är sitt lands största stilist, kan icke annat än
mottagas med lifligaste uppmärksamhet öfver
hela den bildade verlden. Om han också icke
med bästa vilja kan vara i stånd att så ome-l
delbart efteråt prestera den framtida histori-
kerns oväldiga uppskattning af de handlande
karaktererna samt så noga väga hvarje länk i
kedjan af orsaker och verkningar, så erbjuder
en sådan skildring, till ersättning derför, ett
dramatiskt lif och en friskhet, som teckningen
af mera aflägsna tidsperioder måste sakna, om
den icke haft sådana samtida källor att råd-
fråga.
Om man betraktar den rastlösa litterära
verksamhet, som hr de Lamartine ådagalagt
sedan han lemnat sin plats i republikens rege-
ring, så kan man icke annat än förvånas öfver
den utomordentliga arbetskraft, som måste fin-
nas hos denne man. Det är bekant hvilka öf-
vermenskliga ansträngningar den provisoriska
regeringens samtliga ledamöter, men kanske
likväl ingen af dem i så hög grad som hr de
Lamartine, hade att uthärda efter Februarire-
volutionen; och aldrig skulle någon med mera
skäl än han, efter utträdandet från makten,
kunna göra anspråk på hvila. Detoaktadt har
han icke allenast under hela den konstitue-
rande församlingens tillvaro fortfarande följt
de allmänna ärenderna med uppmärksamhet
och deltagit i diskussionerna; han har derjemtel;
under samma tid och på de sednare månaderna
utgifvit en biografi, som tillika kan betraktas
såsom ett poetiskt arbete, sjelf redigerat och
förlagt en edition af sina samlade skrifter,
skrifvit denna revolutionshistoria och utgifvit
sex ganska utförliga månadshäften af en perio-
disk skrift, kallad Le Conseiller du Peuple,
(Folkets Rådgifvare), hvilka hvardera afhandla
de mest betydande af dagens frågor; och hvad
man än från olika partiåsigter må kunna in-
vända mot någon af de ledande tanukarne i
dessa skrifter, så utmärka de sig likväl alla
genom framställningssättets mästerskap. En så
kolossal och snillrik fruktbarhet kan man i vår
trögare nord knappast begripa; men äfven bland
söderns mera begåfvade barn framstår den så-
som ett sällsynt exempel.
Det hedrar dessutom på det högsta Lamar-
tines både hjerta och karakter, att på detta sätt
hafva åter egnat sig åt litterära sysselsättnin-
gar, i stället att sysselsätta sig med politiska
intriger sedan han en gång smakat maktens
behag, äfvensom att hans enskilda förmögen-
het lidit, i stället att hafva vunnit deraf, att
han haft denna makt i sina händer. Att dessa
icke äro det ringaste orenade af egennytta un-
der en så okontrollerad period, är alltid ett!
bevis på storhet, som ger anledning förmoda
att han ännu en gång kommer att framträda
aktivt på den politiska skådeplatsen. Det lig-
ger i heia detta handlingssätt någonting, som
påminner om den gamla romerska republikens
vackraste dagar, och någonting ännu större än
Cincinnati exempel.
Originalet af det arbete, som utgör föremå-
let för denna artikel, består af två volymer,
hvilka i båda öfversättningarna lofvas den sven-
ska publiken för omkring 2 rdr banko, ett
ganska billigt pris. Häraf har ännu endast!
början af båda editionerna utkommit. Fö
reträdet emellan dessa öfversättningar är en!
sak, som vi öfverlemna åt läsaren sjelf. Denl
Stockholmska synes vara utarbetad med mera
omsorg, måhända här och der med någon hård-
het i stilen. Den Lundska har kanhända ett
mera ledigt språk, men lider deremot af ett
öfverflöd på bibehållna utländska ord, äfven
på ställen der sådant icke hade varit nödvän:
digt, och dessutom i en och annan oegentlig-
het i originalets återgifvande på svenska. Man
ser likväl, att båda äro gjorda af personer med
bildning; och detta bevisar, att öfversättande
från främmande språk icke är ett så lätt ar-
bete som man vanligen föreställer sig, och i
synnerhet att så mästerliga författare som La-
martine äro svåra att följa uti framställnings-
sättets skönhet.
Ehuru så mycket varit berättadt i tid
ningarne angående Februarirevolutionen samt
händelserna näst före och efter densam-
ma, kan man dock läsa Lamartines historia
med nyhetens hela behag, och de taflor han
upprullar för läsaren förlora ingenting i sin
friskhet, fastän man igenkänner hufvudföremå-
len. Man har kanske icke utan skäl förebrått
denna historia, att Lamartine deruti låtit fram-
lysa en förkärlek att tala om sig sjelf, och
icke blott om hvad han gjort, utan äfven hvad
han tänkt under den omförmälda perioden,
äfvensom att han varit alltför len och likasom
strött socker åt alla partier; men om han i
det förra afseendet ock skattat något åt sin
egen fåfänga, och hans kritik i det sednare
varit alltför len, så måste man dock alltige-
nom erkänna en sträfvan efter opar. iskhet,
samt oftast en fin och skarpsinnig uppskatt-
ning af händelser och karakterer. Mästerlig
och väl afvägd förekommer oss i synnerhet
den skildring han gjort af den föregående ti-
—
hvilket till och med snillet och talangen äro blott
relativa och tillfälliga förmåner, hvilka, der de
finnas, förhöja medborgsmannens qvalifikation, men
dock icke, der de saknas, förtaga rösträtten.
Vid frågan om rösträttens allmännare utsträck-
ning pläga de konservativa såsom skrämskott an-
vända det påståendet, att, om en allmännare röst-
rätt beviljas, Vi hädanefter å riksmötena blifva
undfägnade med okunnighetens och inskränkthe-
tens dumheter. Nå, än sedan? Äro väl börds-
bögfärdens dumheter, den abstrakta eller pedanti-;
ska lärdomens dumheter, skrå- och stånds-intres-
sets dumheter drägligare derföre, att de yttras
med anspråk? För öfrigt glömma de konservativa,
att nyare tider hafva representation, och att det
icke kan blifva fråga om att förändra detta stats-
skick. När valrätten blir allmännare utsträckt
tillika med valbarheten, när derigenom de väl-
jande komma i tillfälle att äga utmärkta repre
sentanter för sina olika meningar, när, i anseende
till antalet af sådana representanter, det alltid
måste finnas sädane, till byilkas heder de kusna
sätta lika fast förtroende som till deras insigter,
2 ekall det. emot hvad nu se falls klifuna pm