—— —
RESAN TILL BALEN.
Vinterligt landskapsstycke.
Hulda Thilda! slädan väntar,
Fålen sparkar snö med fot,
Qvällen ren på himlen gläntar,
.Stjernor tåga oss emot.
Skyndom oss till glada balen!
Tiden lider, det blir sent.
Tag din varma pels i salen!
Kläd dig! det är kallt gement.
Göm i muffen lilla handen!
Drag din hufva öfver kind!
Väl du knyte alla banden!
Floret öfver skärmen bind!
Nog. Jag sjelf skall stoppa fällen
Om din lilla täcka kropp.
Herrlig blir, fast bister, qvällen:
Nya stjernor rinna opp.
Thilda! se, hur trafvarn spänner
Öfver drifvans glatta ban!
Hvilket lustigt mod han känner!
Han vid denna hand är van.
Som en vingad pil han stryker
Öfver glitterkalla snön;
Värman från hans länder ryker,
--Som från glödhett jern i sjön.
Såsom fordom Greklands Fröja,
Naken, rodnande och stum,
Syntes sig ur hafvet höja
Upp i luftens vida rum;
Så du märker, bortom bergen,
Nordens Luna stiga upp.
Hur hon ren fördunklar färgen
På de andra stjernors grupp!
Mjölkhvit Vintergatan hänger
Öfver oss på mörkblå grund.
Kölden gnistrar, vägen svänger
Inåt skogens täta rund.
Som en tråd vår ljusa bana
Slingrar sig bland mörka trän.
Ögat hinner icke spana
Bugten, förrn man flyger dän.
Sista gången vägen kröker,
ter lyser månans klot;
Banans bredd allt mer sig öker:
Sjön oss tager snart emot.
-Kommande från öppna fjerden,
Dubblas Bores bistra makt:
Göm din kind, för allt i verlden!
Mot hans smekning var på vakt!
Hvilket herrligt stjerneglitter
Äfver isens spegelhäll!
Se. hur muntra fålen spritter,
När han hör en köldens smäll!
Gud i himl--1 Nej, pris och ära:
Frälsta, trygga äro vi.
Såg du vråken der helt nära?
Nu all våda är förbi.
Ej för mig i dödens fara
Nyss mitt skrämda hjerta skalf;
Men — får jag hos dig ej vara,
Blir min verld ett grafvens hvalf.
O! fast bistra vindar skrida,
Flicka! lika kärligt brinn!
Låt mig känna hårdt din sida!
Med din fot du trycke min!
Ser du, der vid fjerdens ända
Skymtar stugans låga topp.
Stickorna, på spisen tända,
Lysa lilla fönstret opp.
Enkan, barnen af dig röjda —
- Flicka! blif ej ond på mig! —
Klädda, mättade och : öjda,
.-Bedja Gud som bäst för dig.
Tyst! jag tiger. Se, der strålar
Längst framför dig festens slott.
Ljusets skimmer fenstren målar,
Bilder redan skönjas godt.
Valsens grupper, lätta, skiljda,
Saliga, de sväfva nu.
Hur mitt hjerta klappar, Thilda!
Balens drottning — det blir du!
Sylveste
re ver emsa SET ENATS ASSA