-lär traktaten sänd till Hans Kongl. Maj:t. — Eljest
tihar jag skrifvit till Bassewitz, att han skulle styrka
grefve Meyerfelt att göra dugtigt motstånd, då all
kunde bli godt.
Fehman: Jag begär svar på saken.n
Görtz: Jag påminner mig ej mera. Om hvad
tlgrefve Meyerfelt angår, så vet jag intet deraf.
- Fehman: Om kongl. kommissionen pröfvar nö-
) Idigt, att sjelfva handlingarna till baron Görtz öf-
vertygande i detta mål framvisas, vill jag göra min
flit att anskaffa dem, ehuru jag förmodar, att de re-
dan uppläsna skrifterna lära göra tillfyllest, att be-
visa hans elaka afsigt mot Sverige.
Görtz: Jag har varit hertigens af Holstein mi-
nister, och när så fordrats, har jag sett Holsteinska
eIhusets fördel till godo. Men då jag kom hit öfver
-Itill Sverige och Hans Kongl. Maj:t ville bruka mig
-!i sin tjenst, har jag uti allt mitt förebringande och
, min fattade plan haft fyra grundsatser, nemligen:
I1:o att sätta konungen och riket på den fot, att de
Iskulle bli mäktigare, än de någonsin varit. 2:0o Som
jag väl visste och märkte, att Hans Kongl. Maj:t
tlaldrig skulle ingå någon fred, med vilkor att dervid
förlora något af sina landskaper, och fienden ej eller
Isluta fred, utan att få behålla något af sina eröfrin-
gar; har jag alltid syftat derhän, att konungen måtte
Ifå vederlag på andra ställen, emot det han förlora-
de, eller också vara säker om sina besittningars
återbekommande genom hypothek. 3:0 Att efter slu-
J:ad fred vända mynttecknen till silfvermynt och go-
Ida penningar. Och 4:o att vid min förvaltning ej
Ise på någon vinst, utan efterkomma hvad Hans
I Kongl. Maj:t mig anbefallt och förtrott, samt vara
nöjd med hvad Hans Maj:t mig i nåder tillagt; vil-
ljandes jag ge en lem af min kropp för hvar styfver,
Isom jag olofligen tagit. För öfrigt har jag aldrig,
Isedan jag kommit i Hans Kongl. Maj:ts tjenst, inlå-
Itit mig med någon makt om konungens lif e!ler död,
lej eller talt med någon undersåte derom. Men hvad
mina afsigter beträffar; böra de dömmas efter mina
Igrundsatser och planer; men ingalunda efter verkan
Joch utgången, för hvilka en minister icke kan svara.
Fehman: Jag lemnar baron Görtzs planer och
lgrundsatser i sitt värde; men hvad som rimligen
kunnat deraf härflyta ligger för ögonen: nemligen
rikets förderf och undergång.
Ribbing Hade högstsal. k nungen gifvit baron
rättighet, att verkställa sina egna förslag ?
Görtz: Jag har aldrig gjort någonting utan ko-
nungens befallning, eller åtminstone icke utan att
ha samtalsvis derom inhemtat högstsal. Mans Maj:ts
tankar. Det var högstdensamme sjelf som begärte
mig att bruka i sin tjenst af hertigen administra-
torn, af hvilken sednare jag hade kreditif till Hans
Moaj:t.n
Fellman: Jag är i tillfälle visa hvad medel ba-
ron Görtz brukat, för att vinna Hans Maj:ts sinne,
nemligen: att han sökt utsläcka allt förtroende och
kärlek, som bör vara emellan en konung och dess
undersåter, och till den ändan svärtat dem hos Hans
Maj:t. Detta utgör den andra anklagelsepunkten,
som bevisas med det förslag baron Görtz låtit för-
fatta om mynttecknen och obligationerna, hvaruti
ban straxt anger undersåtarne, att de af illvilja och
uppstudsighet icke vilja gå konungen med något för-
skott till handa, utan hellre låta 30, 40 till 50,000
riksdaler ligga onyttiga i deras kassa, än med nå-
gon del deraf hjelpa sin konung och fädernesland;
föregifvande baron Görtz, att undersåtarne om mynt-
tecknen hade den tankan, som skulle derigenom
deras lösa och fasta egendom spelas främmande i
händer.,
Görtz hånler försmädligt.
Fehman (ifrigt:) Skratta ni, baron Görtz! medan
svenskarne gråta i sina hjertan öfver ert förderfliga
väsendeb
- Görtz: De reda penningarne voro borta och in-
gen kredit i landet: således fanns ingen annan ut-
väg, isynnerhet derest kriget skulle fortsättas, än att
slå mynttecken, hvarom för öfrigt högstsal. konun-
gen redan fattat beslut i Turkiet. Och som Hans
Maj:t sålunda ändtligen velat, att mynttecken skulle
komma i gång, hade jag uppsatt mina tankar der-
om, hvilka också blifvit uppläsna i senaten.n
Fehman: I tvänne sina bref till högstsal. ko-
nungen, har baron Görtz anfört: att landshöfdin-
garne äro tröga, och om de ändtligen något göra.
som befalles, sker sådant af den grundsats, att allt
skall ändå gå i grund. Vidare: att i länen går
illa till, hvarföre hemställes, att medhjelpare skulle
antagas, dem baron sjelf ville föreslå, fast få skick-
liga voro i riket till finnandes, och de som skulle
vara, påstod han vara intagne af vidriga meningar
och illa viljande; åstundande baron Görtr sådane
medbjelpare, som intet begrunda, utan göra hvad
som befalles. Ytterligare: att ingen fosterländsk
ifver vore att vänta hos de svenska köpmännen,
putan att de, af egennytta och förakt för myntteck-
nen, hellre vilja hafva sitt jern stående i vågen, än
sälja det för mynttecken. På grund häraf tillstyrkte
pbaron Hans högsts. Maj:t, att göra sig mästare af
allt godt mynt i landet ooh alla redbarheter; samt
uppgaf, att det nya styckgjuteriet kommit att stud-
sa, genom deras illvillja, som det icke vilja hafva.
Görtz: Af borgmästarne i Carlshamn och Carls-
krona har jag hört hvad i detta bref förmäles om
värfningar och inskrifningar.
Fehman: Har baron icke gjort sig derom när-
mare underrättad, innan han berättade det för Hans
Kongl. Maj:t ?
Görtz (böjer axlarna:) Relata refero.
Fehman: Huru oförsvarligt har icke baron Görtz
handlat, då han lupit med sådana saker för Hans
Kongl. Maj:t, utan att vara nog säker derom!
Görtz: I afseende på det, som i brefvet förmä-
les om Carolinerna, har jag ofta sagt Hans Maj:t,
att deras utförande ej kunde förekommas; oeh hvad
kammarrådet Lagermark beträffar, bar jag ej skrif-
vit något till dess förtal, utan blott yttrat, att ban
ej bar riktigt begrepp om sakerna.
Ribbing med (klubbslag:) Klockän har slagit XII.
Kongl. kommissionen åtskiljes nu, för att åter sam-
manträda på eftermiddagen.s — — —
Vilkoret för allmänhetens bevågenhet mot
detta arbete ligger, såsom hvar och en finner,
till en stor del deruti, att häftena oafbrutet
och utan alltför långa mellanskof måtte ut-
komma, så att intresset för det redan berät-
tade icke förslappas; och att en sådan oafbru-
ten utgilning äfven i verkligheten blir af, hafva
vi ingen anledning att betvifla.
Teknologiska Institutets verksamhet
och tillstånd år 1848—1849.
Härom har institutets styrelse nyligen af-
gifvit följande berättelse till Kongl. Maj:t:
S. A. K.!