har deraf låter förleda sig till att luxuriera
och öfverlasta. Hans kompositioner motsvara
ihans spel; de ega karakteristik och röja en
grundlig harmonisk och kontrapunktisk bild-
ning. Det mest utmärkande draget i hr Vo-
gels konstnärskap i afseende såväl på hans
komposition som hans spel, är den enkelhet,
klarhet och friskhet, den frånvaro af allt lär-
domsprål, som troligen desto mera bidragit att
popularisera hans talang, ju sällsyntare den
just hos orgelvirtuoser plägar vara.
Af hr Vogels egen komposition förekommo
ett effektfullt Allegro grandioso med basun-
ackon:pagnement, samt Graftoner, en musi-
kalisk målning med mycken fantasi och om-
vexling i bilderna. Skada att illusionen här
något stördes genom en försumlighet hos cal-
canten. Dessutom hörde man en förträfflig fuga
af Sebastian Bach (Asdur) ur Le clavecin bien
tempåre, samt en utmärkt intressant Trio för
2:e manualer och pedal, ur Mendelsohns orgel-
sonater.
Konsertgifvaren lät äfven höra sig på ett
här förut obekant instrument: Organoharmo-
nika, som tillhör samma slägte som Physhar-
monikan, Accordion m. m, men eger mera
styrka, omfång samt mångfald i klangfärgerna.
Det innehåller utom 8, äfven 2, 4 och 16 fots
stämmor, samt eger 2 manualer. Dess hulf-
vudförtjenst är den lätthet, hvarmed man derpå
kan utföra hastigare passager, staccatosatser,
manerer m. m., under det att den, i likhet
med orgeln, är mäktig af den uthållande sån-
gen. Denna vinner äfven genom merendels in-
tressanta klangfärger, i hvilket afseende vi
isynnerhet nämna den vackra klarinettstäm-
man. Hr Vogel gaf på detta instrument en
elegi, och ett figureradt koralpreludium af egen
komposition, samt slutade konserten med en
ganska underhållande improvisation öfver en
svensk folkvisa.
Melian konsertgifvarens nummer hörde man
åtskilliga manskörer såväl i andlig som verlds-
lig sty!, utförda af folksångföreningen på ett
sätt, som antydde flit och omsorg. —u—