serna. Med undantag saledes, om man sa vill, al
historien och grekiskan, blefve, som hvar och en
lätt kan finna, föreningen allt ifrån början så in-
tim som möjligt. Detta argument förfaller derföre
af sig sjelft.
Slutligen uppgaf man äfven såsom skäl att det
skulle blifva svårt att för det gemensamma lärover-
ket finna en tjenlig rektor, ett föregifvande som nä-
stan innebär en förolämpning mot de närvarande
rektorerne, så väl vid gymnasiet som skolan, af hvil-
ka, såsom allom bekant är, den ena hr lektor Björ-
ling under flera års tid på ett utmärkt sätt i denna
egenskap förestått Hillska skolan å Barnängen, hvil-
ken omfattade lärjungar af alla åldrar, och den an-
dre, hr rektor Westerlund, utom sin funktion såsom
rektor vid härvarande högre lärdomsskola, tillika är
styresman för den privata läroanstalt vi ofvanföre
omtalat.
Dessutom förekomma i motiveringen yttranden,
hvilka vi icke ansett oss med skäl kunna föra dit,
alldenstund de gifva åt majoritetens handlingssätt en
karakter, som man väl kunde kalla olaglig. De
angå nemligen icke föreningens uppskjutande, utan
dess olämplighet och skadlighet, under hvilka för-
hållanden som helst, och framskjuta dessa, de mo-
tiverandes helt och hållet subjektiva åsigter, såsom
skäl för deras vägran alt befordra regeringens
påbud till verkställighet.
Det är visserligen en stor sanning att den en-
skilda menniskan, i sin blotta egenskap af sådan,
icke har någon dyrbarare och heligare egendom än
friheten i tanke och handling, och att det således
är hvarje mans obestridliga rättighet att på hvarje
lofligt sätt verka för de ändamål hvilka synas ho-
nom rigtiga och förnuftsgiltiga, samt motverka dem
hvilka han icke kan gilla. Men tjenstemannens rätt,
ehuru i grunden enahanda, blifver dock genom hans
ställning till sin lagliga öfverhet, af hvilken han har
sig denna egenskap förlänad, i någon mån modifie:
rad. Då nemligen en tjensteman af den lagliga auk-
toritet, under hvilken han lyder, ålägges att till verk-
ställighet befordra ett påbud, som står i strid med
hans egen öfvertygelse, har han, så vidt vi förstå,
ej mera än 9:ne vägar att följa: antingen måste han
handla legalt, d. v. s. ställa sig den gifna befallnin-
gen till efterrättelse, och två sina händer, i afseen-
de på de förmenade skadliga följderne, eller, om hans
samvete dermed ej är tillfrids — draga sig tillbaka
från sin tjenst, för att icke nödgas handla emot sin
öfvertygelse. Att deremot begagna den sig af den
lagliga auktoriteten förlänade embetsmannamyndig-
heten, för att motverka ett från samma auktoritet un-
der lagliga former utgånget påbud, på grund deraf
man sjelf anser detsamma för skadligt och olämpligt,
är ett förfarande lika orimligt som ledande till upp-
lösning af all lagbunden ordning.
Sådane äro nu motiverne för majoritetens i colleg.
gymn. vägran att förena sig med skolans lärareper-
sonal om läroverkets reorganisation. Vi anse öfver-
flödigt att öfver dem ingå i några vidare resonne-
manger, då allmänheten af det nu anförda säkerli-
gen är I! siånd att sjelf bedömma deras värde, och
fortgå derföre till framläggande af de fakta som ännu
återstå.
Då colleg. schol, så väl af colleg. gymn. protokoll
för den 28 Aug. som af konsist. protocoll för den 31
s. m. funnit att dess ofvan anförda förklaring af d.
45 Aug. icke gjort till fyllest för 3:ne aflektorerne,
och colleg. dessutom hade skäl till samma förmodan
om gymnasi-adj., hvilket ock seder sera bekräf-
tat sig, beslöt colleg. schol. den 19 Sept. att gifva
denna förklaring vidare utsträckning och till-
kännagaf aw skolans lärare vore beredvilliga i
dessa lärares ämnen åtaga sig så vidsträckt un-
dervisningsskyldighet som helst, för att befordra
Läroverkets enhet, och för den händelse desse
gymnasiilärare på intet vilkor kunde förmås att
deltaga i föreningen, ville skolans lärare så för-
dela läroämnen och uwndervisningsskyldighet, att
de fyra gymnasiilärarne måtte från all tjenst-
göring vid ået förenade läroverket kunna befrias.
Härå svarade konsist. den 20 Sept., att denna colleg.
schol. skrifvelse icke för närvarande kunde till
någon åtgärd föranleda, alldenstund konsist. icke
ansåg sig kuna fatta något nytt beslut i frågan förr
än det förra beslutet blifvit antingen af högre auk-
toritet undanröjdt, eller ock laga kraft vunnet.
Om man ock icke kan invända något mot form-
enligheten af detta konsist. svar, utvisar det likväl,
då colleg. schol. i medgifvanden och åtaganden gått
så långt det varit möjligt, att de skäl pluraliteten
bland gymnasiilärarne åberopat för sin vägran att
deltaga i ett allmänt sammanträde icke voro annat
än tomma undflykter, och att man ville undvika ett
sådant, emedan man visste sig der skola blifva
öfverbevisad och öfverröstad. Slutligen har colleg.
schol. under den 26 sistl. Sept. anhållit att icke nå-
gra lärjungar skulle från skolan till gymnasium upp-
flyttas förr än konsist. beslut i frågan om lärover-
kets enhet vunnit laga kraft, men erhöll härå icke
ens något svar. Som terminens öppnande nu var
nära för handen, återstod för ögonblicket intet an-
nat att göra, än att i underdånighet ingå till Kongl.
Maj:t med klagomål öfver konsist. förfarande, (hvilka
ock blifvit af colleg. schol. ingifna) öfverlemha lös-
ningen af frågan om skolans och gymnasii enhet åt
framtiden, samt skrida till verkställighet af hvad som
kunde verkställas, d. v. s. skolans reorganisation, för-
medelst det slutna klassystemets upphäfvande och de
båda bildningsliniernas sammanslående.
Med mycken svårighet Jyckades man få ett för
ändamålet tjenligt rum. Gymnasii stora lärosal blef
härtill föreslagen, alldenstund densamma i många år
aldrig begagnats annorlunda än såsom sångrum åt
djeknarne, och vid de tillfällen då någon särskildt
konsistoriell pomp skulle utvecklas, såsom vid rek
torsombyten, lektorers inaugurering och slikt, hvilka
ändamål ansågos vara mycket underordnade i jem-
förelse med det ifrågavarande. Rummet behöfde e-
mellertid undergå någon förändring i inrednin-
gen, samt förses med eldstäder, och då detta ar-
bete skulle börjas, började äfven åtskilliga bland
Consistoriales betänksamt runka på sina hufvuden
och förmena att, oaktadt det länge varit obegagnadt,
det möjligen ändock kunde komma att behöfvas för
gymnasii räkning, och att det således vore oförsig-
tigt att släppa utaf detsamma. Man gaf likväl med
sig och rummet erhölls, hvarvid dock i sista stun-
den det förbehåll gjordes att man skulle ega rätt att
taga det tillbaka, ifall det blefve af nöden för gym-
nasii enskilda räkning.
Skolan reorganiserades nu efter den nya planen
och kom på detta sätt att bestå af 6 klasser, a!
hvilka 2:ne äro slutna eller fasta och 4 öppna eller
rörliga. Hvarje klass består för närvarande i all-
mänhet af ett par lexlag. Flyttningen klasserne och
lexlagen emellan är, hvad vi skulle vilja kalla fri
ämnesflyltning, d. v. s. lärjungarne ega frihet i
hvarje ämne fortgå i mån af flit och förmåga. Dock
har man för afsigt att för framtiden söka, så vidt
möjligt är, sammanhålla de lexlag, hvilka i närva-
rande stund bildat sig, för att dymedelst undviks
ett alltför vidsträckt begagnande af monitörsystemet
Erfarenheten har visat, att mängden af lärjungar äre
till sina anlag jemngoda, några äro under medelmåt:
tan, färre deremot de som förete någon större öf
verlägsenhet. Det rätta torde således vara att sam
manhålla så många utan skada ske kan, låta de öf
verlägsna fortgå I mån al gjorda framsteg, samt in.
Passa dem som till följe af bristande flit eller för.