vidare än klokheten medgilver; och från reak-
tionens fel och öfverdrifter har man att i si-
nem tid vänta den nästa — och slutliga —:
revolutionen.
—
i
Paris den 17 Sept. 1849.
Det så mycket omtalta brefvet från presidenten
Bonaparte till hans ordonnanceofficer mr Edgar Ncy,
kan anses som den sednaste tidens enda anmärk-
ningsvärda händelse. Sedan det kom i dagsljuset
har det också utgjort ett föremål för tidningar af
alla färger, samtal af alla olika opinioner. Säkert
skulle det hafva tilldragit sig hela Frankrikes beun-
dran om det kommit något förr, och om det ej ut-
gått från en person, som tyckes anse sig privilegie-
rad att skrifva och handla än i en anda, än i en
alldeles motsatt. Emedlertid kan man taga för af-
gjordt, att det endast är det närvarandes brist på
politiska händelser, som skänkt presidentens bref
äran af en så stor uppmärksamhet. Frankrike har
redan tillräckligt lärt känna honom för att icke mer
från det hållet dåras af fagra ord och fraser. Den
yttre politiken har nästan helt och hållet afstadnat.
Endast inom salongerna lärer arbetas på något stort
och förhoppningsfullt för framtiden. — Vissa tidnin-
gar, hvilka tro sig icke bättre kunna tjena framgån-
gen af sina egna planer, än genom spridande af nya
farhågor, söka hvarje morgon att injaga förskräc-
kelse och bestörtning hos sina läsare. Detta oaktadt
är dock allt lugnt och stilla. Arbetet har börjat få
fart nästan i alla yrken och i en del råder sådan
brådska, att beställningar knappast emottagas. Måtte
detta lyckliga förhållande fortfara! — Vi nalkas en
årstid, då de arbetare som sakna sysselsättning, kän-
na nöden härdare än någonsin. Ett af republikens
lyckligaste påfund var onekligen det, att till Afrika
öfverföra dem af Frankrikes barn, hvilka på sina
fäders jord saknade bröd och hem. Vilkoren voro
ganska goda. De erhöllo, utom fri resa, med all
den omvårdnad som derunder kunde egnas dem, vid
framkomsten ett litet hus raed dertill passande jord.
Tills denna sedrare blifvit fullkonHigt uppodlad, el-
ler under 3:ne års tid, kunna de påräkna ett årligt
understöd af staten. Oaktadt alla dessa fördelar,
vaknar dock hos de flesta en trånande hemlängtan.
Man öfverger icke så lätt sitt fädernesland, då detta
fäderneslend är det blomstrande Frankrike. Hem-
sjukan är ett ondt, för hvilket blott ett enda bote-
medel finnes, det att återvända. Till förekommande
af denna sjukdoms framtida spridande i det franska
Afrika, har man beslutat att dit öfverföra hitte-
barnshusets hela befolkning, på det dessa stackars
varelser, fremlingar i sitt eget bemland, må under
uppväxandet göra sig hemmastadde på den nya jor-
den och slutligen anse den som sitt rätta fosterland.
Den legitimistiska Gazette de France är ständigt
uppfylld med nyheter om grefven af Chambord, hvil-
ken för närvarande vistas vid Ems. De pistoler, till
hvilkas subskription börjades i vintras, hafva nu
blifvit öfverlemnade till denne thronpretendent, och
till tacksamhet härför har han här låtit utdela en
hop silfvermedaljer eller rättare helt enkelt fem-
francsstycken, med hans egen bröstbild på ena si-
dan samt en lagerkrans på den andra. Den vanliga
siffran, som betecknar myntets värde, är det enda
som fattas. — Den legitimes anhängare spara hvar-
ken tid eller möda för att inverka på arbetsklas-
sen; hvad de vinna genom sina outtröttliga an-
strängningar, kommer framtiden att utvisa. —
Under det nationalförsamlingen hvilar och politiken
så att säga slumrar hafva nöjena gått sin jemna
gång. Det blomstrande Chateau aux Fleurs, och det
inbjudande Bal Mabille söka ständigt täfla med den
oemotständliga vinterträdgården och det stolta Cha-
teau rouge, hvilket sednare, tronande på sin upp-
höjning, nästan hvarje afton framställer sig för den
böljande mängden, som en eldmassa i molnen. Oyil-
korligt föres nyfikenheten i omnibussar eller hyr-
vagnar närmare det lysande föremålet, och långt ifrån
att blifva bedragen i sin väntan blir man mer och
mer intagen af beundran. Skenet blifver ailt större
och klarare ju närmare man nalkas och slutligen
framställer sig en brokig hvimlande tafla, upplyst
af tusentals lågor. För dem, hvilka ej vilja störta
sig in i dansens hvirfvel, finnes knappt något ange-
nämare än att slå sig ner Vid den stora gräsplanen,
bekransad med blommor, omgifven af gröna häckar
samt upplyst af gasens klara sken. Vid balens slut
afbrännes vanligen ett vackert fyrverkeri der man
ofta ser hela tempel på några ögonblick uppgå i eld
och rök. — För dem som vilja förströ sig med län-
gre promenader, som vilja njuta af landtluften, vatt-
nets sorl och trädens skugga, finns ingen angenä-
mare tillflykt än den vackra parken vid Enghien.
Kringfluten af den slingrande Seinen gifver den ett
begrepp om de Boromeiska öarne, och är lika ef-
tersökt af veckans flanörer, som af söndagens pro-
menerande. — Ett nytt slags skådespel har under
sommaren blifvit infördt i Paris och, besynnerligt
nog, tillvunnit sig hela den förnäma verldens bifall.
På Hippodromen, der man förut sett fälttåg, lans-
brytningar och konstridning under bar himmel, fram-
ställas nu tjurfäktningar efter det spanska modet.
Denna uppfinning tyckes fullkomligt hafva slagit an
på de högvälborne i förstäderna S:t Germain och S:t
Honor. De vapenprydda ekipagerna täfla att först
binna fram till skådeplaten och man ser der försam-
ladt allt hvad rikt och elegant Paris äger, och som
förut så sorgfälligt hållit sig undangömdt. Med skäl
kan man förundra sig öfver att just den svagaste
delen af menniskoslägtet, den mest nervösa och
sentimentala, dessa fina damer i siden, blonder och
juveler finna ett så oemotståndligt begär i framställ-
ningar af så ryslig art. Det är en besynnerlig njut-
ning att ömsom se en stolt och vacker springare
sönderslitas af den vilda tjuren, ömsom en hjeltemo-
dig kämpe, söndersargad, nästan döende bortbäras
från arenan. Ännu mer; spektaklet saknar allt in-
tresse om icke slutet krönes med någon dylik smärt-
sam anblick. Just i det vämjeliga ligger behaget.
Se der en af de stora kontrasterna i detta omensk-
liga drama.
Operan är öppnad med Lucie och La Favo-
riten. — På dagens annonser läses La Juive, för
första gången i år. Hvad som dock mest tjusar
allmänheten för det närvarande är namnet af Car-
lotta Grisi, hvilken med sina sylfidiska språng och
attityder nära nog kommer mängden att glömma
både Taglioni och Cerito.
På den smärtsamma nyheten om Ungerns olycka,