——Srrr
den tydliga afsigten att prångla honom på dig.
Jo, det är sannerligen en friare som är oemot-
stindlig, skrattade hon. Jag har verkligen
för god tanka om din smak och ditt omdöme,
att frukta något af bonorm.
Jag tackar dig! sade Cecilia leende.
Men, ser duv, återtog den lifvade unga frun,
du har ett så känsligt sinne, en engels hjerta.
Och jag finner, att tant ständigt framställer sin
son i en dager, som skall väcka ditt intresse
och deltagande. Hon vill gifva honom ett sken
af lärd. Ack, du milde Gud! skrattade hon,
kastande sig tillbaka i soffan; vet du hvad
han studerade i morse? Jo: handbok i husme-
dicinen, och det tror jag helt visst är den enda
bok han läst.
Ja sån, svarade Cecilia med en likgiltighet,
som förtretade talarinnan.
Du bör tro mig, min lilla Cecilia, sade
hon lifligt; ty jag känner honom, Gud nås,
ganska väl Det är det komplettaste få som
Gud skapat, och dertill en sjuk och eländig
stackare. Jag tycker det är verkligt oför-
skämdt att vilja narra en ädel och älskvärd
qvinna till giftermål med ett sådant kräk.
vÅh, om hon tillåter något sådant, så
tycker jag att hon ej är att beklaga, om hon
får ett fä, efter ditt uttryck, ty då är hon
troligen ett fä sjell.
Gud hvad du är förståndig! utropade den
överraskade frun, låt mig kyssa din sköna
panna, du tänker alldeles som jag anade, och
det besparar mig att säga något om baronerna
Ruterbaum, hvilka planer äro alldeles desamma
som tant Amalias. Baron Thure är likväl en
ganska vacker karl, och kärleken, min dyra Ce-
cilia, den besegrar alltid förståndet. Du bör
likväl veta att jag känner denna unga man.
Han är helt och hållet utbrunnen och utlefvad.
En egenkär usling nedsänkt i skulder och be-
traktande i dig endast dina pengar, är han
långt ifrån att känna verklig kärlek för dig.
Han skulle, som man, endast bedraga dig cch
lemna dig ensam med din smärta sedan han
ruinerat dig, bånskrattande åt dina qval