-lär traktaten sänd till Hans Kongl. Maj:t. — Eljest tihar jag skrifvit till Bassewitz, att han skulle styrka grefve Meyerfelt att göra dugtigt motstånd, då all kunde bli godt. Fehman: Jag begär svar på saken.n Görtz: Jag påminner mig ej mera. Om hvad tlgrefve Meyerfelt angår, så vet jag intet deraf. Fehman: Om kongl. kommissionen pröfvar nö) Idigt, att sjelfva handlingarna till baron Görtz öfvertygande i detta mål framvisas, vill jag göra min flit att anskaffa dem, ehuru jag förmodar, att de redan uppläsna skrifterna lära göra tillfyllest, att bevisa hans elaka afsigt mot Sverige. Görtz: Jag har varit hertigens af Holstein minister, och när så fordrats, har jag sett Holsteinska eIhusets fördel till godo. Men då jag kom hit öfver -Itill Sverige och Hans Kongl. Maj:t ville bruka mig -!i sin tjenst, har jag uti allt mitt förebringande och , min fattade plan haft fyra grundsatser, nemligen: I1:o att sätta konungen och riket på den fot, att de Iskulle bli mäktigare, än de någonsin varit. 2:0o Som jag väl visste och märkte, att Hans Kongl. Maj:t tlaldrig skulle ingå någon fred, med vilkor att dervid förlora något af sina landskaper, och fienden ej eller Isluta fred, utan att få behålla något af sina eröfringar; har jag alltid syftat derhän, att konungen måtte Ifå vederlag på andra ställen, emot det han förlorade, eller också vara säker om sina besittningars återbekommande genom hypothek. 3:0 Att efter sluJ:ad fred vända mynttecknen till silfvermynt och goIda penningar. Och 4:o att vid min förvaltning ej Ise på någon vinst, utan efterkomma hvad Hans I Kongl. Maj:t mig anbefallt och förtrott, samt vara nöjd med hvad Hans Maj:t mig i nåder tillagt; villjandes jag ge en lem af min kropp för hvar styfver, Isom jag olofligen tagit. För öfrigt har jag aldrig, Isedan jag kommit i Hans Kongl. Maj:ts tjenst, inlåItit mig med någon makt om konungens lif e!ler död, lej eller talt med någon undersåte derom. Men hvad mina afsigter beträffar; böra de dömmas efter mina Igrundsatser och planer; men ingalunda efter verkan Joch utgången, för hvilka en minister icke kan svara. Fehman: Jag lemnar baron Görtzs planer och lgrundsatser i sitt värde; men hvad som rimligen kunnat deraf härflyta ligger för ögonen: nemligen rikets förderf och undergång. Ribbing Hade högstsal. k nungen gifvit baron rättighet, att verkställa sina egna förslag ? Görtz: Jag har aldrig gjort någonting utan konungens befallning, eller åtminstone icke utan att ha samtalsvis derom inhemtat högstsal. Mans Maj:ts tankar. Det var högstdensamme sjelf som begärte mig att bruka i sin tjenst af hertigen administratorn, af hvilken sednare jag hade kreditif till Hans Moaj:t.n Fellman: Jag är i tillfälle visa hvad medel baron Görtz brukat, för att vinna Hans Maj:ts sinne, nemligen: att han sökt utsläcka allt förtroende och kärlek, som bör vara emellan en konung och dess undersåter, och till den ändan svärtat dem hos Hans Maj:t. Detta utgör den andra anklagelsepunkten, som bevisas med det förslag baron Görtz låtit författa om mynttecknen och obligationerna, hvaruti ban straxt anger undersåtarne, att de af illvilja och uppstudsighet icke vilja gå konungen med något förskott till handa, utan hellre låta 30, 40 till 50,000 riksdaler ligga onyttiga i deras kassa, än med någon del deraf hjelpa sin konung och fädernesland; föregifvande baron Görtz, att undersåtarne om mynttecknen hade den tankan, som skulle derigenom deras lösa och fasta egendom spelas främmande i händer., Görtz hånler försmädligt. Fehman (ifrigt:) Skratta ni, baron Görtz! medan svenskarne gråta i sina hjertan öfver ert förderfliga väsendeb Görtz: De reda penningarne voro borta och ingen kredit i landet: således fanns ingen annan utväg, isynnerhet derest kriget skulle fortsättas, än att slå mynttecken, hvarom för öfrigt högstsal. konungen redan fattat beslut i Turkiet. Och som Hans Maj:t sålunda ändtligen velat, att mynttecken skulle komma i gång, hade jag uppsatt mina tankar derom, hvilka också blifvit uppläsna i senaten.n Fehman: I tvänne sina bref till högstsal. konungen, har baron Görtz anfört: att landshöfdingarne äro tröga, och om de ändtligen något göra. som befalles, sker sådant af den grundsats, att allt skall ändå gå i grund. Vidare: att i länen går illa till, hvarföre hemställes, att medhjelpare skulle antagas, dem baron sjelf ville föreslå, fast få skickliga voro i riket till finnandes, och de som skulle vara, påstod han vara intagne af vidriga meningar och illa viljande; åstundande baron Görtr sådane medbjelpare, som intet begrunda, utan göra hvad som befalles. Ytterligare: att ingen fosterländsk ifver vore att vänta hos de svenska köpmännen, putan att de, af egennytta och förakt för mynttecknen, hellre vilja hafva sitt jern stående i vågen, än sälja det för mynttecken. På grund häraf tillstyrkte pbaron Hans högsts. Maj:t, att göra sig mästare af allt godt mynt i landet ooh alla redbarheter; samt uppgaf, att det nya styckgjuteriet kommit att studsa, genom deras illvillja, som det icke vilja hafva. Görtz: Af borgmästarne i Carlshamn och Carlskrona har jag hört hvad i detta bref förmäles om värfningar och inskrifningar. Fehman: Har baron icke gjort sig derom närmare underrättad, innan han berättade det för Hans Kongl. Maj:t ? Görtz (böjer axlarna:) Relata refero. Fehman: Huru oförsvarligt har icke baron Görtz handlat, då han lupit med sådana saker för Hans Kongl. Maj:t, utan att vara nog säker derom! Görtz: I afseende på det, som i brefvet förmäles om Carolinerna, har jag ofta sagt Hans Maj:t, att deras utförande ej kunde förekommas; oeh hvad kammarrådet Lagermark beträffar, bar jag ej skrifvit något till dess förtal, utan blott yttrat, att ban ej bar riktigt begrepp om sakerna. Ribbing med (klubbslag:) Klockän har slagit XII. Kongl. kommissionen åtskiljes nu, för att åter sammanträda på eftermiddagen.s — — — Vilkoret för allmänhetens bevågenhet mot detta arbete ligger, såsom hvar och en finner, till en stor del deruti, att häftena oafbrutet och utan alltför långa mellanskof måtte utkomma, så att intresset för det redan berättade icke förslappas; och att en sådan oafbruten utgilning äfven i verkligheten blir af, hafva vi ingen anledning att betvifla. Teknologiska Institutets verksamhet och tillstånd år 1848—1849. Härom har institutets styrelse nyligen afgifvit följande berättelse till Kongl. Maj:t: S. A. K.!