att tillräkna en mindre skicklighet hos någon för
hysande af liberala tänkesätt, om ock för ögonblicket
de finnas, som tro sig kunna betrakta alla så tän-
kande såsom Parias.
Då likväl kapten Z. fick sig förklaradt, att dess
erkända skicklighet, på samma gång äfven dess
välfärd, blifvit tillbakasatt, i följd af dess egande
politiska opinion och deltagande i reformsällskaperna,
så bör det för hvarje man med hjerta i bröstet och
minsta sjelfständighet i karaktären ej synas under-
ligt, att han fann förbållandet så djupt kränkande,
att den häraf föranledda sinnesstämningen förmådde
honom, att, med åsidosättande af allt annat, göra
sig till en politisk martyr, medelst offentliggörandet
af ett enskildt, dock honom ex officio gjordt med-
delande och deraf föranledt samtal, hvarigenom vissa
väl anade, dock ej ännu konstaterade embetsmanna-
tillgöranden kommo i dagen. Så har insändaren
ansett motivet hafva varit till kapten Z. offentliggö-
rande, genom den fria pressen — detta paladium för
hvarje fritt folk och hvilket såsom sådant ön-
skar förblifva — af hvad honom vederfarits. Per-
soner finnas likväl, hvilka klandrat detta kapten Z.
förfarande, under yttrande att han borde i stället
hafva anfört klagomål. Denna åsigt af saken är
något enfaldig. Egnas blott ett ögonblicks uppmärk-
samhet åt hvad kapten Z. anfört att general von
Arbin till honom yttrat och hvilket af nämnde ge-
neral icke blifvit förnekadt, så torde slutsatsen blifva
att någon person icke fanns, till hvilken kapten Z.
skulle kunnat framföra sina klagomål. Kapten Z.
hade således intet annat öfrigt att göra, än att an-
tingen med tystnad och undergifvenhet fördraga den
kränkande orättvisan honom vederfarits, eller ock
göra hvad han gjort, underställa sin sak opinionens
dom, hvilken, huru man än må sätta sig öfver den-
samma, likafullt icke är så helt och hållet utan sin
betydelse, då den lika oblidkeligt uttalar sitt om-
döme öfver konungar, som hvarje enskild medbor-
gare. Att den relation kapten Z. aflemnat öfver sitt
samtal med general von Arbin är sanningsenlig,
derpå går, oberäknadt att något förnekande å general
von Arbins sida icke inträffat, den omständigheten
i borgen, att kapten Z. icke i sitt referat utelemnat
ett förfarande, som han dock troligen sjelf insåg att
man hos honom måste ogilla, nemligen att han, li-
kasom satte ett pris på sin tystnad ).
Nu något om frågans andra stadium; eller om
de påföljder, hvilka dels inträffat, dels man anser
böra inträffa för de i saken aktivt deltagande per-
sönerna.
Hvad först f. d. generalfälttygmästaren von Arbin
angår, så anser ins. hans entledigande hafva varit
fullkomligt motiveradt. General von Arbin hade,
såsom generalfälttygmästare uti artilleriets organisa-
tionsbref af 1830 sig fullständigt föreskrifvet hvad
han vid batterichefs tillsättande hade att iakttaga,
nemligen att gilla regementschefens i och för befatt-
ningens tillsättande upprättade förslag, eller ock det-
samma sjelf förändra. Han har deremot på ett helt
annat sätt tillvägagått, samt derefter på ett hos
hvarje förtroende embetsman opassande sätt vältrat
skulden till sitt förfarande på en person, hvilken
han, under hvilka förhållanden som helst, aldrig
dt sätta i mellanhand.
F öfverste Heyl har någon synlig påföljd ej ännu
t; dess förfarande att å det inlemnade försla-
i befallning utstryka det namn han derå, med
ledning af sin öfvertygelse om subjektets företrädesvis
egande skicklighet, uppfört, är likväl af den art, att
han visat tydlig brist på nödiga egenskaper som rege-
mentschef, och han för sig rättyisligat enahanda för-
farande som det hvilket med general von Arbin in-
träffat.
Hvad slutligen de hittills synliga följderna för kap-
ten Z. angår, vill man ingenting invända emot hans
entledigande från generalstaben, så väl i anseende
till naturen af detta uppdrag, som ock af den an-
ledning, att man anser det aldrig böra vara fallet
att en artilleriof6cer är anställd i generalstaben, i
följd af den allmännare bekantskap med armeens
hufvudvapen, hvilken af en generalstabsoflicer erfor-
dras. Hvad åter angår den Z. ålagda extraju liciella
bestraffning af tvenne månaders fängelse å högvakt
för missaktning och. vanvördnad mot dess högste
förman inom artilleriet, så kan man icke finna an-
nat, än att denna bestraffning är orättvis och äfven
på samma sätt kommer att anses, om kapten Z.,
som man måste förmoda, icke med bestraffningen
låter sig åtnöja, utan med den rättighet 2 kap. 26
S af krigsartiklarne honom medgifver, begär målets
pröfning af domaren. Att åt kapten Z:s relation af
sitt samtal med general von Arbin skall dervid komma
att gifvas den tydning som i bestraffningsordern före-
kommer, anser man för otroligt. Krigslagarnes bud
äro ej lika lätta att kringgå som befordringsföreskrif-
terna. Innehållet af 2 kap. 18 och 14 kap. 38 S
krigsartiklarne samt 4 del. 2 kap. 14 3 mom.
tjenstgöringsreglementet torde vara tillfyllestgörande
för att besvara hvad ofvan blifvit antydt, synnerli-
gast om målets fullföljande fortsättes ända till hög-
sta domstolen.
Hvad åter angår den ifrån Stockholm afgifna opi-
nionsyttring, så synes de deri deltagande icke hafva
besinnat den påföljd densamma för dem medför, en-
ligt så väl krigsartiklarne som duellsplakatet.
Anhängare af den konstitutionell
monarkiska principen, således äfven
af Rätt och Sanning.
) Uti den ridderliga anda, som alltid funnits och,
man vill hoppas, allt framgent skall finnas såsom
regulator å tänkesätten inom svenska armåen, är
man öfvertygad att den fördömelse öfver allt som
kan ega en skymt af egennytta, hvilken här blif-
vit uttalad, skall finna genljud. Detta hindrar lik-
väl ej att personer finnas, hvilka, oaktadt en upp-
höjd samhällsställning, anse konstaterad egennytta
ingenting betyda, utan vara fri från all påföljd,
då subjektet genom sina öfriga grundsatser visat
sig vara en användbar satellit ät absolutismen.
Publiciteten kan i det framfarna härom lemna vi-
dare besked.
a (Insändt.)
NÅGOT OM DEN TILLÄMNADE NYA BRON
ÖFVER NORRSTRÖM.