— I Whitehaven i Cumberland finnes en in-
ättning, der arbetsfolk lätt kan skaffa sig rena skjortor
ill söndagen. När en arbetare köpt sig en skjorta i
en bod och begagnat den en vecka, lemnar hanl,
den tillbaka om lördagsaftonen och får i stället en!;
ren, mot mellangift af 4!, penny (ungefär 5 sk. Tg5), )
hvilket är 2 sk. mindre än tvätterskorna taga för:
att tvätta en skjorta.
— ETT NYTT FRAMSTEG I DEN ELEKTRISKA TE-
legraferingen har blifvit gjord genom en engelsman
vid namn Bain, hvarigenom icke mindre än 41000:
bokstäfver i minuten skola kunna meddelas, i stället
att man förut icke hade kommit längre än till 65.;
Denna uppfinning har blifvit inköpt af elektriska
telegrafkompaniet i London för en betydande sum-;
ma. Om den nämnda uppgiften är sann, så synes
telegraferingskonsten dermed hafva uppnått sin full- 1
ändning, emedan 4000 bokstäfver i minuten är så
mycket, som 6 eller 7 de bäst öfvade kopister till-
sammans kunna nedskrifva på ett papper, och fullt
ut lika mycket, som en person kan med någon tyd-
lighet hinna läsa.
— NYTT SLAGS LIAR, Vid Genlisi Frankrike
har försök blifvit gjordt med en slags skäror, som
äfven börjat begagnas i norra Frankrike, och funnits
ganska ändamålsenliga. De äro af något när samma
form som lian, men bladen mindre och mera krökta,
samt fastbundna vid ett mycket kort handtag. Skör-
demannen sköter denna skära med hög:a handen,
genom en ganska lätt rörelse, som är föga mödande.
I venstra handen håller han en krok, som är fästad
i ändan af ett litet handtag af ganska lätt trä, och
hvarmed han håller emot hvetet under dess afskä-
rande. Eno tidning i Brässel, som omtalar det-
ta, säger att alla närvarande förståndiga åkerbrukare
ansågo denna skära hafva ett stort företräde fram-
för den vanliga lian. Den skär så nära intill mar-
ken som man kan önska sig, och skakar icke axen
så att några korn kunna falla ut. Skördemannen
behöfver icke någon hjelpare för att uppsamla hvad
han skurit. Detta gör han sjelf med den största
lättbet och mycket bättre. Detta verktyg anses med
ett ord leda till en tydlig besparing af både tid och
arbete, samt minskar förlusten af utfallande korn.
Det vore artigt att erhålla ett exemplar af denna
skära äfven hit till Sverge, för att se huruvida den
har alla de beskrifna fördelarne. Eljest kan förtjena
nämnas, att jemväl närmare till oss, på Gottland,
för det mesta nyttjas ett slags liar, vida mindre än
de vanliga. Dessa skötas väl med båda händerna,
men anses mycket ändamålsenliga i så måtto, att de
äro mindre tröttande för arbetaren och afskära fältet
jemnare.
— UNDRANSVÄRD BÄDDNING FRÅN SKENDÖD.
Tidning2n Newyork Minnor berättar om följande un-
dransvärda händelse, som i Newyork nyligen hade
passerat. En fattig man, boende i öfra delen af sta-
den, gick för några dagar sedan vid den vanliga ti-
den ut till sitt arbete. Vid sin kemkomst på e. m.
fann han att hustrun på f. m. hade blifvit angripen
af koleran och afförd till sjukhuset. Han skyndade
då dit och efterfrågade hustrun, men möttes till sin
förtviflan af det svaret att hon redan var död och
låg ui en af de likkistor, som han hade mött på
gården till sjukhuset, 6 till antalet, hvilka nu fördes
ut till grafplatsen. Hvilkendera kistan det var kunde
de likväl icke säga, emedan man under den all-
männa olyckan af de många dödsfallen icke hade
gifvit kistorna några särskilda märken attskilja dem
ifrån hvarandra. (Detta var såsom i Stockholm år
4834.) Mannen skyndade nu i den yttersta bestört-
ning efter likbegängelsen till kyrkogården, och yr-
kade der med sådan häfiighet att ännu en gång få
se sin hustru, att man slutligen måste låta öppna
kistorna. Då han fick se hustruns döda kropp, blef
han alldeles utom sig, upptog den ur kistan, slöt
den i sina armar och tryckte den emot sitt bröstet.
I detta ögonblick tyckte han sig känna hustruns
hjerta klappa, samt ropade: Min Gud, hon lefver !
då hon i detsamma öppaade ögonen och igenkände
mannen. Hon fördes derpå hem, och har sedan till-
frisknat.
— EN HUNnDHIsSTORMA. En i Paris boende
hundkär person hade en liten vacker mops, som han
tyckte särdeles om. Om någon tid råkade det ä!sk-
värda djuret att få en hudsjukdom, så att han må-
ste föras till en veterinärinrättning för hundar på
rue de Clichy. Efter flera veckors sjukhussejour
ansågs han botad och fick begifva sig hem till sin
herre. Men sjukdomen utslog snart å nyo, och man
stod just i begrepp att återsända honom till rue de
Ciichy, då han helt plötsligen var försvunnen. Ef-
ter långa och fruktlösa forskningar började hans
herre omsider förlora allt hopp att någonsin få
återse honom, då han slutligen fick. ett bref från di-
rektören vid nämnde veterinärinrättning, hvilket
lugnade honom fullkomligt. Det förståndi a djuret
hade sjelfmant begifyt sig dit, så snart han märkte
symptomer till recidiv. Genom en beundransvärd
instinkt hade hunden återtagit precis samma plats,
som urder sin första sjukdom.
— ÅLDERDOM OCH DÅRSKAP. I staden Not-
tingham har, enligt berättelser i engelska tidningar,
tilldragit sig den ovanliga händelsen, att cn förmö-
gen man vid namn Robert Parker, 62 år gammal,
som varit handlande, men nu lefde såsom kapitalist,
och som varit gift i 40 år, rymt till Förenta Sta-
terna med en 20:årig flicka, som hade varit köks-
piga i hans hus och i hvilken han blifvit dödligt
kär. Han hade förut alltid varit af ett mycket all-
varsamt lynne.