vara, att jag icke skulle få det lediga batteriet der-
före, att jag deltagit i reformsällskapet, har general
von Arbin sagt åt så många personer, att det af
honom icke kan förnekas; men bevis, att jag i detta,
som i andra hänseenden talat endast sanning, finnes
dessutom i den omständighet, att general von Arbin
i annat fall hvarken kunnat eller bordt underlåta
eller ens dröja att offentligen bestrida min uppgift.
Då hans underlåtenhet i detta hänseende sättes i
förening med den påföljd, som drabbat honom sjelf,
inser lätt en hvar, att hans ord och beteenden varit
underkastade en kontroll, som gjort det omöjligt att
förneka, det jag af honom erfarit hvad jag på intet
annat sätt kunnat inhemta;
2:0. När pligtkänslans röst, så som jag förstår
den, ålade mig att uppenbara detta, fordrade san-
ningskärlekens äfven, att jag omtalte allt som under
samtalen blifvit sagdt; ty hade det varit bättre kan-
ske, om general von Arbin uti ifrågavarande hän-
seende erkänt sitt fel, att han tillika kunnat förebrå
mig mina egna och påstå att jag i min berättelse
afsigtligt dolt hvad jag. visste kunde vara kompro-
metterande för mig sjelf, det och det t. ex.? Då
hade jag måst tiga och hvad värre är skämmas.
Gör han det icke nu, så är det hans samvetes sak
och icke mitt, som i motgången äfven nu icke före-
brår mig något;
3:0. Emot general von Arbins förnekande af de
yttranden han i min närvaro fällt om general Lö-
wenhielm, sätter jag nu som alltid min heliga för-
säkran att hvad jag sagt är sanning;
4:0. Kan jag omöjligt erkänna general von År-
bins påståenden, att de meddelanden, han gjort mig,
skett af personlig välvilja och i vänskaplig afsigt, för
annat än välklingande och artiga fraser utan någon
mening. ty dertill hade våra föregående relationer,
ehuru få, varit af en alldeles för oangenäm natur
och stodo hans handlingar, framförallt den sednaste,
uti en allt för uppenbar och skärande kontrast; och
5:0. Ar klart, att om general von Arbin med
slutmeningen af sin förklaring velat insinuera att ett
ombyte af personer på det mer eller mindre formelia
förslaget icke egt rum, ingen menniska kan tro ho
nom; och att, om hans afsigt dermed endast skulle
hafva varit, att låta påskina möjligheten att jag be-
gått ett ofrivilligt misstag vid återgifvandet af det
uttryck, som blifvit begagnadt för att förmå honom
alt erkänna rätta förhållandet, icke allenast en hög
grad af oblyghet utan äfven hans absoluta oförmåga
att med goda och giltiga skäl vederlägga mig deri-
genom på det eklatantaste måste vara bevist. Huru
som helst hade således general von Arbin tvifvels-
utan gjort bäst, att hellre medgifva allt än att efter
sju veckors förlopp komma fram med en så i alla
afseenden tillskrufvad och oförståndig förklaring.
Ur min arrest i Götheborg den 8 Oktober 4849.
G. Zachrisson,
kapten vid k. Götha art.reg.