarskolans); så saknar det ej sin angelägenhet att framhålla äfven olikheten dem emellan, hvilken i sjelfva verket är till sina följder betydligare, än någon kanske vid första påseeride anar. Någonting, som med skäl ådragit sig mycken uppmärksamhet, är det af hr rektor Nordqvist i Östersund offentliggjorda Programm till Östersunds elementarskolas offentliga årsexamen den 13 Juni 1849,. Detta program utgör ett af de vackraste dokumenter: det visar i sin författare en skolman, som lugnt och klart uttalar sina åsigter för reformen, och beskrifver den under hans vård stående skolans verksamhet i framåtskridandets riktning. Programmet är, till följe af det kongl. reglementet för Östersunds elementarläroverk, åtföljdt af en pedagogisk afhandling, rörande Ortoöpik eller läran om uttalet. I redogörelsen får man veta, att Östersunds elementarskola fullbordat andra året af sin nya, utvidgade verksamhet; att det ökade förtroende som läroverket vunnit både inom och utom Jemtland, då nemligen lärjungar blifvit i skolan intagna från Ångermanland, Medelpad och Helsingland, tyckes berättiga till den slutsats, att allmänheten betraktar detsamma såsom en verklig förbättring af det gamla, så väl hvad dess omfattning, som isynnerhet hvad dess inre halt och beskaffenhet beträffar; samt att läroverkets nuvarande brister äro att anse för intet i jemförelse med de verkliga fördelarne. Vidare bemöter författaren med fakta deras räsonnement, som påstå, att om nya el-mentarskolan i Stockholm lyckats i sitt arbete, sådant bör förklaras ur helt egna gynsamma förhålland.n; som annorstädes ej kunna ega rum, men att dess förfarande i allmänhet är origtigt. Vi vilja låta författaren här sjelf tala: Då nu vår skola, säger han, hittills är den enda offentliga i riket, der det nya, i Stockholm bepröfvade lärosättet blifvit med vissa förändringar ) fullständigt tillämpadt, ty i Carlstad har, förunderligt nog, blott nedre hälften af läroverket blifvit reformerad, utan den öfres ringaste ändring, så torde den erfarenhet, som här förvärfvats, väl icke blifva någon fullt pålitlig regulator för omdömet, ty dertill är den måhända både för ny och för inskränkt, dock synes den kunna lemna goda och upplysande bidrag till fortskyndande af den stora läroverksfrågans önskvärda lösning — jag säger önskvärd, ty läroverken hafva ej befunnit sig särdeles väl af sitt nära 20-åriga interimstillstånd. Författaren, som tillbragt sin bästa och verksammaste tid, som lärare i gamla skolan, bör ej kunna beskyllas för ensidighet, då han föredrager den nya, enär den visar sina egna ett verkligt företräde. Hvaruti detta den nya skolans företräde består, inses lätt, då man uppvisar de hufvudmomenter, som gifva åt henne sin egentliga karakter. I förbigående må anmärkas, att den nya läromethoden är sådan, att den kan och bör tillegna sig det goda, som finnes i den gamla, med undvikande af alla dess brister, men att, om försöket göres i omvändt förhålande — och sådana hafva verkligen blifvit gjorda — let då inträffar, hvad skriften säger om en ny klut, att på ett gammalt kläde. Det som nu företrädesvis utmärker nya skolan och bestämdt skiljer henne från len gamla är: 4) enhet i elementarläroverket, B) ämesläsning, C) fri flyttning. Såsom mindre utmärcande, dock vigtigt i anseende till sitt inflytande på let hela kan anses: a) lärjungarnes gemensamma öfIhet, som måste uttrötta barnasinnet. Vi hafva Unågot utförligare releverat denna i tidskriften: 4 ; j l J l : !t 1 4 d l a I f 1 I 1 j I ö i S Å G l j S I (; ( l t t S r s a e d -— ms OMM vi 80 hi ki or 18 lä la na M vit re; ha vi ni för verläsning på ett eller flera lärorum under vederbö-so ande lärares ledning och tillsyn, b) ett deraf upp-afl commande närmare förhållande mellan lärare och ärjungar, c) realskolans förening med lärdomsskomt vit an. Öfver A och B uttalade författaren sina åsigtergå. edan 41845 i sin reservation, som åtföljde skolrevitag ionens underdåniga berättelse: dessa åsigter hafva pe hufyvudsaken icke blifvit förändrade, ehuru någotan nodifierade till följe af en närmare bekantskap med ya skolan. Till försvar för den fria flyttningen har så mycket srundligt blifvit både taladt och skrifvet, att intet terstär att tillägga, om ej att friheten är för det inga sinnet lika nödvändig, som ljus, värme och luft ör den späda plantan, och att det är lika onaturigt att föreskrifva lika tid för olika ynglingars utveckling, som att vilja, det trädet icke skall blifva vögre än busken, så länge de växa tillsammans i) amma plantskola: detta sednare är väl genom ideig afskäring möjlig, men det unga trädet ernår alrig den höjd och styrka, hvartill det genom en naurlig utveckling skulle hafva kommit. För en omorgsfull lärare är det lätt att förekomma ynglingens rädmognad. Hvad realskolans förening med lärlomsskolan beträffar, synes den vara möjlig äfven fler det gamla klass-systemet, om blott ambulatoaf qv up lo lig set år tac tec Or Av 48. ext bol dal haj del vä ho