sidans skäl, icke upptaga dem, icke vilja förstå dem. Detta är illa. Men att sjelf föra motsidans talan, eller till makt och inflytelse söka bringa hvad man anser dåligt, falskt eller dock jemförelsevis lägre, det kan ingen förnuftigtvis fordra af någon, såsom vilkor för att ej utsättas för tadel. Den nya tidskriften för lärare och uppfostrare, med hr A. Falk i spetsen såsom redaktör och hr C. A. Bagge såsom förläggare, har, efter hvad dessa häften ådagalägga, omfattat det i Sverige uppkomma nya skolsystemets sak, och förer sålunda reformens talan, Vännerna af undervisningsverkets så högst angelägna förbättring i riket skola utan tvifvel med nöje! omfatta detta tillfälle till gemensam upplys-l ning och utbyte af tankar i framtidsmening. Motsidan må upprätta en annan, för sig egen organ inom pressen, om der dermed anser sigl vilja eller kunna försvara sin sak. Hittills har detta icke skett, och föga troligt är att det sker. Likasom således för närvarande Frey är! att betrakta såsom Sveriges enda litterära tidskrift i allmän mening, är hr Falks den enda i särskildt pedagogisk. i Hr F. öppnar fjerde häftet med en artikel! kallad: Läroverksreformens. Här meddelasl först regeringens bekanta cirkulär af den 6 Julil d. å. till konsistorierna (inclusive direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk) an-l. gående skolregleringen, hvarjemte äfven sjelfva öfvergångsstaten för alla undervisningsanstalterna, särskildt detaljerad för hvarje skrift och! för hvarje läroverk, står att inhemta. Efter, anförande af allt detta, följer en kritik öfverl, regeringens beslut i ämnet, moment för mo-l ment: lugn, värdig, och öfvertygande fram-; ställd. Våra läsare torde påminna sig, att Af-, tonbladet i somras, jemte intagandet al mnyssl, nämnde kongl. cirkulär, äfven tillät sig vidfoga några: anmärkningar, hvilka på intet sätt uteslöto erkännandet af allt det goda i regerings-, åtgärden, men oförgripligen visade huruledes, efter vår tanke, åtskilliga hinder mot refor-, mens sättande i verk och gerning voro så tilll, 6 l : f sägandes inlagde i sjelfva regleringen, hvarigenom realisationen försvårades och åtminstone en viss otydlighet i flere punkter herrskade öfver utförssättet. Hr F. har äfven skildrat flere af dessa förhållanden. Hänvisande Jläsaren till sjelfva artikeln i sin helhet, må vi en-lsg dast citera följande: Genom 4:e momentet (i kongl. cirkuläret) är äm-1 nesläsning för lärjungar, enligt den vid nya ele-, mentarskolan i Stockholm använda metod, medgif-; ven alla rikets läroverk, men icke ålagd något. Impulsen till en sådan förändring kan enligt momentet utgå från tvenne håll, från eforus eller från lärarne. Utgår den från eforus, så är i förordningen icke tyd-S ligt sagdt, huru han skall bete sig, för att vinna sin k afsigt. Utgår den ifrån lärarne, skola de anmäla sins önskan hos eforus och derjemte, med uppgift på öf-ly verenskommen fördelning af timmar och läroämnen, till hans pröfning öfverlemna förslag till reglemente för ifrågavarande undervisning. Detta förslag jemte eget utlåtande är eforus skyldig att till Kongl. Maj:t 2 insända, för vinnande af stadfästelse å de delar, som e icke af efori och vederbörande lärares egen pröfning och afgörande bero. För det förtroende eforerna härn erhållit, att nästan ensamme — ty lärarne äro lik-g väl deras underlydande och lära nog enskilt frågalr sig för om efori mening, innan de officielt framträda ln med reorganiseringsförslag — bestämma, om och när g nya elementarskolans ämnesläsning för lärjungar skall vid ett läroverk taga sin början, torde hrr eforer icke vara synnerligen tacksamma. VWVerkställa de icke denna reform, torde allmänheten klagai; verkställa de den åter, torde de möta icke ringa obehag från lärarnes sida. Öm man likväl tillika tager i betraktande, att det gamla är kändt och det nya dels misstänkt, dels missförstådt; att det både är besvärligt att reorganisera och dessutom ansedt såsom oroligt: så torde man kunna förutse, att med reformen i denna sak icke kommer att hasta. Och likväl är denna ämnesläsning för lärjungarna hjertat i den nya organisationen. Hvad det gamlas förfäktare synnerligen invända emot den fria flyttningen och ämnesläsningen är de magiska orden direkt undervisning, hvilkas motsvarande sak lärer finnas till stor myckenhet (kanske för stor!) i gamla skolan, men högst ringa i den nya. Talar då läraren i nya elementarskolan icke till sina gossar? Utvecklar han icke lärobokens begrepp? Examinerar han icke uppe i skolan? År han månne der icke arbetsam? Jo visserligen, medgifver man. Men han går ifrån det js) ena läslaget till det andra, undervisande, förklarande til och examinerande. Han lemner således lärjungarnev: stundom på egen hand, åt deras egen eftertanka och hc flit, i det han tillsätter på det högsta en äldre gosse 2 till ordningsman. Han förhör inga lexor, som blifvit öfverlästa hemma. Icke så läraren i gamla sko-m lan. Denne sitter i katedern i sin klass och ut-be vecklar och förklarar och inprentar och frågar, —ler mest frågar, ty han skall förhöra hemlexor, — vän-H dande sig antingen till hela klassen eller ock till nå-se gon enskilt gosse, då äfven alla de andra gossarnegi skola lyssna till hans undervisning. Då bevises, un-!m dersökes, disputeras, talas, talas, talas af läraren ifrån at det ögonblick han inträder i klassen, till dess hanne utgår. Huru mycket hinner icke läraren att sägajst och alla att höra på den tiden! Hvilken liflig bildlai af en sann sokratisk undervisning! Här blir ett! de bjertligt förhållande mellan lärare och lärjungar.sat Han gjuter sin ande i dem. De känna det och ärolut tacksamme. — Ja, men somna aldrig lärjungarnade vid denna ständiga magnetiska inverkan från lära-ne ren? Tröttas aldrig deras uppmärksamhet? Ärlka det verkligen möjligt för läraren att hålla allas upp-de märksamhet spänd, då han talar till en; är det möjve ligt för honom, att då han talar till alla, ställa sinra undervisning så, att den blir nyttig för alla, att den! ko blir begriplig för icke blott en eller två, utan för)lär t d li mö 5 5 ri d S en och hvar. Är det nyttigt, att nedtr ycka en gos-lar ses sjelfverksamhet helt och hållet, men uppskrufya hans receptivitet till den onaturliga höjd, hvaraf verkningarne visa sig i den brist på sjelftänkande, i som är nästan öfverallt rådande? Och denna beprisade direkta undervisning, som rätt sedd är ett stort godt, finnes den månne icke i verkligen stor grad i nya elementarskolan? De som dömma denna skola, taga merendels icke heller i betraktande den lefvande beröring, i bvilken läraren kommer till lärJungen äfven genom denna skolas många tentamina och examina, af hvilka de förra hållas hemma hos läraren, vanligen särskilt med hvarje gosse och upptagande ofta 9 till 3 timmar, de sednare offeniligen i skolan och flitigt afhöras af examinandens kamra-: ter. Vid dem är det tillfälle till en verklig sokraflisk undervisning, med lämpadt afseende särskilt på ell subjekt; härvid blir det tillfälle till öfverblickar öfver ämnet i det hela eller i en viss begränsad del, till kombinationer och jemförelser, vid hvilka ret sio