ECRRESPONDENS-ARTIKEL.
Berlin, den I Oktober 1849.
(Slut från gårdagsbladet.)
Deremot fattades väl i går det beslutet angå-
eade 8 105 (som bemyndigar ministeren att
under kamrarnes frånvaro ansvarsfritt utfärda
Förordningar med Laga kraft) att denna våd-
liga paragraf skul!e inskränkas; men inskränk-
ningen är högst ofullständig och otillfredsstäl-
1-.nde, och på paragrafens upphäfvande var icke
att tänka. I Andra Kammaren talade väl 63
lelarsöter för upphäfvandet; men de konser-
vativa doktrinärerna, anf-rda af representan-
ten Simon från Königsberg, genomdrefvo att
ministeren fick fortfarande behålla lagstiftnings-
befogenheten ,så ofta statens säkerhet så på-
kallar eiler.i allmän landsnöd och andra trän-
gande fall, när kamrarne icke äro tillsammans
— man finner lätt huru många utvägar för
befogenhetens bruk, som erbjuda sig i dessa
svälfvande och vidtomfattande vilkor! En-håll
bake bief dock tillagd, som verkligen skulle
ega någon kraft, under en på annat sätt till-
kommen representation, nemiligen att de mini-
steriella lagarne icke få innehålla någonting
grundiagsstridigt.
Sålunda tror man sig betryggad, och har
dsck ej ringaste trygghet, hvilket ministern
vn Manteuffel också frimodigt förklarade. Ty
nir en minister icke menar uppriktigt med
konstitutionen, så stiftar den lagar efter sitt
gidtycke och kan tryggt åberopa statens säker-
ht som skäl för behofvet af dem. Allt be-
ro: hos oss på att rättskänslan, bos folket så
väl som hos de styrande, måtte utvecklas och
stärkas; och roten till vårt onda är den mot
verkan af en sådan utbildning, som uppkom-
mer från iminoraliteten och det uppenbart svek-
fulla bos våra byråkrat- och soldat-furstar.
med sina hofmän och kabinetter, hvilka allt
jemt fortfara i den ganila macchiavellistiska an
dan. Så länge detta icke ändras, kan något
sonnt konstitutionellt sinne icke uppkomma
hos oss, och i stället måste framtidens fruk-
tansvärdaste fiende, skenkonstitutionalismen, ut-
bilda sig vidare hos oss med hvar dag. De.
mokratien ligger för närvarande alldeles för-
trampad härstädes; man har kommit derhän
att begagna uttrycket demokrat som ett ök-
namn, och att med detta, och smädeordet röd
republiikan utmärka hvar och en, som hyser
sjelfständiga åsigter och icke öppet och full-
ständigt fördömer året 1848 Regeringen är
angripen af förföljelsesjuka: öfverallt anställer
allmänna åklagaremakten högmålsprocesser, som
framför allt hota embetsmännen. För några
dagar sedan yttrades i Första Kammaren, af
Cultus-ministern, att regeringen skall veta att
göra sig af med dåliga subjekter inom läro-
och preste-ståndetn.
Dertill egnar sig ock förträffligt det nya tjen-
stemannareglementet, som med omedelbar af-
sältning, straffar de embetsmän, hvilka hysa
regeringsfiendtliga tänkesätt; och huru detta
reglemente tillämpas, derpå hade man prof just
nyligen, och ett ibland de mest talande och
tydliga. Öfverpresidenten i provinsen Branden-
burg, hr von Patow, röstade, såsom represen-
tant i första kammaren, mot ministeren, i frå-
gan om 108 8. När konungen sedan samman-
träffade med hr von Patow, råkade denne illa
ut. Vill ni rösta med venstern — täcktes H.
M:t yttra sig — så sätt er icke på högra si-
lan. Min regering kan icke tåla att mina em-
pbetsmän taga parti mot mig, — I följd af
denna vink begärde öfverpresidenten genast af-
sked; och fick det, men hvilken verkan hän-
delsen måste äga på de embetsmän, som saknahr
von Patows oberoende förmögenhetsomständig-
heter, kan man lätt förstå. Huru skall man
komma till konstitutionella förhållanden i ett
samhälle, der alla konstitutionella begrepp sak-
nas till denna grad!
Ett stort ondt hos oss, under den allmänna
spänningen emellan parlierna är deras oförson-
liga bitterhet, hvilken tycks skärpas ytterligare
med hvar dag, icke blott i Berlin och alla an-
dra städer, utan till och med på landet, nu
mera. Och ju häftigare den å ena sidan yttrar
sig genom förtryck och förföljelser, ju mera
röjer den sig å den andra genom hårdnackadt
motstånd. Det demokratiska partiets förenin-
gar och möten skingras härstädes regelbundet
af polisen och dess konstaplar, under de lump-
naste förevändningar, och man väntar att snart
se dem formligen förbjudna genom någon ny
kabinettsorder ; men i trots deraf vexer det
demokratiska — eller folkpartiet, som det kal-
lar sig — oupphörligt, och hvarje styrelsens
felsteg, hvarje reaktionär åtgärd förstärker vi-
dare detta anhang, som framtiden tillhör, och
hvilket naturlig vis når sitt ändamål snabbare i
samma mån, som det kan räkna martyrer och
korsdragare.
Geheimerådet von Waldeck, som var detta
partis hufvudman i den med våld upplösta
kammaren, sitter ännu alltjemnt i fängelse och
skall i denna månad ställas inför assisrätten.
Main väntar allmänt hans friande och det så
mycket mer, som de bref, hvilka sades vara
skrifna af honom och lades till grund för både
anklagelse och häktning, hafva efteråt bevisats
vara helt och hållet uppdiktade.
I går såg man professorn i Estetiken vid
universitetet i Bonn, d:r Gottfried Kinkel, fö-
ras igenom Berlin under stark militärbevak-
ning, för att, sisom dömd till tukthusfängelse
för sin återstående lifstid, insättas i Naugardten
i Pommern. Kinkel var en bland ledamöterna
i den förra riksförsamlingen härstädes; för öf-