embets- och byggnads- samt handelskollegierna. Af-
ven i förmyndarekammaren tror jag den erfarne
borgarens råd, vid förvaltning af medel, vara af
synnerlig nytta och en illiterat rådman vara på sin
plats. Hr Schartau har förutsatt att, om ledamots-
platser inom magistraten skola inrymmas åt illite-
rate, måste följden blifva förökning af det antal råd-
män magistraten föreslagit. Denna åsigt delar icke
jag, utan jag tror, att, om magistraten, före dess
förslags afgifvande, frågat borgerskapet, huruvida det
önskat bibehållandet af illiterate rådmän, hade sva-
ret, sammanstämmande, antydt tvänne eller trenne
ibland de föreslagna tolf rådmän. Jag anser prin-
cipen först böra afgöras; och utur denna synpunkt,
anhåller jag, att proposition först ställes derå, huru-
vida illiterate rådmän böra bibehållas inom Stock-
holms magistrat; och derest svaret utfaller jakande,
följer sedermera, att bestämma antal och platser.
Hr Wedberg: I anledning af hvad herr Schartau
yttrat, beder jag att få förklara, att min mening in-
galunda är, att magistratens ledamöters antal skall
ökas utöfver förslaget. De af magistraten föreslagna
tredje, fjerd2, femte och sjette afdelningarne af råd-
stufvurätten afser att motsvara nuvarande kämners-
rätts första, andra, tredje och fjerde afdelningar. Uti
hvar och en af dessa afdelningar är nu anställd en-
dast en rådman; och jag kan icke inse, hvarföre
detta förhållande påkallar den af magistraten före-
slagna förändring, att i hvar och en motsvarande af-!
delning af rådstufvurätten skola anställas tvenne råd
män, då mig synes, att hvar och en sädan afdelning
kan, utan olägenhet för göromålen, bestå af en råd-
man, en så kallad första notarie och en civilnotarie
eller en brottmålsnotarie, allt efter målens beskaffen-
het, med skyldighet för första notarien, att, i råd-
mannens frånvaro, föra ordet. Således afser jag, att
Stockholms magistrat skall bestå af 2 borgmästare,!
åtta litterata rådmän och tvenne illitterata.
Handlanden och riddaren hr Anders Magnus
Brinck: Diskussionen har omfattat blott organisa-
tionsfrågan; hvad magistratens afgifna förslag vid-
4ommer, är detsamma af ganska stor vigt; och jag
erkänner, att jag icke eger tillräcklig kunskap, för
att ingå i granskning af detta förslags speciella de-!
lar. Jag tror, att hufvudsakligen tillses bör, att
bandet emellan magistraten och borgerskapet ej sli-
tes sönder, hvilket jag föreställer mig sker genom
illitterata rådmäns uteslutande ifrån moagistraten.!
Rättigheten i detta afseende antager äfven jag icke!
vara grundad på privilegier, utan ega en djupare
rot, såsom härledande sig ifrån den tid, då städerna
undfingo deras första styrelse och då rättighet med-
gafs åt städernas borgerskap att vara medlemmar af
dessa styrelser. Herr Wedberg har åberopat exem-
plet af nämndemännen å landet och allmogens rät-
tighet att deltaga uti lagstiftningen. På lika grunder,
som finnas för allmogens rättighet att deltaga util.
lags stiftande och skipande, måste ock motsvarande
rättighet finnas för städernas borgerskap. Ej heller
har någon af de öfriga städerna, mig veterligen,
frånsagt sig denna rätt; och hufvudstadens borger-
skap synes icke heller böra vidtaga någon dylik
afsägelse. Det har för magistratens ledamöter va-
rit lätt och beqvämt att uppgöra ett förslag i
motsatt syfte; med hvilken befogenhet detta skett
känner jag icke, då det Kongl. bref, som föranledt
magistratens underdåniga utlåtande, ej antyder nå-
gon förändring af magistraten, utan förutsätter alle-
nast ett förslag till rådstufvurättens förändrade or-
ganisation, i följd af kämnersrättens försvinnande.
Huruvida den åberopade rättigheten stödjes på Kongl.
resolutioner och Ständers beslut, har man dragit i
tvifvel. Jag är benägen att antaga en sådan grund, l:
men är derom icke säker. Måhända skall sekretera-:
ren kunna lemna upplysning i denna del, hvilket
jag dock ej begär må ske genast. Det afgifna för-
slaget är i många delar godt, men i frågan om de
illitterata rådmännens uteslutande, kan jag icke der-
till lemna mitt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts nådiga
bifall, likväl utan att dela herr Wedbergs mening,
att rådmännens antal skall inskränkas till tio, och
deribland två illitterata, hvaremot jag afser tvennel
illitterata ibland de föreslagna tolf rådmännen. Så
mycket mindre kan jag instämma med herr Wed-
berg, som man bör besinna, att de i kämnersrättens !
afdelningar nu anställde primariekämnärer komma
att, i följd af beslutet om kämnersrättens indragning,
försvinna; och vid detta förhållande synes någon in-
skränkning uti antalet af 2 rådmän å hvarje af del
motsvarande rådstufvurättsafdelningarne icke kunna,
utan fara för ärendernas jemna gång, medgifvas.
Efter min uppfattning af frågan önskar jag magi-
stratens sammansättning af tvenne borgmästare samt
tio litterata och två illitterata rådmän. Dessa tvenne
sistnämnda tror jag kunna lämpligt undfå sina plat-
ser, en på rådstufvurättens första afdelning och så-
ledes äfven uti stadens justitiekollegium och förmyn-
darekammare, och den andre på rådstufvurättens
andra afdelning, samt uti det sammansatta handels-!
och politie-, embets- och byggnads-collegio, eller den
föreslagna delen af magistraten. Den första afdel-:
ningen behandlar lagfarts- och intecknings-ären-
der, samt är domare i konkursmål. En manl
med redigt hufvud, om ock illitterat, bör förutsät-
tas kunna reda sig i dylika mål, synnerligas:
då han har med sig tvenne jurister, nemligen:
justitieborgmästaren och en literat rådman. Ena-l
handa är förhållandet med andra afdelningen af råd-
stufvurätten, der bufvudsakligen konkursmål komma
at: behandlas, jemte syneförrättningar och besvär l:
öfver förmyndarekammarens förvaltningsåtgärder. Af-j:
venledes kan en illiterat rådman, lika väl som en!
literat, i sin egenskap af ledamot uti justitiz collegiol!
och förmyndarekammaren, gifva råd och upplysnin-
gar i frågor, som röra omyndigas rätt; hvarföre jag!
1
j
l
j
j
l
;
;
;
Å
;
.
j
i
j
j
Å
j
;
j
Å
a
j
:
4
ock anser det vara ganska lämpligt, att uti bemälde
collegio deltoge justitieborgmästaren, en lagfaren råd-
man och en icke lagfaren. En borgare med affärs-
vana kan med full skicklighet vårda förmyndare-
kammarens kassa; och hvad i allmänhet angår de
administrativa målen derstädes, kan en man, med
den praktiska erfarenhet, som hemtas ifrån affärs-
lifvet, reda sig bättre, än den endast juridiskt bil-l!
dade tjenstemannen, Af organisationen skulle vidare :
följa, att den illiterate ledamoten af rådstufvurättens:
andra afdelning, såsom redan nämdt är, blifver le-
damot af det sammansatta kollegium, eller magistra-
tens afdelning, hvarest egentligen frågor af ekono-
misk beskaffenhet handläggas. Att vara ledamöter
uti drätselkommissionen, utöfva inspektionen öfver
vågar och packhus, m. fl. dylika befattningar, måtte
ej eller innebära någon svårighet för äfven den, som
äro icke jurister, om de äro i öfrigt bildade män,
med sundt förstånd. Med rätta har man klandrat,
att individer, i följd af förslag genom borgerskapets
val, blifvit utnämde till rådmän inom illiterata klas-
sen af Stockholms magistrat, ej så qvalificerade, som
vederbort; men detta angår tillämpningar, och in-
stitutionen rår ej derför. Hvad jag nu anfört, må
vara tills vidare tillräckligt i den del af förslaget,
som rörer de illiterata rådmännens utlåtande. En
annan sak förekommer jemväl, af icke. ringa vigt.
Magistraten har uttalat en vacker princip, den nem-
ligen, att expeditionshafvander skola hafva ansvar
och vitsord, såsom domare och ledamöter, uti de ä-
render, hvari de äro expeditionshafvande; men vid
tillämpningen är principen afklippt, då den icke är
utsträckt till stadens kollegier. Partens hufvudsak-
liga säkerhet beror deraf, att protokollet är rigtigt,
och till denna säkerhet bidrager, att den som det-
samma underskrifver, delar ansvarigheten. Det är