sidans skäl, icke upptaga dem, icke vilja förstå
dem. Detta är illa. Men att sjelf föra motsi-
dans talan, eller till makt och inflytelse söka
bringa hvad man anser dåligt, falskt eller dock
jemförelsevis lägre, det kan ingen förnuftigtvis
fordra af någon, såsom vilkor för att ej utsät-
tas för tadel.
Den nya tidskriften för lärare och uppfo-
strare, med hr A. Falk i spetsen såsom redak-
tör och hr C. A. Bagge såsom förläggare, har,
efter hvad dessa häften ådagalägga, omfattat
det i Sverige uppkomma nya skolsystemets sak,
och förer sålunda reformens talan, Vännerna
af undervisningsverkets så högst angelägna för-
bättring i riket skola utan tvifvel med nöje!
omfatta detta tillfälle till gemensam upplys-l
ning och utbyte af tankar i framtidsmening.
Motsidan må upprätta en annan, för sig egen
organ inom pressen, om der dermed anser sigl
vilja eller kunna försvara sin sak. Hittills har
detta icke skett, och föga troligt är att det
sker. Likasom således för närvarande Frey är!
att betrakta såsom Sveriges enda litterära tid-
skrift i allmän mening, är hr Falks den enda
i särskildt pedagogisk. i
Hr F. öppnar fjerde häftet med en artikel!
kallad: Läroverksreformens. Här meddelasl
först regeringens bekanta cirkulär af den 6 Julil
d. å. till konsistorierna (inclusive direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk) an-l.
gående skolregleringen, hvarjemte äfven sjelfva
öfvergångsstaten för alla undervisningsanstal-
terna, särskildt detaljerad för hvarje skrift och!
för hvarje läroverk, står att inhemta. Efter,
anförande af allt detta, följer en kritik öfverl,
regeringens beslut i ämnet, moment för mo-l
ment: lugn, värdig, och öfvertygande fram-;
ställd. Våra läsare torde påminna sig, att Af-,
tonbladet i somras, jemte intagandet al mnyss- l,
nämnde kongl. cirkulär, äfven tillät sig vidfoga
några: anmärkningar, hvilka på intet sätt ute-
slöto erkännandet af allt det goda i regerings-,
åtgärden, men oförgripligen visade huruledes,
efter vår tanke, åtskilliga hinder mot refor-,
mens sättande i verk och gerning voro så tilll,
6
l
:
f
sägandes inlagde i sjelfva regleringen, hvarige-
nom realisationen försvårades och åtminstone
en viss otydlighet i flere punkter herrskade
öfver utförssättet. Hr F. har äfven skildrat
flere af dessa förhållanden. Hänvisande Jläsa-
ren till sjelfva artikeln i sin helhet, må vi en-lsg
dast citera följande:
Genom 4:e momentet (i kongl. cirkuläret) är äm-1
nesläsning för lärjungar, enligt den vid nya ele-,
mentarskolan i Stockholm använda metod, medgif-;
ven alla rikets läroverk, men icke ålagd något. Im-
pulsen till en sådan förändring kan enligt momentet
utgå från tvenne håll, från eforus eller från lärarne.
Utgår den från eforus, så är i förordningen icke tyd-S
ligt sagdt, huru han skall bete sig, för att vinna sin k
afsigt. Utgår den ifrån lärarne, skola de anmäla sins
önskan hos eforus och derjemte, med uppgift på öf-ly
verenskommen fördelning af timmar och läroämnen,
till hans pröfning öfverlemna förslag till reglemente
för ifrågavarande undervisning. Detta förslag jemte
eget utlåtande är eforus skyldig att till Kongl. Maj:t 2
insända, för vinnande af stadfästelse å de delar, som e
icke af efori och vederbörande lärares egen pröfning
och afgörande bero. För det förtroende eforerna härn
erhållit, att nästan ensamme — ty lärarne äro lik-g
väl deras underlydande och lära nog enskilt frågalr
sig för om efori mening, innan de officielt framträda ln
med reorganiseringsförslag — bestämma, om och när g
nya elementarskolans ämnesläsning för lärjungar skall
vid ett läroverk taga sin början, torde hrr eforer
icke vara synnerligen tacksamma. VWVerkställa de icke
denna reform, torde allmänheten klagai; verkställa de
den åter, torde de möta icke ringa obehag från lä-
rarnes sida. Öm man likväl tillika tager i betrak-
tande, att det gamla är kändt och det nya dels miss-
tänkt, dels missförstådt; att det både är besvärligt
att reorganisera och dessutom ansedt såsom oroligt:
så torde man kunna förutse, att med reformen i denna
sak icke kommer att hasta. Och likväl är denna
ämnesläsning för lärjungarna hjertat i den nya
organisationen. Hvad det gamlas förfäktare syn-
nerligen invända emot den fria flyttningen och äm-
nesläsningen är de magiska orden direkt undervis-
ning, hvilkas motsvarande sak lärer finnas till stor
myckenhet (kanske för stor!) i gamla skolan, men
högst ringa i den nya. Talar då läraren i nya ele-
mentarskolan icke till sina gossar? Utvecklar han
icke lärobokens begrepp? Examinerar han icke uppe
i skolan? År han månne der icke arbetsam? Jo
visserligen, medgifver man. Men han går ifrån det js)
ena läslaget till det andra, undervisande, förklarande til
och examinerande. Han lemner således lärjungarnev:
stundom på egen hand, åt deras egen eftertanka och hc
flit, i det han tillsätter på det högsta en äldre gosse 2
till ordningsman. Han förhör inga lexor, som blif-
vit öfverlästa hemma. Icke så läraren i gamla sko-m
lan. Denne sitter i katedern i sin klass och ut-be
vecklar och förklarar och inprentar och frågar, —ler
mest frågar, ty han skall förhöra hemlexor, — vän-H
dande sig antingen till hela klassen eller ock till nå-se
gon enskilt gosse, då äfven alla de andra gossarnegi
skola lyssna till hans undervisning. Då bevises, un-!m
dersökes, disputeras, talas, talas, talas af läraren ifrån at
det ögonblick han inträder i klassen, till dess hanne
utgår. Huru mycket hinner icke läraren att sägajst
och alla att höra på den tiden! Hvilken liflig bildlai
af en sann sokratisk undervisning! Här blir ett! de
bjertligt förhållande mellan lärare och lärjungar.sat
Han gjuter sin ande i dem. De känna det och ärolut
tacksamme. — Ja, men somna aldrig lärjungarnade
vid denna ständiga magnetiska inverkan från lära-ne
ren? Tröttas aldrig deras uppmärksamhet? Ärlka
det verkligen möjligt för läraren att hålla allas upp-de
märksamhet spänd, då han talar till en; är det möj- ve
ligt för honom, att då han talar till alla, ställa sinra
undervisning så, att den blir nyttig för alla, att den! ko
blir begriplig för icke blott en eller två, utan för)lär
t
d
li
mö 5 5 -
ri
d
S
en och hvar. Är det nyttigt, att nedtr
ycka en gos-lar
ses sjelfverksamhet helt och hållet,
men uppskrufya
hans receptivitet till den onaturliga höjd, hvaraf
verkningarne visa sig i den brist på sjelftänkande, i
som är nästan öfverallt rådande? Och denna be-
prisade direkta undervisning, som rätt sedd är ett
stort godt, finnes den månne icke i verkligen stor
grad i nya elementarskolan? De som dömma denna
skola, taga merendels icke heller i betraktande den
lefvande beröring, i bvilken läraren kommer till lär-
Jungen äfven genom denna skolas många tentamina
och examina, af hvilka de förra hållas hemma hos
läraren, vanligen särskilt med hvarje gosse och upp-
tagande ofta 9 till 3 timmar, de sednare offeniligen
i skolan och flitigt afhöras af examinandens kamra-:
ter. Vid dem är det tillfälle till en verklig so-
kraflisk undervisning, med lämpadt afseende särskilt
på ell subjekt; härvid blir det tillfälle till öfverblic-
kar öfver ämnet i det hela eller i en viss begrän-
sad del, till kombinationer och jemförelser, vid hvilka
ret
sio