matista förbillanden med Porten. — Ali Pascha, den turkiske utrikesministern, underrättade n br von Titow, att befallning afgått till Fusd Effendi, Turkiets fullmäktig i Donau fursterdömena, att genast afresa till Petersburg, för att för kejsaren förklara sultanens meninz i afseende på flyktingarnes utlemnande, och undanrödja allt obehag; men detta meddelande besvarades af hr Titow med en ny not, hvari han antydde, att Fuad Effendis iwisian skulle befinnas alldeles onyttig; att pall t-uka på någon diskussion i ämnet vore porin:l:;; kejsarens vilja vore, att de polska och ungerska fiyktingarne skulle utlemnas; och Porten måste, inom 30 timmar, svara kategoriskt, om den ville lyda kejsaren eller ickep. Aldrig — anmärker härvid den engelska korrespondenten — träffas i civiliserade staoria, alt en regering försökt en dylik F emot en annan, och aldrig har ett säni på dylikt sätt förojämpat det bof, som hterat det. Ehuru Österrike en gång n not till Porten om de ungerska flykes utnämnande, så var denna åtgärd snararc vidtagen i enlighet med Rysslands önskan, härstammande ensamt ifrån kabinettet i n. Osterrike har på den sednaste tiden icke varit annat än tzarens kattfot (catpaw). I Ungern nödgas det uträtta allt det smutsiza bestyret (do all the dirty work) och bära bunsdhufvudet. Österrikes triumfer bafva i sjelfva verket varit sjelfförstörande, hennes segrar sjelfimördande. Det bar fått lära nu, huru dödande Rysslands vänskap är, när det ligger krossadt under sin bundsförvandts gåf vor. Det tros här allmänt, att österrikiske ören, grefve Stärmer, skulle gerna inpå en vänlig uppgörning med turkiska styrelsen, om han icke vore tvungen att efterkomma Rysslands maktbud. Sen! på natten samma dag, den 17 September, ricddelade Porten åt ryska och österrikiska arnbassadörerna sitt slutliga svar om flyktingarnes utlemnande. Fruktan för ett afbrott i förbåtlandenamed Ryssland bar icke afskräckt turkiska styrelsen; sultanens konselj har enhälligt afslagit kejsarens begäran. Genast afbröt hr von Titow sina diplomatiska förhållanden hos Porten; och furst Radzivil ärnade lemna Konstantinopel några timmar före den vesterländska postångbåtens afgång.