gens redan nog ringa förtroende för sina un
dersåtare (han skulle nemligen hafva förtal
dem dels i allmänhet, dels i synnerhet kolle.
gierna, öfverståthållaren; landshöfdingar, ma-
gistrater, enskilda embetsmän och de hand-
lande); 3:o att baron Görtz gifvit och utför!
riksförderfliga förslag, såsom: ständernas obli-
gationer och mynttecknen; karolinernas och
plåtarnes aflysning; pantgodsens indragning
bageriers inrättande i Stockholm på så sätt
att all spanmål skulle tagas i en gemensam
kassa och brödet sedermera utportioneras åt
invånarne; sjette penningens afgift af all red-
bar egendom, m. m. m.; 4:0 att baron Görtz
styrkt konungen till krigets fortsättande, äg-
gat hans ärelystnad och lofvat så inrätta freds-
verket med Ryssland, att konungen skulle
kunna när som helst börja ett nytt krig, m. m.
Sedan vi, med några förkortningar, anfört (från
sid. 70) dessa contenta af anklagelsen, skola vi
tillåta oss gifva läsaren ett prof på förf:s fram-
ställningssätt af sjelfva förhöret, genom ett ut-
drag:
Baron Görtz inställdes första gången inför kom-
missionen den 46 Januari. Hans hållning var fri-
modig och öfverlägsen; hans framställningar rediga
och fintliga; hans själsnärvaro alltid till hands; hans
sinnesköld, studerad och konstlad, urartade mellan-
åt till trots och hån. Han tappade under ransak-
ningen lika litet hufvudet, som sin personliga vär-
dighet.
Kommissionens sammanträdessal. Ledamöterne
sitta kring ett långt bord, öfverhöljdt med rödt kläde.
Vid öfversta ändan har baron Ribbing som ordfö-
rande sin plats i en ländstol. Till höger om honom
står åklagaren lagman Fehman. Sekreteraren Iser-
hjelm, sittande vid ett litet bord, förer protokollet.
Baron Görtz införes med vakt och ställes på ord-
förandens venstra sida. Med förnämt småleende
helsar Görtz kommissionen. Denna betraktar ho-
nom allvarsamt och genomträngande, utan återhels-
ning.
Ribbing: Hennes Kongl. Maj:t vår allernådigsta
Drottning har behagat förordna denna kommission
att undersöka och dömma om ert förderlliga förhål-
lande, Baron Görtz! och om edre förgripelser mot
Sveriges rike.n
Görtz: cJag hade förmodat, det jag varit upp-
kallad för att ge köngl. kommissionen upplysning
och underrättelse om högstsal. Hans Kongl. Maj:ts
mig meddelade befallningar i ett och annat mål,
hvaruti jag gerna velat göra kongl. kommissionen
till nöjes, hvarföre också min inställelse här varit
mig mycket angenäm. Men som jag nu med förvå-
ning förnimmer, att den har afseende på min egen
person och att åklagaren ärnar tilltala mig för den
goda vilja, jag hittills visat under min förvaltning
och vid verkställandet af Frans Maj:ts mig gifna be-
fallningar; så nödgas jag förbehålla mig alla rätte-
gångsförmåner, af hvad namn de vara må. Der
jemte yrkar jag, att få taga mig ett rättegångsbiträ-
de, helst jag icke är svenska språket nog mäktig,
eller tillräckligen kännare af rättegångsordningen och
saken dessutom är vidlyftig ).
Fehman: Om saken vore af beskaffenhet att
utföras skriftligen, kunde lätt nog vidlyftigt ådaga-
läggas hvad skada baron Görtz tillfogat riket genom
sina förderfliga förslag, råd och förvaltning; men som
fråga blott är om enkla fakta, och detta dessutom är
en brottmålsransakning, som ej tål någon vidlyftig-
het; så vill jag inför kongl. kommissionen mundtli-
gen drifva min talan, samt med klara skäl och hand-
lingar bevisa faktum; öfverlemnande åt Baron Görtz,
att, med bibehållande af sina rättigheter till försvar,
endast mundtligen sig deröfver förklara, samt åt
kongl. kommissionen att pröfva, om icke baron
Görtz i allt dess väsende och förda förvaltning, äda-
galagt en högst skadlig afsigt mot riket och under-
såtarne, och gjort allt hvad han någonsin kunnat att
i grund förstöra dem.
Ribbing (till Görtz:) I en undersökning, som be-
står af rena fakta, och endast derpå grundar sig,
behöfvas inga skriftvexlingar; och ni har allenast att
utlåta er, huruvida de handlingar, som åklagaren
kommer att framvisa, äro riktiga, eller icke, samt
att anmäla hvad ni emot dem kan ha att invända.
Första anklagelsepunkten uppläses.
Fehman: En gång för alla får jag anmärka, att
j ag alldeles icke ärnar vidröra eller på något sätt
häruti inblanda hertigens af Holstein angelägenhe-
ter, eller påstå något straff för hvad baron Görtz
kan ha gjort såsom holsteinsk minister: utan vill
härmed allenast visa, huru han redan den tiden va-
rit sinnad mot Sverige.
Görtz: Detta har så länge sedan förelupit och
är så vidlyftigt, att jag ej kan deraf påminna mig
rätta sammanhanget förr, än jag får se mina skrif-
ter. Dessutom har denna sak redan tillförene varit
här undersökt i en af högstsal. Hans Maj:t förord-
nad kommission.n
Fehman (uppvisande baron Görtrs föreskrifter till
holsteinska sändebudet hos ryska hofvet v. Basse-
Wwitz, jemte tillägg: tvänne Görtzs bref till Basse-
Witz och ett till legationssekreteraren Widin: Görtz
förslag till förbund mellan czaren och holsteinska
huset: danska konungens skyddsbref för Görtz:
samt ett aftal, slutadt mellan Görtz och Menzikow:)
Hafva icke dessa skrifter kommit från baron Görtzs
hand ?
Görtz (kallt:) Det der är endast afskrifter.
Fehman: Fastän dessa handlingar ej äro sjelf-
va hufvudskrifterna, hade de likväl blifvit företedda
hos den förra kommissionen och riktiga befannna.
Görtz (stolt:) Jag var minister hos en sjelfstän-
dig herre, nemligen hertigen af Holstein, och har i
detta mål ingenting gjort, utan efter befallning af
den minderåriga hertigens förmyndare, administra-
torn, samt med hans bifall. För öfrigt kan jag ej
begripa hvilka slutsatser åklagaren deraf vill draga,
helst man vid underhandlingar alltid måste rätta sig
efter omständigheterna; och derföre ge en minister,
än dessa, än andra befallningar, och göra mycket
för syns skull, för att utleta det andra partiets rätta
afsigt och syftemål. Jag hoppas att sjelfva faktnm,
när saken kommer till utförande, skall tillräckligen
ådagalägga min afsigt.n :
Cronstedt (med bister uppsyn:) Sjelfva faktum
är just svenska krigshärens tillfångatagande i Tön-
ningen.,
Görtz: Om mig lemnas del af alla hithörande
skrifter, åtar jag mig att visa, det så väl jag sjelf
som holsteinska huset haft goda afsigter emot Sve-
rige, hvarföre ock högstsal. konungen ansett för
lappri och ogillat allt hvad Bassewitz förebragt; hvar-
ÅA KÄLLA LA