och galgar i ordning åt de krigsfångar han
gjort. Det är slutligen Österrikes nuvarande
unge kejsare — den af Ungern aldrig hyllade,
i Ungern aldrig krönte — som i ett svar till
kejsar Nikolaus säger sig vara genom omsorgen
för sina öfriga stater förhindrad att gå skon-
samt tillväga med de af Ryssland honom un-
derlagde ungrarne.
Genom denna förklaring af Haynaus herre
oeh dessa bödelsminnen hos hans tjenare be-
rättigas man till mer, än blott en förmodan
att hämndens bila är skoningslöst lyftad öfver
hvar och en af de olyckliga Ungrare, som, i
förlitande på de ryska kapitulations-löftena,
kunde lyssna till Haynaus stämningsproklama-
tion. Men vid blicken på hvad som sålunda
skymtar bakom stämningen, fråga vi, om denna
stämning, på sätt Vinterrsannen nu förespeg-
lar, liknar andra stämningar: och om han icke
sjelf hånar olyckan, när ban förklarar att det
,hiskliga (uttrycket och understrykningen äro
Vinterbladsmannens, icke Aftonbladets) som
skall ligga i Haynaus offentliga stämnings-
kungörelse icke lära vara värre, än hvad man
a!lestädes får se, när personer, som skola
stämmas, icke kunna anträffas)? — Får man
då se galgar och arkebuseringar allestädes, vid
dylika tillfällen? ... Men får man det icke,
och ser man dem här, — då skall man ej heller
undantag, utfärdad stämning har ett visst tycke
med en hård herres befallning till sin nyss
agade hund, att krypa fram till hans fötter,
för att få mera.
Liknelsen måtte varit träffande; ty Vinter-
mannen blef så gramse deröfver, man kunde
nästan säga på Osterrikes vägnar, att han nöd-
gades skrifva två spalter derom i Aftonposten.
Han nödgades slå sig ned på en artikel i Af-
tonbladet, med hvilken han sjelf instämmer,
hvad hufvudsaken beträffar — ty han klandrar
ju sjelf massakrerna på de öfvervunna, och
samma klander var det omisskännliga syftet
med Aftonbladets uppsats.
Men hvad kan väl Vintermannens egen upp-
sats åsyfta, under sådana förhållanden? Helt
lenkelt att beljuga Aftonbladet: att framställa
det i den dagern, som ville Aftonbladet skära
allt hvad monarki heter öfver en kam. Vin-
termannen frågar nemligen, om meningen är
natt låta förstå, att alla monarkiska regeringar
handla och måste handla så, som Österrikes,
och om meningen är att inpregla den tron
lom all annan styrelse, än den republikanska ?
Insinuationen i dessa frågor är solklar. Men
den sålunda framsmugna angifvelsen gäller icke
monarkiens förklarade fiender, icke Söndags-
bladet, utan Aftonbladet, ett blad, som alltid
gjort undantag, hvilka lätt kunna uppräknas.
När yttrades t. ex. i Aftonbladet någonting
England, Belgien, Danmark? Hafva vi icke
Itvärtom ofta framhållit regeringarnes exempel
li flera af dessa länder, såsom förtjente af ef
terföljd? Eller räknar Vintermannen dessa
Istater till republikerna? Hvad kan då, fråga
vi, i vår ordning, meningen vara med insinua-
tioner, som äro så lätt och enkelt vederlagda?
Månne Vintermannen velat hålla ett slags rök-
verk i beredskap endast för tillfället den af-
ton, då hans artikel utkom, i förmodan att
vinden blåser åt ett visst håll på bögre ort?
Det kunna vi knappast föreställa oss om Vin-
termannen. Men hvad ingen kan undgå att
märka, vid genomögnandet af hans diatrib, det
är att en lismande hofsmickrare, ja sjelfva sal.
Granskaren på sin tid, icke skulle kunnat bete
sig mera slipadt, under förhoppning att be-
haga på dylikt vis.
Vintermannens opusculum står för öfrigt
icke ensamt i sitt slag, inom de grås littera-
turhistoria, och häri torde man finna förkla-
ringen till den annars oförklarliga onsdagsarti-
keln.
Bland de onekligen svåra roller, som de grå
fått sig tilldelade, ges det en, som är jemfö-
relsevis lättspelad och derföre oftast tillgripes
af dem, som, ehuru mera främmande för par-
tiets motiver, ändå se sig af ödets skickelse
tvungna att spela med i farcen. Denna nu
mera nog mycket slitna roll består deruti, att
den spelande låtsar ställa sig på en alla par-
tier dominerande höjd, och derifrån öppnar
en dundrande kanonad mot dem alla; men
hvarvid likväl de skarpladdade pjeserna alltid
vändas åt det liberala lägret, och det konser-
vativa blott saluteras, med löst krut. Det hela
ser ståtligt och opartiskt ut, och gör mycket
blixt och dunder, — för att tala med Vin-
termannen — men det menas ingenting så
farligt i den konservativa riktningen, allt bul-
ler och sken oaktadt. I brist på tidig öfning
för truppens finare och mera eqvilibristiska
konster, nödgas Vintermannen esomoltast öf-
vertaga denna utslitna roll — det var så det
skedde i onsdags — men han gör det påtag-
ligen med missbelåtenhet. En dylik roll
ligger synbarligen mot hans oss välbekanta,
i det hela naturligen rättsinta och libe-
rala karakter; och hela hans framträdande
i Aftonposten i en riktning som strider mot
dessa naturliga böjelser, torde således icke be-
visa annat, än att han, såsom ordspråket säger,
hoppat i galen tunna.
——
EUROPAS ARMEER OCH FINANSER.
Af hela det stygga radikala slägtet torde inga
på längden befinnas så föra liga för vissa intressen,
kunna jäfva Aftonbladets liknelse, att en på
dylikt sätt, till ett helt folk med ytterst få
jemnförande i nyssnämnde syftning om Norge,