EUROPAS ARMEER OCH FINANSER. Af hela det stygga radikala slägtet torde inga å längden befinnas så förargliga för vissa intressen, som de såkallade Fredskongresserne och deras 1elamöter, om hvilka vi åtskilliga gånger berättat i Aftonbladet. Hvad är det, som, kanhända med några få undantag, utgör furstarnas, hofvens, kamarillornas, samt bördsoch klassväldets ögonsten? Stora armeer och stora penningeanslag till deras underhållande. Hvad utgör förevändningen för att af de skattdragande kunnna utbekomma medlen till dessa armåers underhållande? Behofvet att försvara landet mot fiendtliga anfall. Hvad utgör åter föremålet för fredskongressernes bemödanden? Att i motsats till krigaremaktens intresse, hos folken utbreda afskyn för kriget, dels för mensklighetens och civilisationens egen, skull, dels för att kunna vända den största delen af hvad som nu utgår i beskattning, ifrån dess nuvarande ändamålslösa och förstörande bestämmelse, till befrämjande af fredens yrken, af en allt närmare förening mellan nationerna genom fritt utbyte af deras ömsesidiga produkter, pauperismens utrotande genom den andliga odlingens allmänna spridande i bredd med den materiella. När man betraktar detta, så finner man det icke längre underligt, att flere af de sig så kallade moderata, eller de reaktionära och de grå organerna inom pressen i England och Frankrike söka alt! kasta ett sken af åtlöje öfver Fredskongresserna och framställa dem såsom en hop opraktiska enthusiaster, dervid förglömmande, att alla som uppstått att arbeta för några mensklighetens stora mål, i begynnelsen blifvit så betraktade af alldaglighetens små själar. Under allt detta finner man emedlertid, att freds. kongresserna vunnit en vida större sympati hos mängden, än man kunde hoppas. En orsak härtil ligger utan tvifvel i de europeiska kabinetternas bry: deri för sina finanser. De flesta ibland dem, oci man kan nästan säga alla utan undantag bafva, mid under åtpnjutandet af en långvarig fred, anlitat all: