BLANDADE ÄMNEN
En fiskarhistoria som är sann.
I Dahls socsen Thorsåkers pastoras i Ångermanland
tilldrog sig viren 1846 följande märkvärdiga händelse:
Torparen Michel Jonsson, ortens glade och skicklige
spelman, men tillika en skicklig och lycklig fiskare,
lade en söndags afton i Leds sjön ut sina nät. Han
hade ännu på qvällen i vestfickan sin kyrkdåesa en
liten vacker silfverpjes om ungefår 9 lod. Bå han
nu lutade sig öfver båtkanten, bar så illa till att
den kära dosan föll ur fickan och försvann i djupet.
Den qvällen hvilade troligen fiolen. Men hvad hände!
Ungefär en månad derefter var åter den beskedlige
Michel Jonsson ute på fiske, och vitjade då sina
ståndkrokar. Fiskafänget var godt och ibland andra
fiskar fick han en gädda emellan 40 å 42 . Redan
glad af sin rika fångst blef han ännnu gladare, då
han vid hemkomsten öppnade gädåan och bland an-
nat innanmäte äfven fann sin förlorade dosa, som
ännu i dag bär märken efter den glupska fiskens
tänder.
Händelsen är red. meddelad af i orten boeende
trovärdige personer, som försäkrat sannfärdigheten
af densamma.
— EN SCEN FRÅn UnGERN. Vid stranden af
Plattensjön ligger en liten by vid namn Szölosi; der-
städes tilldrog sig nyligen en händelse, som måste
röra äfven den mest bittra magyarfiende. En husar
från Görgeyska härafdelningen, bördig från denna
by, kom hem. Hans kropp var betäckt med sår, ty
han hade med sin häst bevistat 31 drabbningar.
Han fann sina föräldrars hus stängdt. På sina ef-
terfrågningar hos bydomaren fick han efter långt
dröjsmål å den sednares sida det nedslående tillkän-
nagifvande, att så väl hans föräldrar som äfven hans
syster aflidit under hans frånvaro. Skakad af denna
underrättelse sprängde han, utan att hafva svarat ett
ord, derifrån. Andra dagen återkom han. Han
hade erhållit en fördelaktig anställning), yttrade han
till domaren, och behöfde ej den förmögenhet hans
föräldrar efterlemnat. Härpå förordnade han, att
samtliga qvarlåtenskapen skulle förvandlas i pennin-
gar och den inbragta summan användas för krymp-
lingvordna honveder, som icke kunde arbeta. För
att öka fonden, bifogade han dessutom några hundra
gyllen, hvilka han bar hos sig. Den andra morgo-
nen hörde man i byen tvenne skott, och då man
forskade efter orsaken till desamma, fann man hu-
saren på sina föräldrars graf jemte sin trogne häst
döde. (L. W.)
— ANEKDOTER. En professor i kemien hade
vid en föreläsning i gymnasiet ställt i ordning ett
elektriskt batteri och sade till sina åhörare: Sen j,
mine herrar! denna flaskas innehäll är så starkt, att
det är i stånd att döda en menniska och bedöfva
en 0oxe. Händelsevis kom professorn vid dessa
ord batteriet för nära, det urladdade sig och ka-
stade talaren till golfvet. Studenterna sprungo fram
för att bistå honom, men det var onödigt, ty med
orden : Gud vare lof, jag blef blott bedöfvad! reste
sig professorn åter upp.
— På dörren till en guldsmedsbutik på Ve-
sterlånggatan i Stockholm fanns en papperslapp med
följande påskrift: Om ingen är inne i boden, så var
god och ring på klocksträngen,. En muntergök lä-
ste detta, tittade in i boden genom rutorna; och som
ingen syntes till der inne, ringde han af alla kraf-
ter. Guldsmeden kom genast och öppnade inifrån
och frågade mycket artigt hvad som befalldes. In-
genting, min bästa herre, svarade muntergöken; som
jag i förbigående läste att man skulle vara så god
och ringa, om ingen vore i boden, så ville jag visa
er den lilla tjensten sedan jag sett att det förhöll
sig sån.
— En smed på ett bruk i Westmanland fick
nyligen tandvärk i en ihålig tand. Värken var svår;
smeden var dock i sin förtviflan ej rådlös: han pac-
kade krut i tanden, så mycket som den kunde rym-
ma, och tände på med en svafvelsticka; explosion
skedde och tandvärken försvann; men smeden trodde
att halfva hufvudet var borta (H. L. T.)
— En drucken gick hem från krogen just
som månen stod full på himlen. Sedan han en
stund betraktat den, sade han, bröstande sig: Be-
höfver inte göra dig så vigtig, för det du en gång i
månaden är full; jag är full hvarenda dag, jag!
— Kan inte ni säga mig om det der är
solen eller månen ? frågade en drucken, som ta-
git sig allt för mycket till bästa, en förbigående.
Jag beklagar att jag ej kan säga er det, svarade
den tillfrågade; jag är fremling här.
— Då en soldat i teoretiska examen blef
tillfrågad, hvad han hade att göra om han komme
till en officerare för att rapportera någonting och
denne bjöde honom ett glas vin; svarade hän ha-
stigt: Det förekommer aldrig!