EUROPAS ARMEER OCH FINANSER.
Af hela det stygga radikala slägtet torde inga
å längden befinnas så förargliga för vissa intressen,
som de såkallade Fredskongresserne och deras 1e-
lamöter, om hvilka vi åtskilliga gånger berättat i
Aftonbladet. Hvad är det, som, kanhända med några
få undantag, utgör furstarnas, hofvens, kamarillornas,
samt börds- och klassväldets ögonsten? Stora ar-
meer och stora penningeanslag till deras underhål-
lande. Hvad utgör förevändningen för att af de
skattdragande kunnna utbekomma medlen till dessa
armåers underhållande? Behofvet att försvara lan-
det mot fiendtliga anfall. Hvad utgör åter föremå-
let för fredskongressernes bemödanden? Att i mot-
sats till krigaremaktens intresse, hos folken utbreda
afskyn för kriget, dels för mensklighetens och civi-
lisationens egen, skull, dels för att kunna vända den
största delen af hvad som nu utgår i beskattning,
ifrån dess nuvarande ändamålslösa och förstörande
bestämmelse, till befrämjande af fredens yrken, af
en allt närmare förening mellan nationerna genom
fritt utbyte af deras ömsesidiga produkter, paupe-
rismens utrotande genom den andliga odlingens all-
männa spridande i bredd med den materiella.
När man betraktar detta, så finner man det icke
längre underligt, att flere af de sig så kallade mo-
derata, eller de reaktionära och de grå organerna
inom pressen i England och Frankrike söka alt!
kasta ett sken af åtlöje öfver Fredskongresserna och
framställa dem såsom en hop opraktiska enthusia-
ster, dervid förglömmande, att alla som uppstått att
arbeta för några mensklighetens stora mål, i begyn-
nelsen blifvit så betraktade af alldaglighetens små
själar.
Under allt detta finner man emedlertid, att freds.
kongresserna vunnit en vida större sympati hos
mängden, än man kunde hoppas. En orsak härtil
ligger utan tvifvel i de europeiska kabinetternas bry:
deri för sina finanser. De flesta ibland dem, oci
man kan nästan säga alla utan undantag bafva, mid
under åtpnjutandet af en långvarig fred, anlitat all: