Article Image
gens redan nog ringa förtroende för sina un dersåtare (han skulle nemligen hafva förtal dem dels i allmänhet, dels i synnerhet kolle. gierna, öfverståthållaren; landshöfdingar, magistrater, enskilda embetsmän och de handlande); 3:o att baron Görtz gifvit och utför! riksförderfliga förslag, såsom: ständernas obligationer och mynttecknen; karolinernas och plåtarnes aflysning; pantgodsens indragning bageriers inrättande i Stockholm på så sätt att all spanmål skulle tagas i en gemensam kassa och brödet sedermera utportioneras åt invånarne; sjette penningens afgift af all redbar egendom, m. m. m.; 4:0 att baron Görtz styrkt konungen till krigets fortsättande, äggat hans ärelystnad och lofvat så inrätta fredsverket med Ryssland, att konungen skulle kunna när som helst börja ett nytt krig, m. m. Sedan vi, med några förkortningar, anfört (från sid. 70) dessa contenta af anklagelsen, skola vi tillåta oss gifva läsaren ett prof på förf:s framställningssätt af sjelfva förhöret, genom ett utdrag: Baron Görtz inställdes första gången inför kommissionen den 46 Januari. Hans hållning var frimodig och öfverlägsen; hans framställningar rediga och fintliga; hans själsnärvaro alltid till hands; hans sinnesköld, studerad och konstlad, urartade mellanåt till trots och hån. Han tappade under ransakningen lika litet hufvudet, som sin personliga värdighet. Kommissionens sammanträdessal. Ledamöterne sitta kring ett långt bord, öfverhöljdt med rödt kläde. Vid öfversta ändan har baron Ribbing som ordförande sin plats i en ländstol. Till höger om honom står åklagaren lagman Fehman. Sekreteraren Iserhjelm, sittande vid ett litet bord, förer protokollet. Baron Görtz införes med vakt och ställes på ordförandens venstra sida. Med förnämt småleende helsar Görtz kommissionen. Denna betraktar honom allvarsamt och genomträngande, utan återhelsning. Ribbing: Hennes Kongl. Maj:t vår allernådigsta Drottning har behagat förordna denna kommission att undersöka och dömma om ert förderlliga förhållande, Baron Görtz! och om edre förgripelser mot Sveriges rike.n Görtz: cJag hade förmodat, det jag varit uppkallad för att ge köngl. kommissionen upplysning och underrättelse om högstsal. Hans Kongl. Maj:ts mig meddelade befallningar i ett och annat mål, hvaruti jag gerna velat göra kongl. kommissionen till nöjes, hvarföre också min inställelse här varit mig mycket angenäm. Men som jag nu med förvåning förnimmer, att den har afseende på min egen person och att åklagaren ärnar tilltala mig för den goda vilja, jag hittills visat under min förvaltning och vid verkställandet af Frans Maj:ts mig gifna befallningar; så nödgas jag förbehålla mig alla rättegångsförmåner, af hvad namn de vara må. Der jemte yrkar jag, att få taga mig ett rättegångsbiträde, helst jag icke är svenska språket nog mäktig, eller tillräckligen kännare af rättegångsordningen och saken dessutom är vidlyftig ). Fehman: Om saken vore af beskaffenhet att utföras skriftligen, kunde lätt nog vidlyftigt ådagaläggas hvad skada baron Görtz tillfogat riket genom sina förderfliga förslag, råd och förvaltning; men som fråga blott är om enkla fakta, och detta dessutom är en brottmålsransakning, som ej tål någon vidlyftighet; så vill jag inför kongl. kommissionen mundtligen drifva min talan, samt med klara skäl och handlingar bevisa faktum; öfverlemnande åt Baron Görtz, att, med bibehållande af sina rättigheter till försvar, endast mundtligen sig deröfver förklara, samt åt kongl. kommissionen att pröfva, om icke baron Görtz i allt dess väsende och förda förvaltning, ädagalagt en högst skadlig afsigt mot riket och undersåtarne, och gjort allt hvad han någonsin kunnat att i grund förstöra dem. Ribbing (till Görtz:) I en undersökning, som består af rena fakta, och endast derpå grundar sig, behöfvas inga skriftvexlingar; och ni har allenast att utlåta er, huruvida de handlingar, som åklagaren kommer att framvisa, äro riktiga, eller icke, samt att anmäla hvad ni emot dem kan ha att invända. Första anklagelsepunkten uppläses. Fehman: En gång för alla får jag anmärka, att j ag alldeles icke ärnar vidröra eller på något sätt häruti inblanda hertigens af Holstein angelägenheter, eller påstå något straff för hvad baron Görtz kan ha gjort såsom holsteinsk minister: utan vill härmed allenast visa, huru han redan den tiden varit sinnad mot Sverige. Görtz: Detta har så länge sedan förelupit och är så vidlyftigt, att jag ej kan deraf påminna mig rätta sammanhanget förr, än jag får se mina skrifter. Dessutom har denna sak redan tillförene varit här undersökt i en af högstsal. Hans Maj:t förordnad kommission.n Fehman (uppvisande baron Görtrs föreskrifter till holsteinska sändebudet hos ryska hofvet v. BasseWwitz, jemte tillägg: tvänne Görtzs bref till BasseWitz och ett till legationssekreteraren Widin: Görtz förslag till förbund mellan czaren och holsteinska huset: danska konungens skyddsbref för Görtz: samt ett aftal, slutadt mellan Görtz och Menzikow:) Hafva icke dessa skrifter kommit från baron Görtzs hand ? Görtz (kallt:) Det der är endast afskrifter. Fehman: Fastän dessa handlingar ej äro sjelfva hufvudskrifterna, hade de likväl blifvit företedda hos den förra kommissionen och riktiga befannna. Görtz (stolt:) Jag var minister hos en sjelfständig herre, nemligen hertigen af Holstein, och har i detta mål ingenting gjort, utan efter befallning af den minderåriga hertigens förmyndare, administratorn, samt med hans bifall. För öfrigt kan jag ej begripa hvilka slutsatser åklagaren deraf vill draga, helst man vid underhandlingar alltid måste rätta sig efter omständigheterna; och derföre ge en minister, än dessa, än andra befallningar, och göra mycket för syns skull, för att utleta det andra partiets rätta afsigt och syftemål. Jag hoppas att sjelfva faktnm, när saken kommer till utförande, skall tillräckligen ådagalägga min afsigt.n : Cronstedt (med bister uppsyn:) Sjelfva faktum är just svenska krigshärens tillfångatagande i Tönningen., Görtz: Om mig lemnas del af alla hithörande skrifter, åtar jag mig att visa, det så väl jag sjelf som holsteinska huset haft goda afsigter emot Sverige, hvarföre ock högstsal. konungen ansett för lappri och ogillat allt hvad Bassewitz förebragt; hvarÅA KÄLLA LA

23 oktober 1849, sida 3

Thumbnail