— I Whitehaven i Cumberland finnes en inättning, der arbetsfolk lätt kan skaffa sig rena skjortor ill söndagen. När en arbetare köpt sig en skjorta i en bod och begagnat den en vecka, lemnar hanl, den tillbaka om lördagsaftonen och får i stället en!; ren, mot mellangift af 4!, penny (ungefär 5 sk. Tg5), ) hvilket är 2 sk. mindre än tvätterskorna taga för: att tvätta en skjorta. — ETT NYTT FRAMSTEG I DEN ELEKTRISKA TElegraferingen har blifvit gjord genom en engelsman vid namn Bain, hvarigenom icke mindre än 41000: bokstäfver i minuten skola kunna meddelas, i stället att man förut icke hade kommit längre än till 65.; Denna uppfinning har blifvit inköpt af elektriska telegrafkompaniet i London för en betydande sum-; ma. Om den nämnda uppgiften är sann, så synes telegraferingskonsten dermed hafva uppnått sin full1 ändning, emedan 4000 bokstäfver i minuten är så mycket, som 6 eller 7 de bäst öfvade kopister tillsammans kunna nedskrifva på ett papper, och fullt ut lika mycket, som en person kan med någon tydlighet hinna läsa. — NYTT SLAGS LIAR, Vid Genlisi Frankrike har försök blifvit gjordt med en slags skäror, som äfven börjat begagnas i norra Frankrike, och funnits ganska ändamålsenliga. De äro af något när samma form som lian, men bladen mindre och mera krökta, samt fastbundna vid ett mycket kort handtag. Skördemannen sköter denna skära med hög:a handen, genom en ganska lätt rörelse, som är föga mödande. I venstra handen håller han en krok, som är fästad i ändan af ett litet handtag af ganska lätt trä, och hvarmed han håller emot hvetet under dess afskärande. Eno tidning i Brässel, som omtalar detta, säger att alla närvarande förståndiga åkerbrukare ansågo denna skära hafva ett stort företräde framför den vanliga lian. Den skär så nära intill marken som man kan önska sig, och skakar icke axen så att några korn kunna falla ut. Skördemannen behöfver icke någon hjelpare för att uppsamla hvad han skurit. Detta gör han sjelf med den största lättbet och mycket bättre. Detta verktyg anses med ett ord leda till en tydlig besparing af både tid och arbete, samt minskar förlusten af utfallande korn. Det vore artigt att erhålla ett exemplar af denna skära äfven hit till Sverge, för att se huruvida den har alla de beskrifna fördelarne. Eljest kan förtjena nämnas, att jemväl närmare till oss, på Gottland, för det mesta nyttjas ett slags liar, vida mindre än de vanliga. Dessa skötas väl med båda händerna, men anses mycket ändamålsenliga i så måtto, att de äro mindre tröttande för arbetaren och afskära fältet jemnare. — UNDRANSVÄRD BÄDDNING FRÅN SKENDÖD. Tidning2n Newyork Minnor berättar om följande undransvärda händelse, som i Newyork nyligen hade passerat. En fattig man, boende i öfra delen af staden, gick för några dagar sedan vid den vanliga tiden ut till sitt arbete. Vid sin kemkomst på e. m. fann han att hustrun på f. m. hade blifvit angripen af koleran och afförd till sjukhuset. Han skyndade då dit och efterfrågade hustrun, men möttes till sin förtviflan af det svaret att hon redan var död och låg ui en af de likkistor, som han hade mött på gården till sjukhuset, 6 till antalet, hvilka nu fördes ut till grafplatsen. Hvilkendera kistan det var kunde de likväl icke säga, emedan man under den allmänna olyckan af de många dödsfallen icke hade gifvit kistorna några särskilda märken attskilja dem ifrån hvarandra. (Detta var såsom i Stockholm år 4834.) Mannen skyndade nu i den yttersta bestörtning efter likbegängelsen till kyrkogården, och yrkade der med sådan häfiighet att ännu en gång få se sin hustru, att man slutligen måste låta öppna kistorna. Då han fick se hustruns döda kropp, blef han alldeles utom sig, upptog den ur kistan, slöt den i sina armar och tryckte den emot sitt bröstet. I detta ögonblick tyckte han sig känna hustruns hjerta klappa, samt ropade: Min Gud, hon lefver ! då hon i detsamma öppaade ögonen och igenkände mannen. Hon fördes derpå hem, och har sedan tillfrisknat. — EN HUNnDHIsSTORMA. En i Paris boende hundkär person hade en liten vacker mops, som han tyckte särdeles om. Om någon tid råkade det ä!skvärda djuret att få en hudsjukdom, så att han måste föras till en veterinärinrättning för hundar på rue de Clichy. Efter flera veckors sjukhussejour ansågs han botad och fick begifva sig hem till sin herre. Men sjukdomen utslog snart å nyo, och man stod just i begrepp att återsända honom till rue de Ciichy, då han helt plötsligen var försvunnen. Efter långa och fruktlösa forskningar började hans herre omsider förlora allt hopp att någonsin få återse honom, då han slutligen fick. ett bref från direktören vid nämnde veterinärinrättning, hvilket lugnade honom fullkomligt. Det förståndi a djuret hade sjelfmant begifyt sig dit, så snart han märkte symptomer till recidiv. Genom en beundransvärd instinkt hade hunden återtagit precis samma plats, som urder sin första sjukdom. — ÅLDERDOM OCH DÅRSKAP. I staden Nottingham har, enligt berättelser i engelska tidningar, tilldragit sig den ovanliga händelsen, att cn förmögen man vid namn Robert Parker, 62 år gammal, som varit handlande, men nu lefde såsom kapitalist, och som varit gift i 40 år, rymt till Förenta Staterna med en 20:årig flicka, som hade varit kökspiga i hans hus och i hvilken han blifvit dödligt kär. Han hade förut alltid varit af ett mycket allvarsamt lynne.