en af Ludvig Filips hemliga agenter skullej4
bafva !åtit sig belönas med 14:årigt fängelse-l:
straff.
Den 1; och 12 Oktober fortsattes ransakniogen .
angående Huber. På dennes fråga förklarade vitt-.
net Monnier sistnämnde dag, att han icke visstel,
hvad 3an skulle tro, om Huber varit en agent åt
Ludvig Filip eller ej; men att dock hans yttranden
i Bourgcces icke gjorde detta troligt. Moulins berät-
j
tade, a:t Monnier sagt för honom, att han ville be- ;
tjena sig af Hubers bref för att rättfärdiga Caussi-
diå c, hvilken icke kunnat inlåta sig i sammansvärj-:
ning c:c! en spion. Monnier anmärkte, att han al-!
drig g Caussidiere del af dessa bref. Hvad Hu-
ber beträffade, så kunde han icke säga, om han va-
rit spion åt Ludvig Filip eller ej.
73 Okt. började rättegången angående atten-
tatet 13 Juni. En mängd folk hade skockat
sig. anklagade, trettio till antalet, infördes om-!
kring kan 44, och togo plats å dem anvisade
bänka Vid deras sida stodo en mängd gensdarmer
af det rörliga gensdarmeriet. De anklagades an-
komst försrsakade ett lifligt intryck. En stor mängd
åhörare helsade bekant på flera af dem. Flera frun-
timmer på en läktare, slägtingar till de anklagade
gjorde likaledes vänskapliga åtbörder. På försvars-
bänken sis man folkrepresentanten Baune. Den hö-
ga doc tolens och juryns ledamöter inträdde kloc-
kan 7. il 42.
De :irvarande anklagade uppropades och voro:
På första bänken sittande: Chipron, försvarad af
Armand: Andre, af Paul Varin, från Caen; Dufe-
lix, af Bac; Lebon, af Wuillaumes, från Nancy;
Baune. 2 Madicr de Montjau; Ianglois, af Aug.
Riviere : Paya, af Detours; Bureau, af M. Bain.
På 2 hinken: Commissaire, försvarad af Gom-
bier, rjresentant; Suchet, af Thouret; Maigne, af
Ducoux Lspeyrigre; Fargin-Fayolle, af Bac; Pilhes,
af Jules Favre; Daniel Lamaziere, af Michel (de
Bourges ; Boch, af Chauffour, representant.
På 30 bänken: Wauthier; Devill, försvarad af
Malaperi. från Paris; Gambon, af Payen, från Ver-
sailles; Louriou, af Haussmann, från Versailles;
Guinard. af Jules Favre; Achintre, af Rivigre; De-
lahaye. Rulerre, från Paris: Merliot, af Laissac.
På 40 bänken: Maube, försvarad af Gurcteur fr.
Orleans: Frabouley, af Coraly; Vernon, af Cullerre;
Angelot. af Laissac; Lemaitre, af Henri Celliez; Fo-
restier, af Desmarets; Schmitz, af Cremieux.
Presidenten Beranger (de la Dröme) frågade, om
de anklagade hade någon invändning att göra. Den
anklagade Gambon protesterade å egna och sina
kamraters vägnar mot domstolens behörighet, yttrande:
II dessa bänkar af en makt, som, efter
förlorat hvarje laglig sanktion, söker att
ersätta ia brist genom styrkans missbruk, äro vi
skyldiga folkets suveränitet och vår personliga vär-
dighet att före målets handläggning afgifva följande
förklaring :
Konstitutionen har blifvit bruten.
Hvarje makt, som våldför en grundlag, förlorar
sin rätt.
Den biifver då endast godtycklig och usurpato-
risk.
Sammankallandet af den höga domstolen har rät-
teligen icke kunnat hvarken proponeras af styrelsen
eller genom omröstning beslutas af den lagstiftande
församlingen.
I rätivisans namn har den här närvarande dom-
stolen för oss icke någon konstitutionell existens; de
handlingar som komma att utgå från densamma,
hurudan2 de än må blifva och hvilken loyaut än
presider rför, hafva i våra ögon ingen annan
grund än svek och orättvisa.
Sedan detta blifvit sagdt för att konstatera hvad
rätt är, förbehälle vi för dem bland oss som anse
det nödig!. rättighet att tala för landet som hör oss,
på det att vi må kunna upplysa den allmänna opi-
nionen och för andra gången framdraga inför denne
suveräne :omare den stora stridsfråga, som väcktes
i Juni och ännu icke blifvit uttömd.
Madier de Montjau bestred högjuryns, kom-
petens, emedan den var sammansatt af generalråds-
ledamöter. hvilka blifvit valde år 1848, tre måna-
der före konstitutionens offentliggörande och således
i enlighet med 4838 års lag. Talaren frågade der-
före juryn, om den sjelf ansåg sig konstituerad för
att fälla dom öfver ifrågavarande attentat. Han in-
sinuerade ock att den blifvit sammankallad af re-
geringen.
Baroche, Generalprokuratorn söker visa att de
anklagade hade de bästa garantier i den höga dom-
stolen, hvilken icke enligt Montjaus antydan bhfvit
sammankallad af den verkställande, utan af den lag-
stiftande makten. Baroche slutar med att yrka på
förkastande af de slutsatser, till hvilka Madier de
Montjau kommit.
Michel (de Bourges) talade äfven mot domstolens
kompetens; folket skulle dömas af sig sjelf, yttrade han,
d. v. s. af en nationell jury, en jury som ärligt re-
presenterade folkets vilja. Han slutade sitt tal med
följande ord:
Folkets öde är sällsamt! Det blifver alltid dömdt
och dömer aldrig sjelf. Dock jag misstager mig:
folket dömer ibland, men det fördömer ingen, ty det
är ädelmodigt.
Detta tal väckte stort bifall. Då någon af åhö-
rarne ropade bravo! påminte presidenten att hvarje
dylik manifestation var förbjuden.
Domstolen beslöt derefter att öfverlägga om Mont-
jaus invändning och drog sig tillbaka i denna afsigt.
Sessionen suspenderades sålunda, från kl. half 2 till
half 3, då domstolens ledamöter återtogo sina plat-
ser och förkunnade ett omsorgsfullt motiveradt ut-
slag, hvarigenom ofvannämnde invändning afvisades.
Ordföranden befallde derefter att salen skulle ut-
rymmas, emedan jury skulle utlottas. Målets egent-
liga handläggning blef således ånyo uppskjuten från
kl. 77, på 3 till kl. half 4. Sedan de anklagade då
åter blifvit införda, yttrade ordföranden till dem:
Anklagade, jag får nu begära upplysning om edra
namn, befattningar och vistelseorter för att kunna
konstatera eder identitet.
De anklagade svara den ene efter den andre iden
ordning de sitta. De flesta upprepade helt enkelt
sina namn. Andra tillade äfven några anmärknin-
gar. Flere svarade endast för att få tillkännagifva,
att de icke ämnade deltaga i debatterna.
Derefter upproped:s vittnena. Juryn aflade sin
ee